Maruska ligger på sommarängen och njuter i solen
Maruska är en hund som fortfarande betyder mycket för mig och som jag saknar väldigt mycket. Varje gång jag tänker på henne så fylls mina ögon med tårar. Egentligen vet jag inte vad det är som gör att hon känns så speciell för mig, kanske är det helt enkelt det att jag levde ensam många år under tiden som jag hade henne och att det alltid var bara hon och jag, vi var liksom alltid tillsammans. Hon var med mig jämt och var alltid med mig istallet och när jag var ute och red. Just att följa med ut i skogen på en ridtur var någoting som hon älskade och redan då jag tog fram sadeln satt hon vid dörren och väntande på att vi skulle ge oss ut och hon sprang alltid med mig lös bredvid hästen.
Maruska har haft två valpkullar hos Bol's kennel och är mamma till Ada.
Hon fick sluta sina dagar i juli -05, två månader innan hon skulle ha fyllt 10 år, och ligger begravd framför en stor sten här hemma i trädgården. Jag brukar tända ljus på hennes grav från allhelgonahelgen och på våren och sommaren blommar där alltid blommor.
Lilla gummar, vad jag saknar dig!