...det är vad det blir nu.
Men det händer ju å andra sidan ingenting heller... Vädret ställer till det så att det inte går att komma ut i skogen och sista veckan har det varit alldeles för kallt för att åka skidor. Jag åkte visserligen 13 km förra torsdagen, samma dag som ovädret drog in över vår landsända. Sista två kilometrarna fick jag mest gå på skidorna för då var skidspåren helt översnöade eller så hade vinden gjort att dom drivit igen. Sista dagarna har temperaturen legat runt 20-25 grader och snödjupet är ca halvmetern... så just nu känner jag mig mest riktigt djäkla less på det mesta.
Hundträningen går på lågvarv pga vädret och trots en snörik vinter så har det ändå inte gått att åka så mycket skidor som jag har velat pga olika anledningar. Mycket snö borde innebära fina skidspår och vissa dagar har det varit kanonfina spår men lika ofta har det varit för kallt alternativt för blött eller isigt i spåren. Sara har jobbat jättemycket och inte hunnit åka skidor på en dryg månad så vi har tom börjat fundera på att strunta i Tjejvasan som vi anmält oss till. Vi har ännu inte tagit något beslut men lär väl bli tvungna att bestämma oss inom några dagar. Det känns ju lite trist att inte åka för det hade i så fall blivit min femte gång och Saras sjätte och dessutom är det fantastiskt kul också. Ja, ja... vi får se hur vi gör.
Som om inte det var nog så är det som vanligt problem på jobbet med vår semesterplanering och just nu ser det ut som om jag kommer att få semester i augusti och det känns jättesurt. Det skulle innebära att vi inte kan åka ner till Gardasjön som vi har planerat eftersom Jonas ska segla SM andra helgen i augusti (tors-sönd) och då blir det alldeles för kort tid att åka ner till Italien och Österike på. Det suraste är att det finns möjlighet för mig att få semester i vart fall från 25 juli men chefen har bestämt att vi måste hålla oss inom vissa perioder... Undrar hur man tänker då? I vart fall inte på sin personal! Det är inte bara jag som drabbas utan även en kollega som tvingas ta hela sin semester i juni utav samma anledning... regler är regler oavsett konsekvenser. Så trots att jag har ett arbete som jag stormtrivs med och faktiskt också en chef som jag tycker mycket om så känner jag mig just nu mest bara bitter, sur och besviken på henne och jobbet.
Men.... hör och häpna! Precis just nu som jag sitter här och skriver så "plingar" det till i telefonen och det visar sig vara ett SMS från en kollega som jobbar just nu. Han har varit inne och haft en diskussion med chefen som faktiskt har ändrat sitt beslut och numera medger att vi bryter perioderna. YIPPIE... genast känns det mycket bättre! Jag visste väl att hon inte skulle vara omöjlig för jag har faktiskt en bra chef som jag också tycker om! :)
Nu ska jag ta och ge mig ut på en långpromenad med Esther innan det är dags att åka till jobbet för att jobba arbetspass fem utav sex på den här arbetsperioden. Ja, ja... jag har som vanligt lagt schemat själv så jag kan inte klaga på någon annan ang det i alla fall. ;)
Blir jag bra så här...? (bilden blir som vanligt större om du klickar på den)
