Så är då ytterligare en dag till ända. Även i dag har jag varit på kurs men idag var det i ett helt annat ämne. Under en rast idag så satt jag ute på gården i det fina vädret och tittade på när två hundförare höll på att träna hundarna att markera narkotika. Det var väldigt intressant och hundarna var jätteduktiga. Dom börjar med ett preparat och så småningom ska hundarna klara av att markera flera olika. Båda hundarna markerade genom att sätta sig ner när de hade känt av en doft. Jättekul också att se hundförarna belöna sina hundar med klicker och boll. :) Annat var det för ett antal år sedan.
Idag har jag först pratat med grannen som fick sin hund biten i går kväll. Platsen detta hände på var bara några hundra meter från platsen där jag befann mig när jag fick syn på hundarna, alltså klarade jag mig den här gången med några få minuters marginal. Båda hundarna gjorde utfall mot grannens Jack Russel och båda överföll den. Den ena har ju munkorgstvång sedan äverfallet på Ada och hunden som det bet ihjäl så den kunde ju inte bita. En väninna som var med grannen på promenaden lyckades få tag i kopplet på den hunden men den andra, unghunden, hoppade upp och högg sig fast i bakdelen på Jack Russeln. De fick tillbringa 6 timmar hos veterinären i natt och hundens hela baklår är nu ihopsytt. Även den här händelsen är numera polisanmäld.
I kväll när jag var ute med mina hundar så tog jag och ringde upp hundägaren till dom två "monstren" och vi hade ett bra samtal i en dryg halvtimma även om hon ville hävda att det var otur att detta hade skett ytterligare en gång. Själv hävdade jag att det inte finns något som heter "otur" i det här fallet. Man kan inte tillåta att en femtonåring som väger ca 60 kilo går ut och promenerar helt ensam med två aggressiva kamphundskorsningar som väger ca 40 kilo vardera. Det säger sig självt att detta är dömt att misslyckas.
Nu har jag precis blivit uppringd utav hundägaren igen och hon berättade då att de gemensamt i familjen har tagit beslutet att låta avliva unghunden i morgon. Detta känns ju så klart tråkigt även för mig samtidigt som jag tror att det är ett vettigt beslut. För även jag förstår ju att dom faktiskt tycker om sina hundar. Men faktum var, visade det sig, att de redan innan detta hände hade funderat på att omplacera hunden pga att den redan har börjat visa tecken på att ge sig på deras äldre hund och när ägaren har gått i mellan så har den gett sig på dom i stället. Så med facit i hand mår nog hunden bäst av att inte bli omplacerad utav få somna in innan något allvarligare händer. Veterinären som dom hade pratat med hade sagt att han inte var förvånad med tanke på dom raser som finns i den.
Det känns tråkigt att sådant här ska behöva hända men samtidigt så känns det bra att vi kan prata med varandra om problemet utan någon osämja.
I morgon väntar ytterligare en dag med utbildning och sedan ska jag ta och åka upp till klubben på kvällen och träna lite platsliggning på "onsdagträningen". Det ska bli jättekul! :)