 |
|
|
 |
|
Här kommer du att kunna följa vad som händer i våra liv....
100307, vilken helg...
Den här helgen har varit en kanonhelg även om söndagen har varit väldans tung, fast det är helt och hållet självförvållat. 
I går, lördag, hade vi ett helt underbart väder med strålande sol från en klarblå himmel och några minusgrader. Jag och Jonas tog en promenad med hundarna i det härliga vädet på förmiddagen och därefter åkte jag iväg till Tierp för att träna lite sökslag på klubben tillsammans med Lisa, Gunilla och Eva. Att träna sök i skogen är helt omöjligt nu pga av snödjupet så därför hade vi bestämt oss för att försöka träna på appellplanerna. Vi har två planer som ligger intill varandra och just nu är det en enorm snösträng mitt i mellan. Vi utgick i från den och så skickade vi hundarna över planerna och in i skogen på den ena sidan och på den andra fick figgen gömma sig i redskapskjulet och i snödrivorna. Hundarna tyckte nog att det var lite konstigt med sök på en appellplan men det gick trots allt ganska bra.
När vi var klara med det så passade jag på att träna lite lydnad innan jag åkte hem. Esther var på bra humör i dag och väldigt glad så lydnadsträningen gick riktigt bra.
På kvällen var jag, Jonas, Sara och Sylve hembjudna på middag till min fd svåger, (min systers ex man ) och hans nya fru. Vi blev bjudna på en trerättersmiddag som var hur god och trevlig som helst. Min systerson, Andreas, som går på restaurangutbildningen i Grythyttan och utbildar sig till sommelier, var med och serverade viner som passade ihop med maten vi åt på ett helt gudomligt sätt. Vi fick alla en sån där riktig aha-upplevelse om hur "rätt vin" till maten påverkar hela middagen. Till desserten, som bestod utav en kladdkaka bakad på både ljus och mörk choklad, bjöds vi på körsbärsöl och även ett portugiskt dessertvin. Körsbärsölet var en märklig dryck som förmodligen hade smakat urk om man hade druckit det utan någonting till men tillsammans med kladdkakan så smakade det suveränt gott, eller som det så populärt kallas nuförtiden - smakerna gifte sig med varandra. 
Kvällen gick väldigt fort som den oftast gör när man har trevligt och vi kom inte hem förrän kl 4 i morse. Dagen i dag har, som sagt, varit väldigt tung. 
Kan bara konstatera att vi nog börjar bli för gamla för att vara uppe och hålla igång hela nätterna. 
100228, vilken vecka...
Vaknade i torsdags morse och "hulkade" återigen och hade feber varpå jag blev sängliggandes igen. Jag och Ada sov i stort sett hela dygnet medan Esther roade sig med annat på egen hand. Stackars hon... hon hade för länge sedan tröttnat på att ingenting hände här hemma så under tiden som jag sov så tuggade hon sönder ett vedträd som låg utspritt över hela vardagsrumsgolvet, "planterade om" några krukväxter som jag dagarna innan hade fyllt ut med under en palm som jag har växer i en stoooor kruka, också den i vardagsrummet. Det var plantor och jord över hela golvet.  Och till sist så hade hon plockat bort väääldigt många blad och knoppar på ytterligare en krukväxt i vardagsrummet. Esther kan vara vääääldigt företagsam om hon får långtråkigt och har så varit ändå sedan hon var liten. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag såg eländet då jag till slut masade mig upp ur sängen.
Men nu är jag i alla fall frisk, även om jag fortfarande känner mig lite klen, och i går kväll kom Jonas hem efter en veckas skidåkning i Österrike så nu ska väl allt snart vara sig likt här hemma igen.
Idag hade vi lite planer på att försöka få till en sökträning men olika orsaker gjorde att vi ställde in dom planerna. Istället har jag, Maria och Ankie träffats inne i Björklinge och ägnat oss åt lite lydnadsträning i stället. "Vår" vanliga parkering var inte plogad efter nattens ymniga, blöta snöfall så vi tränade i stället på parkeringen bakom skolan. Den parkeringen är inte alls lika stor, och visst var det en hel del blötsnö även där, men det gick bra ändå att träna där. Vi tränade idag med en hund i taget och hjälptes åt med att titta på varandra och komma med tips och idéer. Vad nyttigt det är att träna på olika platser! Här hade vi hur mycket störning som helst... traktorer som plogade snö, skidåkare, människor som promenerade med och utan hundar mm, mm. Jag tränade två korta pass med Esther och under det första var hon rätt störd utav allt som hände runt omkring så vi ägnade oss mest åt att leka och ha kul. Nästa pass hade jag blivit lite inspirerad utav Maria som tränat framåtsändande så jag beslöt mig för att testa det på vinst och förlust. Det var ju inte igår som vi tränade på det sist även om jag nöter rätt mycket på delar av momentet på våra långa promenader i Kambo allé. Bla att hon ska kunna gå rakt framför mig på rätt avstånd under långa sträckor osv.
Men, men... tänkte att det kunde vara värt att prova i alla fall och peppar, peppar ta i trä... Esther gjorde det hur bra som helst, ut i galopp, avbrott framför gruppen och därefter vidare rakt fram i finfin trav. 
Kanske inte helt fel att vila sig i form ibland.
Även om det var kallt och blött väder idag så var det jättekul att träna och alla hundar var så duktiga. Himla nyttigt också att träna en hund i taget i mellanåt. Och snart har vi ljusa kvällar också då det blir lite lättare att få till fler träningstillfällen tillsammans.
Det är mycket snö i trädgården!
Vi såg ett rådjur som trots all snö och kyla såg ut att må bra. Bönderna runt omkring matar rådjuren så dom som rör sig i området ser väldigt fina ut.
Boxerhuvudet som pryder väggen utanför vår entré.
Det är i betong och tillverkas och säljs utav Barbro och Lasse, Bol's Kennel.
100219, lite utav varje...
Nu har det snart gått en vecka igen. I måndags var jag på en liten utflykt till Tungelsta, söder om Stockholm, tillsammans med tre "pelargonvänner". Vi besökte Sune Tryggs handelsträdgård och Bittan S där vi frossade i pelargonsticklingar och en massa andra växter. Det var femte året i rad som vi gjorde denna resa och visserligen öppnar inte Sune handelsträdgården förrän i mitten utav mars men han är så vänlig och låter oss alltid få komma ändå. Han har ett otroligt stort växthus med en massa olika växter i. Därefter åkte vi vidare till Bittan som bor i närheten. Där blev vi bjudna på en jättegod pastasallad innan vi förflyttade oss ut till hennes växthus. Jag som har jobbat hårt för att minska ner min samling kom hem med hela 27 sticklingar, nästan bara miniatyrer, dom flesta nya sorter men även några gamla favoriter.
I går eftermiddag träffade jag Maria och Carina i Storvreta där vi tränade lite lydnad. Det var minus 6 grader ute och samtidigt en fruktansvärd, kall blåst så vi tränade inte någon längre stund men det gjorde ingenting för även i dag var Esther på ett strålande humör och tyckte att det var kul att träna. Jag försöker också hela tiden tänka på att göra träningspassen roligare och att bygga på relationen mellan mig och Esther vilket verkar funger bra. När vi tränat färdigt tog vi en promenad med alla sex hundarna i Storvreta vilket Esther och Ada gillade skarpt eftersom det fanns en massa nya kissobajs fläckar att lukta på.
Kvällen ägande jag åt att kolla på OS och jag kan inte låta bli att hylla Anja Pärsson, vilken tjej. Hur många skulle ens komma på tanken att ställa upp i ett störtlopp dagen efter den krasch som hon gjorde i störtloppet och dessutom göra det med den äran. Vilket mod, vilken vilja och vilket positivt tänkande den tjejen har!  Hon gjorde sig verkligen förtjänt utav bronsmedaljen som hon fick.
Idag har Jonas åkt i väg till Österrike för att åka skidor i en vecka. Själv ska jag vara hemma och bara ta det lugnt även om jag ska jobba några pass. Idag har det dragit in ett ruggit oväder över landet och här har vi ca 10 minusgrader och ett rikligt snöfall. Efter att jag hade skjutsat Jonas till bussen så åkte jag hem igen och svidade om till träningskläder för att springa en runda med hundarna. Det var jobbigt att springa idag i ovädret och i snömodden men ändå rikigt skönt. Tyvärr så finns det inga skidspår här hemma där det är tillåtet att åka med hund så det har inte blivit så mycket skidåkning som jag har velat för jag vill ju så gärna ha dom med mig.
Efter springningen så fick jag för mig att jag skulle ploga gården. Det var lite läskigt i början eftersom jag aldrig har gjort det tidigare. Men skam den som ger sig... ut i garaget och startade traktorn, som inte alls är en traktor eftersom den är midjestyrd utan heter någonting annat på fackspråk, men för mig ser den ut som en traktor och då får den heta traktor. Jag brukar köra den när jag håller på och jobbar i trädgården men då har jag skopa på. Nu sitter det en plog där fram och det var lite klurigt i början innan jag fattade vilka spakar man skulle röra på för att få plogen att följa vägen och för att ställa in plogbladen i rätt vinklar. I början fick jag bara plogen att gå rakt ned i marken så det slutade med att jag fick ringa till Jonas för att få en snabbkurs via telefonen. Men, men... efter lite rattande hit och dit så fick jag till sist till det och då var det så himla kul så det slutade med att jag plogade hela vägen upp till landsvägen och även inne hos några grannar. Förmodligen lär jag få öva ännu mer i helgen eftersom det ska snöa friskt nåt dygn till.
En bild från Sunes Handelsträdgård i Tungelsta.
Mera från Sunes växthus
Troll
Så här såg det ut när jag hade klippt färdigt. Just nu är det väldigt svårt att tro att det kommer att...
... se ut så här om några månader.
100204, veterinärbesök mm...
I går var en bra dag!
Först åkte jag in till Uppsala på förmiddagen för att ta en promenad med hundarna innan vi skulle till veterinären. Ingen utav hundarna var sjuka på något vis men i helgen så såg jag att min "husveterinär" hade en annons om att dom just nu hade seniorkontroll på hundar och katter så då bestämde jag mig för att jag skulle ta med mig Ada dit och låta dom göra en hälsoundersökning på henne. Det var en ny veterinär som tog emot oss och hon var otroligt noggrann, hon klämde, kände, böjde, tänjde och lyssnade igenom hela Ada och konstaterade att hon var väldigt frisk och rörlig för sin ålder och att hon var fint musklad. Så förhoppningsvis hänger "tanten" med ett tag till.
Innan vi åkte in till veterinären så klippte jag klorna och borstade tänderna på hundarna och då kunde jag inte låta bli att undra över hur många som brukar borsta tänderna på sina hundar? Jag gör det i stort sett aldrig men i höstas när jag var till veterinären och tog bort epulider på Ada så lät jag även veterinären kolla Esthers tänder. Hennes tänder såg fina ut och veterinären påstod då att om man borstar tänderna på hundarna ca 2 ggr i veckan så slipper dom få tandsten. Men inte tusan har jag borstat några tänder på hundarna för det... förrän igår då jag fick för mig att nu skulle det borstas. Och faktum är att tom tant Ada, som i vanliga fall inte luktar särskilt gott i munnen, nu helt plötsligt fick en pussvänlig andedräkt. Så det kanske inte är helt fel att borsta tänderna på dom lite då och då.
Efter veterinärbesöket åkte jag raskt hem för att byta kläder och så därefter snabbt tillbaka in till stan igen för ett möte på jobbet. Det var min arbetsgrupp som skulle ha ett möte för att planera sommarens semestrar. Vi är bara nio stycken och en av oss måste alltid vara i tjänst, vilket innebär att det är tre stycken som arbetar under ett dygn. Semesterplaneringen brukar alltid vara ett bekymmer och jag kunde aldrigdrömma om att jag skulle få den period som jag önskade. Men peppar, peppar ta i trä... efter en halvtimma hade vi löst hela sommarsemestern och alla hade fått sina önskade perioder.  Nu återstår bara att chefen ska godkänna vår semesterplan för att allt ska vara klart och det innebär i så fall att jag får semester så att jag även i år får möjlighet att åka på boxerlägret.
Idag har jag också varit ledig och jag hade planer för en massa saker som jag skulle göra. Men som vanligt blir det inte alltid som man har tänkt sig. På förmiddagen fick jag helt plötsligt för mig att jag skulle ut och springa en runda vilket inte visade sig vara det lättaste i snömodden men som trots det var väldigt kul och dessutom gick riktigt bra. Men.. efter att jag hade duschat och ätit lunch blev jag så djäkla trött så jag och Ada lade oss på sängen för att vila en stund men somnade och sov i dryggt två timmar.  Det var ju visserligen väldigt skönt men inte direkt vad jag hade tänkt mig. Ja,ja... det som inte hinns med idag hinns väl med en annan dag. Dammtussarna lär väl knappast försvinna av sig själv.
Vädret fortsätter att vara vinter även om temperaturen idag har legat kring nollsträcket. Men snön... den forsätter att vräka ner minsann. När tusan ska det ta slut?
En blåmes utanför köksfönstret
100131, Vinter, vinter och åter vinter....
Snön och kylan håller i sig. De sista dagarna har det snöat mest hela tiden och temperaturen ligger mellan -10 - -15 grader. Skidspåren har snöat igen så någon skidåkning har vi inte kunnat ägna oss åt och i skogen har vi nu drygt en halvmeter snö så det är inte ens lönt att försöka ta sig fram där. Dom stackars rådjuren har det inte lätt, i går såg jag ett rådjur i trädgården och snön räckte ändå upp till magen.
I väntan på bättre tider så tar vi det lugnt och ägnar oss åt långpromenader.
Några utav grannens islandshästar
100127, Äntligen....
... har vi kunnat åka skidor i fina spår! I fredags körde man upp skidspår med skoter och spårkälke på isen. Man har lagt ett spår som går längs stranden runt hela sjön, en sträcka på ganska precis en mil, så på lördag förmiddag tog vi på oss skidorna och premiäråkte varvet runt, och det bästa utav allt är att de är tillåtet att ha hund med sig i spåret!
Idag fick även "tant Ada" följa med även om jag var lite orolig för om hon skulle orka springa med ett helt varv. Men samtidigt så sitter hon vid dörren och är full av förväntan på att få följa med när vi håller på och klär på oss så jag hade inte hjärta att inte låta henne få följa med. Men jag oroade mig helt i onödan... Tanten var hur pigg som helst och sprang som en gasell hela varvet runt.
Det värmer gott i ett "mattehjärta" att se sin gamla hund så pigg och glad. Det var gott om folk ute på isen även om det inte var så många som åkte skidor. Däremot var det väldigt många som ägnade sig åt att fiska. Men hundarna är jätteduktiga och håller sig till oss i spåret så jag låter dom springa med lösa även om jag har sele och lina med till Esther.
Så på söndagen träffade jag Carina, Ann och Gunilla vid "vita villan" i närheten utav TBK för sökträning. Det var jättetrevligt rent socialt att ses och träna men rent träningsmässigt så vet jag inte om förutsättningarna var dom bästa för sökträning. Det var 8-9 minusgrader och massor med snö i skogen. Dessutom så var hela sökrutan vallad av rådjur. Själva orkade vi inte valla i den djupa snön.
Ingen utav hundarna gjorde något jättebra resultat idag utom möjligen Cocos som var sugen på att träna efter sin "barnledighet". På övriga blev det mest spring, nos efter rådjursbajs eller inget arbete alls. Men förutom det så hade vi jättetrevligt.
Just nu är det inte kul att hålla på med hundträning. Det är på tok för mycket snö och dessutom är det kallt också. Och, som om det inte redan är tillräckligt, så har SMHI lovat mer snö och rysk kyla som ska dra in under dagen.
Men mitt andra jag, som inte håller på med hundträning, jublar åt att det kommer mer snö och kyla. Då får vi fortsätta åka skidor, HURRA!
Jag och hundarna passade på att åka ett varv runt sjön även igår och eftersom det var tisdag och förmiddag så var vi tämligen ensamma ute på sjön så hundarna kunde få raca runt som dom ville. Just nu känns det som om hundträningen har låg prioritet och det känns faktiskt väldigt skönt.
Nu ska vi ge oss ut på en långpromenad innan snöovädret med den ryska kylan drar in över landet.
Esther har tappat bort sin boll
Ada hjälper till att leta
Mycket snö är det...
091228, slut på jul
Så är då julen till enda och dagarna gick som vanligt jättefort. Jag har jobbat mest hela tiden men har bara jobbat dagpass och har varit hemma redan vid halv tretiden så jag har även hunnit med att fira jul med nära och kära. I år har vi haft en vit jul med mycket snö och det är jag väldigt glad över.
Esther har varit riktigt skendräktig och mest legat i sin korg med valfisken. På julafton tröttnade jag på henne så då åkte "bebisen" in i garderoben och idag är hon i stort sett som vanligt igen förutom att hon fortfarande äter dåligt.
Nu ska jag bara jobba ett dagpass till och sedan så är jag ledig i fyra dagar och det ska bli otroligt skönt. Jag är ledig hela nyårshelgen och det kan jag inte minnas att jag har varit något år tidigare. Tyvärr så är det en stor nackdel med mitt jobb, storhelg = arbete. Men, men... någon ska ju göra det med och förutom det så trivs jag kanonbra.
GOTT NYTT ÅR!
Ada öppnar sina julklappar.
091222, Lite vinterbilder
Himmel och pannkaka vad dagarna går fort!
Sista veckan har vi fått massor med snö och det har även varit riktigt kallt ute vilket är på både gott och ont. Å ena sidan gillar jag när det är riktig vinter så att det går att åka skidor och långfärdsskridskor men å andra sidan är det väl mycket snö och kyla för att det ska vara kul med hundträning. Men va tusan... hellre det här än regn och geggamojja. Nu är det ljust och fint ute och framförallt så är det rent inne.
I fredags när jag vaknade efter det sista nattpasset så sken solen, det var ca 7 minusgrader och solen gnistrade i snön. Jag käkade en snabb frukost och gav mig ut med hundarna och kameran på en långpromenad. Under dom ca 2 timmar som vi var ute hann temperaturen sjunka till -12 och det vällde in dimma på åkrarna samtidigt som solen sken. Det var verkligen hur mysigt som helst och hela jag var täckt utav rimfrost när vi kom tillbaka.
I går, söndag, var vi iväg på vår tradionella julresa med julbord. Det var femte året i rad som vi var ett gäng som åkte iväg. Första två åren var det bara jag, Jonas, Sara och Sylve och då avverkade vi Utö värdshus och Fejans Skärgårdskrog. Sedan har vi varit iväg till Fejan ytterligare två år och sällskapet har utökats. I år var det alltså för femte året i rad och vi var tio stycken som åkte 15 mil norrut till havskrogen Axmar Brygga som vi även besökte i somras på vår semesterresa norröver. Vi hade jättetrevlig och jättemysigt där vi satt på deras inglasade brygga med snöstorm utanför fönstret och åt god julmat. Det blev riktig vinter/julstämning när snön yrde utanför fönstret.
På vägen dit satt jag och Sara i baksätet och pratade skidåkning och om att det skulle var kul att åka tjejvasan igen. Det är ju svårt att tro när man ser mig nu men för bara några år sedan så tränade jag och Sara rätt friskt så vi har åkt tjejvasan flera gånger och sprungit tjejmilar och Lidingö Tjejlopp mm, mm... Bla så gjorde vi tjejklassikern och utan att jag minns exakt hur så hade vi helt plötsligt tummat på att vi ska sätta fart med träningen ordentligt igen och att vi ska göra tjejklassikern ytterligare en gång och starta med tjejmilen som en uppvärmning i augusti för att sedan starta klassikern med Lidingö tjejlopp i september 2010 och avsluta med simningen i juli 2011. Så efter nyår lär både jag och Sara starta våra nya liv.
Men, men... faktum är att det ska bli både jättekul och jätteskönt att ha ett mål med träningen och att få bättre kondis och förhoppningsvis även gå ner alla kilon som jag har lagt på mig dom sista åren.
För övrigt så är det lugnt på hundträningsfronten just nu. Esther är skendräktig och ligger hela dagarna i sin korg under trappan tillsammans med sin "valp", som även i år är den svartvita valfisken i plast, och tuttarna är lika stora som på Dolly Parton.  Jag provade att plocka bort "valpen" tidigare idag men då for hon omkring och letade efter den överallt så jag gav upp och plockade fram den igen. Dom sista gångerna har jag gett henne Galastop men hon mår så himla illa utav det och kräks överallt så det känns inte något kul att ge henne det heller. Nu får det vara som det är eftersom det ändå är jul och nyår och lugnt på träningsfronten. En sak är då säker och det är att Esther inte kommer att få några julklappar som piper i år!
Här nedan kan ni se en del utav bilderna jag tog i fredags i det härliga vintervädret.
Esther "lajjar" med min vante
Ada och Esther på bryggan.
091215, snöoväder
I dag har vintern kommit!
I går på förmiddagen fanns det inte en gnutta snö, idag har vi ca 3 dm nysnö och fortfarande vräker snön ner och det är några minusgrader kallt. Jag har nyss varit ute på en långpromenad med hundarna och det blåste så snön ven runt oss när vi gick över åkrarna. Trots att det var riktigt kallt och stickigt i ansiktet så var det riktigt mysigt. Även hundarna verkade uppskatta snön och sprang som tokar och lekte.
Esther har matvägrat i 5-6 dagar men nu har hon börjat äta som vanligt igen och verkar inte alls skendräktig. Skönt!
Själv ska jag nu krypa till sängs och försöka sova en stund för framför mig har jag nu tre nattpass.
091214, spår, sök, skendräktig
Så var då Lucia avklarad. Jag hade" förmånen" att arbeta den här helgen och fick vara med om det tradionella "lussefirandet" som ett gäng grabbar från Göteborgs Nation bjuder på. Varje Luciamorgon dyker det upp ett helt gäng stjärngossar iklädda vita luciadräkter, strut på huvudet och en pinne med guldstjärna i handen. Dom flesta är så där lite lagom salongsberusade och alla sjunger hellre än bra. Efter några sånger så överlämnar dom alltid en flaska Cognac innan dom tågar ut. Cognacen är det aldrig någon som vågar dricka utav eftersom dom alltid har skruvat av korken innan dom kommer. Deras spex är ettt trevligt och välkommet inslag varje Luciamorgon.
I förra veckan hade jag någon slags förhoppning om att Esther inte skulle bli sksendräktig efter det här löpet. Men ack vad jag bedrog mig! Sedan i mitten av förra veckan har hon mer eller mindre matvägrat och hon ligger mest i korgen och sover. Hade hon varit parad så skulle hon ha valpat på självaste julafton. Men det var väl korkat att tro någonting annat med tanke på hur skendräktig hon har varit efter dom tidigare löpen.
Men, men... i fredags var jag i vart fall ute och spårade med Carina / Lexi och Åsa / Siri. Vi träffades i skogen vid Vattholma och hade en trevlig dag med sol. Det är man ju inte bortskämd med precis den här månaden. Åsa gick ett långt och roligt spår till Esther med skogspinnar som Esther gick väldigt bra. Både Siri och Lexi spårade väldigt bra även dom.
Sedan tränade vi uppletande med lite blandat resultat. Esther fick börja och gjorde bara ett bra skick, Siri började bra men fick sedan spring i benen och sprang mest omkring utan att leta och Lexi tyckte att det räckte med tre föremål, sedan satte hon sig framför Carina och skällde för att få godis. Men va tusan... det kan ju inte gå bra jämt och vi hade ju ändå ett fantastiskt fint väder och jättetrevligt.
I lördags morse träffade jag återigen Carina / Lexi, Åsa / Siri tillsammans med Sara /Benny i Storvreta för att träna sök. I dag var det ruggigt kallt ute även om temperaturen låg runt nollan. Men det var så himla råkallt så vi frös rätt bra allihop innan vi var klara. Även i dag matvägrade Esther och precis innan vi skulle åka så lade hon upp världens största spya på hallmattan. (så klart, var annars) Om hon helt enkelt mådde illa eller om det var skendräktigheten som var felet vet jag inte men idag ville hon inte göra någonting. Precis när jag hade skickat ut henne i det första skicket så dök det upp ett par med tre weimaraner och en chihuahua så då blev hon störd och stannade upp och tittade på dom. Sedan försökte jag skicka på andra sidan men då gick hon bara ut några meter så då bestämde jag mig för att avbryta. Om hon är på det humöret så är det ingen idé att hålla på eftersom jag bara blir irriterad.
Som tur var gick det bättre för dom övriga. Siri har verkligen gått från klarhet till klarhet och hennes självförtroende har stärkts otroligt mycket. Det är väldigt trevlig att ligga "figge" åt henne för Siri, som är en storpudel, är den enda hund jag känner som inte luktar som en hund utan som istället luktar lite svagt "parfymerat". Hm... undrar om jag skulle kunna lämna hem mina till Åsa på lite badning.
Lexi som inte hade fått träna sök på väääääldigt länge trodde på det första skicket att det var uppletande som gällde eftersom Carina fick lite "hjärnblödning" och glömde "visa" henne vad det var hon skulle göra. Men efter det skötte hon sig galant precis som Benny gjorde.
Efter det hann vi med lite fika innan det var dags för mig att åka hem och byta kläder för att åka vidare till jobbet. Nu ska jag ta det lite lungt på hundträningsfronten 1-2 veckor så att skendräktigheten hinner gå över. Så lämpligt att den infaller just nu när jag ändå har fullt upp med julstök.
091210, Hemma igen!
Det har vi nu varit sedan i lördags natt men dagarna går så himla fort.
Vi har ivart fall haft det otroligt skönt med sol och värme hela veckan. På dagarna låg temperaturen på 27-28 grader och på kvällarna kring 21, i havet var det ca 23 så även en badkruka som jag har kunnat bada.
Detta var min första resa till Canarieöarna och även om vi har haft det otroligt bra på alla vis så tror jag ändå att det räcker med en gång för min del. Jag får myror i hela kroppen av att bara ligga stilla i en solstol hela dagarna så jag vill gärna kombinera sol och bad med lite upplevelser och så mycket att uppleva vet jag inte om det fanns på Gran Canaria. Vi hyrde bil en dag och åkte omkring men det enda som fanns att se var berg och åter berg. En förmiddag var jag och Jonas på delfin/valsafari och det var däremot jätteskoj. Jättehärligt väder och massor med delfiner! En sak som gladde mig var att det inte fanns en massa vanskötta katter/ hundar som sprang omkring överallt för det får mig att må så djäkla dåligt. Det var bara två händelser som fick mig att reagera och det första var en annons som satt uppsatt lite överallt om en boxertik som hade försvunnit kring stranden/köpcentret samma kväll som vi anlände. Hela veckan gick jag omkring och funderade på om hon hade kommit tillrätta samtidigt som jag kikade in i alla möjliga prång och gränder för att se om jag skulle kunna se henne. Det andra var några hundar som vi såg en kväll när vi skulle ut och äta nere i hamnen. På en mur låg tre hundar bundna i en stolpe. Hundarna hade både mat och vatten och såg förvisso väldigt välskötta ut men det som gjorde mig upprörd var att den ena hunden, en tik, hade en liten valp vid sin sida som låg och diade. Valpen var inte mer en högst 2 veckor för den var fortfarade så liten att den inte hade börjat "knata" omkring ännu. Tiken hade dessutom en tomteluva med blinkade lampor knuten runt huvudet. Nedanför muren, på strandsidan, hade någon gjort en massa sandskulpturer som föreställde hundarna och bredvid sprang en liten hund framochtillbaka framför turisterna och "satt vacker" för att få turisterna att skänka pengar. Även på muren, intill hundarna, fanns en skål att lägga pengar i. Massor med människor gick förbi och tyckte att det var sååå gulligt medan jag bara mådde illa.  Men, men... både dom hundarna och även övriga hundar / katter vi såg till verkade i vart fall välskötta och vem vet... det kanske är jag som överreagerar men jag tycker inte att det är gulligt.
När vi åkte hem var planet redan försenat från GC så vi var inte hemma i Uppsala förrän vid midnatt. Men Lasse G var snäll och körde in till Uppsala med hundarna så att vi kunde hämta upp dom på vägen hem. Vi har bara varit borta i en vecka men både vi och hundarna var glada att återse varandra. Jag gillar inta att åka bort utan hundarna men när dom är hos Barbro och Lasse så vet jag att dom har det bra och att dom trivs vilket gör att jag kan koppla av. Tack snälla ni!
Början utav veckan har varit en mjukstart med två kvällspass och därefter tre lediga dagar. Jag tillträdde min nya tjänst " på riktigt" i måndags vilket kändes väldigt bra även om jag iband kan fundera över om jag inte tagit mig vatten över huvudet. Men, men... det är kul med lite utmaningar också och måndagskvällen var en riktig rivstart med mycket att göra.
Vädret är dessvärre gråare än grått med regn och "geggamoja" så jag har inte orkat bry mig så mycket om någon träning ännu mer än att vi har sysslat med lite uppletande och lydnad på promenaderna. Esther har varit glad och pigg och tycker att det har varit kul. I morgon ska jag träffa Åsa och Carina för att träna spår och på lördag blir det sökträning igen.
En sak förbryllar mig däremot lite och det är det att Esther inte har visat tillstymmelse till skendräktighet efter det här löpet. Det är jag ju så klart jätteglad över men hur kan det vara så olika? Detta var hennes fjärde löp och dom två gångerna innan har hon varit hur skendräktig som helst och varit helt ur gängorna. Den här gången märks verkligen ingenting.
Här nedanför kan ni se några bilder från Gran Canaria.
Utsikten från hotellrummet över hamnen och stranden
Puerto De Mogan. En mysig liten plats som jag kan rekommendera
Berg och åter berg....
Delfiner
091128
Nu blir det en vecka utan hundar för om några timmar åker vi på semester till Puerto Rico, Gran Canaria.
Sara, Sylve, Marcus och två kompisar från Öland följer också med. Hundarna är hos Barbro och Lasse (uppfödarna) vilket känns jättetryggt. Där vet jag att dom får det bra och att dom trivs. Tack snälla ni för att ni alltid ställer upp!
På måndag ska vi fira att Jonas fyller år och att jag tillträder min nya tjänst. Fast jag har jobbat lika mycket på den nya tjänsten som på min gamla den sista månaden så det känns inte som så jättestor förändring. Men det kommer ju förvisso att synas i lönekuvertet nästa månad och så blir det lite mer glitter på axlarna.
Ha det gott!
Kattis
Ann
Sara och Benny
Esther
091121, spår och uppletande, Vendel
Idag har jag och Sara varit till Vendel, strax norr om Björklinge och tränat spår och uppletande. Solen lyste för första gången på flera veckor så det var helt underbart att bara vara ute i skogen.
Vi började med att lägga ut spåren och jag gick ut Bennys spår och Sara gick ut Esthers. Benny fick ett lååångt spår med mycket vinklar och flera klurigheter, som återgångsvinkel, "garnnystan" och ett älgtorn som jag hade krypit under och genom, 7 apporter och ett spårupptag.
Esther fick också ett långt spår, ca 1000 meter, 7 apporter och spårupptag långt ut. Sedan slängde jag även ut ett spår till Ada på några hundra meter så att även hon skulle få göra någonting. Under liggtiden pasade vi på att träna uppletande och vi gjorde så som jag har tränat några gånger under veckan. Dvs flera föremål på linje, parallellt med stigen och ca 20 meter ut.
Idag var Esther inte alls något pigg. Hon gjorde allting som hon skulle men det kändes inte som om hon tyckte att det var något kul. Hon gick hela spåret utan drag i linan och markerade alla apporterna utom en som Sara hade lagt ovanpå en stor sten. Antingen hade hon väl helt enkelt en dålig dag eller så är det skendräktighet på gång. Jag har gått och väntat länge på att den ska komma nu men hon har ju varit hur pigg och glad som helst. Esther har bara löpt fyra gånger och andra och tredje gången har hon varit påverkad ända från löpet och långt tid framöver. Men den här gången har jag inte märkt någonting alls förrän i dag då hon inte alls kändes pigg. Eller så beror det på att hon innan vi åkte iväg till skogen har ägnat 2,5 timma ute på gården med husse och "lajjat boll".
Benny var i vart fall jätteduktig både på uppletandet och i spåret och "gammeltanten" gick som vanligt som en klocka i spåret.
Benny får belöning efter utmärkt spårarbete.
Här har Esther hittat en spårpinne.
Här kommer Esther farandes med slutpinnen i munnen.
091117, Lydnad och uppletande, Uppsala BK
Idag träffade jag Carina / Tonic och Anna / Busy vid Uppsala BK för att träna lite lydnad och uppletande. När jag kom till klubben var hela parkeringen full med bilar - en tisdag fm!?! - Men det visade sig vara ett väktarbolag som var där och tränade skydd.
Vi började med uppletande och idag provade vi att knyta fast ett föremål i ett långt snöre för att försöka få Esther att gå ut direkt utan att stå och fundera flera sekunder. Men det gick väl så där... tanken var att vi skulle ha hängt upp snöret i en gren men alla grenar var avsågade på träden så vi fick lägga snöret ovanpå en massa buskar vilket gjorde att Esther såg när snöret/buskarna rörde sig och blev jätteintresserad utav det istället. När hon väl fick syn på föremålet så tyckte hon att det var jätteintressant och jättekul att ha dragkamp med tillbaka till mig men övningen blev väl inte riktigt så som vi hade tänkt oss. Istället provade jag att sätta upp henne på ena sidan utav en gräsplan och så slängde jag ut tre föremål på en linje i skogsbrynet på den andra sidan planen, ca 20 meter bort, och då gick hon ut hur bra som helst i tre raka skick. Detta moment kan göra mig galen.... Vi kunde i vart fall konstatera att våra hundar hade väldigt olika problem med detta moment. Tonic går ut hur bra som helst men kan få för sig att "lajja" omkring lite som han vill ute i rutan, typ byta föremål, äta bajs, eller bara driva Carina till vansinne på annat vis. Busy var jätteduktig idag. Hon brukar yla högljutt mest hela tiden men idag var hon väldigt tyst hela träningen. Sedan tränade vi lite lydnad och Esther var väldigt glad och pigg idag och tyckte att det mesta var kul. Dessvärre regnade det mer eller mindre mest hela tiden och har så gjort i flera veckor så planen var så djäkla blöt och lerig. Nu längtar jag efter minusgrader för jag orkar inte med denna förbannade lera längre. Hundarna kan ju inte gå ut utan att vara leriga upp till magen, bilen är skitig både inne och utanpå. golven är leriga och hur kläderna ser ut efter en träning ska vi inte tala om. Dessutom grävde Jonas upp hela baksidan utav huset för någon månad sedan för att kunna dra in vatten till hans nya garage och nu i helgen kommer en grävmaskin hit och gräver upp hela planen framför garaget för att det ska läggas ner stora betong grejor till någon oljeavskiljare. Väldigt lerigt kommer det att bli i vart fall!
Hur som haver.... lydnadsträningen gick bra i alla fall trots leran. Vi avslutade med platsliggning då även Carinas Lexi fick vara med. Esther låg lugnt och fint utan tecken till oro, hakan i marken mest hela tiden. Himla skönt!
Efter träningen tog jag och hundarna en lång promenad, hela Hågadalen runt. Jag älskar att promenera där och hundarna springer som tokar mest hela tiden.
Resten utav veckan får det bli lite spår och uppletandeträning här hemma men till helgen blir det sökträning igen.
091112, lydnad mm, Uppsala BK
Idag har jag varit till Uppsala BK och tränat med Carina / Tonic o Lexi, Anna / Busy. Vi började med mitt "favvomoment" uppletande på deras tävlingsruta. Vi vallade av hela rutan, tusan vad jobbigt, för rutan är en enda stor uppförbacke.
Sedan fick Esther börja. Idag hade vi lite extra störning genom att Lexi och Busy satt uppbundna en bit bakom och ylade/skällde konstant. Esther brukar bli jättestörd utav detta men jag tycker att det är kalasbra träning. Idag gick hon ut jättebra på det första skicket och hittade ett föremål längst upp/ut i bakkanten. Sedan gjorde hon precis som hon brukar i ytterligare två skick. När dom andra hundarna var klara fick hon gå ett skick till och då provade jag att gå med henne en bit ut i rutan och då for hon i väg. Carina kom med ett tips som vi ska prova nästa gång.
Sedan tränade vi lite lydnad. Jag hade redan innan bestämt mig för att inte träna så mycket utan bara ha kul på planen samtidigt som Carina kommenderade mig. Så vi gjorde lite fritt följ och en slät inkallning som gick jättebra. Esther var pigg och glad och tyckte att det var kul att träna trots att både Lexi och Busy förde rätt mycket oljud vid sidan utav planen. Jag passade även på att göra en inkallning med ställande på sidan om och även den gick faktiskt riktigt bra. När alla var klara med lydnaden avslutade vi med en platsliggning där Esther fick ligga mellan Lexi och Busy. Esther var jätteduktig i dag och låg tryggt och fint med huvudet i marken trots att Busy låg bredvid och ylade mest hela tiden. Stackars Anna, för henne är det inte så kul att hon låter så mycket, men för mig är det jättebra med störningen.
Som avslutning på träningen gick vi ner på fälten i Hågadalen och tränade framslagsövningar i söket. Hundarna tyckte att det var jätteskoj och sprang så mycket dom orkade. Innan vi åkte hem tog jag en promenad med båda hundarna så att även Ada fick rasa av sig på fälten.
Så här der det ut hemma hos oss idag.
091111, spår och uppletande, Läby
I dag hade jag egentligen tänkt att jag skulle ha åkt iväg till klubben och träna platsliggning på "onsdagsträningen". Men när jag vaknade strax efter lunch, efter två nattpass, och kikade ut så försvann den lusten. Vädret var riktigt ruggit med regn och blötsnö om vartannat så jag bestämde mig för att åka iväg med hundarna till skogen i Läby och ta en promenad medan det fortfarande var lite ljust ute. När jag kom dit så började jag med att lägga ut ett spår till Esther med direktpåsläpp och 6 skogspinnar. Sedan passade vi på att ta en promenad under liggtiden och det var faktiskt riktigt skönt ute trots att vädret var som det var. När vi kom tillbaka till bilen började jag med att träna lite uppletande med Esther, ett moment som kan göra mig galen. Esther tycker att det är jättekul att leta efter föremålen och hon gör det dessutom väldigt bra. Men... vid varje skick så går hon ut några meter och sedan stannar hon upp och står och tittar på mig en stund innan hon väl bestämmer sig för att gå ut. Det har liksom blivit ett beteende och hur jag än gör så får jag ingen rätsida på detta. Hon verkar liksom osäker på vad det är hon ska göra och stannar upp för att kolla om det är ok att hon ger sig iväg. Efter en liten stund ger hon sig i vart fall iväg och då gör hon ett jättebra jobb, inga problem att leta eller att gå ut på djupet och när hon har hittat ett föremål så kommer hon i full fart och avlämnar det till mig. SUCK, vad trött jag blir på detta.
Som tur var gick spåret jättebra (fast det gör det ju alltid) med bra drag i linan, bra tempo och klockrena markeringar på alla apporterna.
091027, Spår och uppletande, Länna
Idag blev det ytterligare en dag med spårträning. Jag har varit till Länna, några mil öster om Uppsala, och tränat spår och uppletande tillsammans med Åsa / Siri och Carina / Tonic.
Det var jättekul med ny skog och dessutom var det en fin spårskog. Åsa lade ett spår till Esther med spårupptag och sju apporter, jag lade spår åt Tonic och Carina åt Siri. Det var hur kul som helst att gå Åsas spår! Eftersom hon fortfarande är i "nybörjarstadiet" så hade hon lagt ett spår som var helt utanför "mallarna" och ibland kändes det som om vi slog knut på oss själva när vi gick spåret. Men Esther som är duktig och spårnoga gick hur bra som helst och missade bara en pinne. Upptaget gick också bra.
När alla hade spårat klart tränade vi lite uppletande och då fick även pensionärerna Ada och Lexi vara med och leta. Esther fick följa med och sitta uppbunden då vi vallade rutan som var på en öppen äng med bakkant inne i skogsbrynet. Sedan fick hon återvända till bilen medan Lexi och Ada fick börja. Ada var jätteduktig och sprang som en tok. När det var Esthers tur blev det samma problem som jag brukar få. Hon går ut någon meter och sedan stannar hon upp och står och tittar en liten stund innan hon bestämmer sig för att gå ut. Någonting har blivit fel mellan oss, tror jag, för hon verkar bli osäker och inte riktigt veta om hon vågar lämna. Igår började hon tom att gäspa. Men när hon väl bestämmer sig så går hon ut och gör ett jättebra arbete utan några problem med att gå ut på djupet.
Innan vi åkte hem så tog jag och hundarna en promenad längs en vandringsled som gick runt en pytteliten sjö, Ältsjön. Det var en sjö som torrlades under 1800-talet då man ville skapa åkermark istället. Nu har man sedan 2002 istället försökt att återskapa sjön och samtidigt anlagt en jättefin vandringsled runt. Jättekul!
På ett ställe hade man byggt en spång för att man skulle kunna ta sig över en yta där det samlats rätt mycket vatten på båda sidor. Esther som inte är den finkänsliga typen direkt, bestämde sig för att hon skulle tränga sig förbi "tant Ada", så hon tog fart och pressade sig förbi vilket fick tillföljd att stackars Ada föll rakt ner i vattnet på ryggen och hamnade under vattnet. Stackars hon! Men Ada kravlade sig upp och lyckades på något underligt vis ta sig upp på spången igen där hon ruskade sig och verkade lika glad (men döblöt) för det.
091009, Spår, uppletande och nytt jobb
Idag har jag varit helledig, vädret är soligt men kyligt och blåsigt. Fast jag gillar hösten och extra härligt är det när luften är så här klar och solen skiner som i dag.
På eftermiddagen har jag och hundarna varit till skogen i Läby och tränat spår och uppletande, eller rättare sagt, Esther har tränat. Ada fick nöja sig med att gå på promenad. När vi kom till skogen började jag med att lägga ut spåret med spårupptag på ca 40 meters djup, sex apporter och massor med vinklar och även en återgång. När det var klart vallade jag även av en tredjedels ruta och slängde ut fem föremål. Efter det lät jag Esther få gå en liten kisspromenad innan jag började skicka henne. Sista veckorna har jag tränat en hel del uppletande där hon har fått se på när jag vallar och lägger ut föremålen. Idag när hon inte fick det utan fick sitta kvar i bilen så blev hon lite tveksam när jag började skicka henne. Men hon gick ut i vart fall och efter att hon hade hittat ett föremål så gick det riktigt bra även idag. När hon plockade in föremål nummer fyra som var en liten läderremsa på ca 2 x 7 cm som jag hade lagt längst ut i rutan avbröt jag och vi lekte och hade kul en lång stund. Sedan blev det en lång promenad i det härliga vädret innan det var dags för spåret.
Upptaget gick klockrent, som vanligt. Hon letade sig rakt ut och när hon kom ut till spåret så tog hon upp framspår utan att kolla av någonting. Precis efter upptaget hade jag lagt en vinkel som inte heller var några problem och det var för övrigt inte resten utav spåret heller. Klockrena markeringar på alla apporterna och återgången märkte jag aldrig av så hon måste ha tagit vinkeln på den direkt. Jag snitslar ju inte i spåret så jag mindes inte exakt var den var men hon gick i vart fall aldrig ut i någon återgång. Tempot var det heller inget fel på. Jättekul var det!
Idag blev det för övrigt klart att jag fick den tjänst som jag har sökt.
Den nya tjänsten är en tjänst som länsvakthavande befäl och jag blir därmed kommisarie. Dessutom blir jag lite historisk genom att jag blir den första kvinnan som får tjänst som LVB på myndigheten i Uppsala Län. Fira, det får jag göra ensam tillsammans med hundarna för Jonas är bortrest även den här helgen. Den här helgen är det fisketävling som gäller. En helg om året är dom ett gäng "gubbar" som träffas och åker ut till kusten där en av "gubbarna" har en stuga på en liten ö. Där ägnar dom sig åt att basta, dricka öl och tävla i fiske, tex vem som får störst, minst, fulast, flest fiskar osv. Förra året fick Jonas pris för att han lyckades tappa bort sitt fiskespö under båtfärden ut till ön.
Men, men... i morgon blir det sökträning med gänget igen.
091004, sökträning, Tierp
Idag var vi hela åtta stycken som träffades i skogen mellan Söderfors och Tierp för att träna sök. Det var jag och Esther, Sara /Benny, Mia /Puma, Åsa / Siri, Ann-Marie / Nessie, Ann / Udda, Carina /Tonic och Kattis / Nemo.
Dagen har varit både bra och dålig för min del. Det braiga var att träningen gick kalasbra och det dåliga var att jag tappade bilnycklarna någonstans ute i skogen.
Det var när vi skulle ta en fika efter den fjärde hunden som jag upptäckte att bilnycklarna var borta. Skit också! Jag tror att jag tappade dom när jag figgade för Tonic men trots att vi letade på dom ställen där jag legat så gick dom inte att återfinna. Min bilnyckel är ju dessutom en sådan som bara ser ut som en liten svart, fyrkantig plastbit också så den var ju helt omöjlig att se i mossan. Så det slutade med att Carina som redan tränat med Tonic och som dessutom bor ca en mil ifrån mig fick åka hem efter fikat och att jag åkte med henne hem och hämtade en reservnyckel till bilen . Tur att vi hade en reservnyckel till huset gömd i ett uthus, eftersom min nyckel låg inlåst i bilen, och att Jonas bil stod hemma så det var bara att låsa upp, hämta reservnyckeln och köra tillbaka med Jonas bil. Ännu mera tur var att just i dag hade Sara ingen egen bil så hon hade åkt till träningen med mig så när vi sedan skulle hem kunde vi köra varsin bil tillbaka. Himla mycket bilkörning blev det, först hade jag åkt fram och tillbaka till Uppsala för att hämta upp Sara, en liten sträcka på 10 mil tur och retur och sedan blev det 8 mil körning på Jonas bil också.
Tur i alla fall att träningen gick så himla bra. Även idag tränade jag bara på hittaövningar och Esther fick gå i tio skick som hon gjorde kalasbra och med jättebra fart. Raka, fina skick gick hon dessutom. Både Esther och jag tyckte att det var kanonkul!
Dom övriga hundarna skötte sig också jättebra och Puma som jag tyvärr inte hann se gjorde tydligen stora framsteg så Mia var överlycklig.
Ada fick som vanligt vara med och valla rutan vilket hon tycker är kalaskul. Hon far fram som en tok i skogen och njuter av allas uppmärksamhet.
090930, spår och uppletande, Läby
I dag är en dag då jag är mitt i mellan två nattpass. Vaknade strax efter 13, steg upp och åt frukost. Därefter tog jag och hundarna bilen och for iväg till skogen vid Läby. Började med att lägga ut ett spår till Esther som var ca 700 meter långt med spårupptag på ca 25 meters djup, 6 apporter varav två naturpinnar, en vanlig apport, två läderapporter och en snusdosa med godis i.
När det var gjort tog jag med hundarna på en kortare rastningsrunda innan jag vallade av en ruta, ca 25 x 60 meter, och slängde ut fem föremål, tre ute på djupet och två på mitten.
I dag var Esther jätteduktig. Hon gick ut i full galopp och gjorde ett jättebra jobb ute i rutan. Hon fick gå i tre skick och hon hade samma tempo och arbetsgläjde hela tiden. Sedan band jag upp henne och lät Ada springa ut och leta upp ett föremål och efter det fick Esther springa ut och plocka in det femte och sista föremålet. Ibland förstår jag verkligen ingenting.  Även i måndags när jag tränade lite uppletande var hon jätteduktig och självklart så är det jättekul men jag vet ju inte vad som har hänt. Fast det är väl skit samma!
Efter en promenad var det så dags att gå spåret. Liggtiden blev inte mer än en dryg timma eftersom jag var tvungen att hinna hem och sova lite inför nästa nattpass.
Upptaget gick kanonbra, rakt ut och klockrent åt rätt håll utan att kolla av någonting. Resten utav spåret gick också jättebra och hon markerade alla apporterna utom dom två läderapporterna. Den ena apporten hade jag lagt mitt i en vinkel och eftersom jag inte hade några markeringar kunde jag inte plocka dom själv heller. Men vad gör väl det när allt annat gick så bra och lite svinn får man räkna med. Även tempot var i dag bra.
I går blev det en cykeltur med båda hundarna. Ada verkar bara bli piggare och piggare ju mer hon får vara med och springa och jag blir bara gladare och gladare för det. Det värmer verkligen i hela hjärtat.
090927, utställning i Lindesberg
Idag har jag varit till Lindesberg på hundutställning. Fast Ada och Esther har inte varit med. Istället har jag varit där med Lasse G och hjälpt till med att visa en av Barbro och Lasses hundar. Jag visade deras Clapton i hanarnas unghundsklass och resultatet blev 1,1 HP. Tyvärr inget CK pga att domaren tyckte att han hade lite för stora och lösa läppar men förutom det så fick han jättefin kritik. Det var hela 40 boxer anmälda trots att det inte var en specialutställning.
Ada och Esther, dom fick stanna hemma med Barbro, eftersom Jonas är på Island några dagar. Idag har han bl a ridit islandshäst och varit på valsafari. Det hade varit kul att vara med för Island låter lite spännande.
När jag kom hem tog jag med Ada och Esther ut på en cykeltur. Det blev slingan som är lite drygt 4 kilometer i dag. Egentligen skulle jag vilja cykla lite längre med Esther men jag vet inte om jag vågar ta med Ada på så mycket längre turer även om hon är pigg som tusan och springer som en "tok".
I kväll blir det nog till att hoppa i säng tidigt. Jag klev upp redan kl 03.30 i morse och ögonlocken börjar redan kännas tung. 
090917, spår och uppletande
Den där träningsvilan blev inte långvarig utan snarare obefintlig. Faktum är att jag tycker att det är så himla kul att träna med hunden så jag kan inte låta bli.
I går jobbade jag hela dagen men Jonas arbetade hemma så hundarna var ute på gården mest hela dagen med honom. När jag kom hem tog jag först en cykeltur med båda hundarna. Det är så himla skoj för Ada är så pigg och tycker att det är jätteskoj att hänga med på cykelturerna, hon springer och far som en tok hela tiden. Igår cyklade vi rundan som är lite drygt 4 kilometer men ibland får hon hänga med på rundan som är ytterligare nån kilometer. Visserligen har jag hundarna lösa mest hela tiden men en kortare bit har jag dom i koppel/sele och det fungerar alldeles utmärkt med Springern. Förstår inte varför jag inte har skaffat mig en sådan tidigare. Nu slipper jag cykla med livet som insats.
När vi kom hem passade jag på att träna lite lydnad på gräsmattan och idag var Esther hur glad och pigg som helst, tom på gränsen till för "taggad" och det kändes så djäkla kul. Energin, glädjen och arbetslusten finns ju i henne men jag tror tyvärr att jag dämpar den i min iver att vilja få allt perfekt och ju mer jag kräver dessto mer går hon ner sig. Men, men... igår hade vi jättekul när vi tränade och hon var så himla mycket på. Jag måste verkligen försöka lära mig att släppa på kraven att allting alltid måste vara perfekt. Men det är ju inte så lätt när man är ordningsman ut i fingerspetsarna.
När vi skulle apportera sprang hon tom iväg i full galopp och hämtade apporten själv som jag hade lagt på en sten en bit bort. Sedan gjorde hon klockrena apporteringar, full galopp ut, snabbt gripande och full galopp tillbaka. Synd att det aldrig är någon som får se henne in action!
I dag har vi varit till skogen och tränat både uppletande och apportering. Jag vaknade redan klockan 6 i morse och var jättepigg så redan efter frukosten åkte vi till skogen. Brrrrr... vad kallt det var, bara 6-7 grader. När jag klev ur bilen i skogen var klockan strax efter 8 och då hade det kännts rätt bra med långkalsonger och vantar.
Idag blev jag riktigt glad när jag kom fram till skogen. Under våren och sommaren så har man ägnat sig åt att avverka och gallra i skogen i Läby, norr om Björklinge, där jag brukar träna så det har varit näst intill omöjligt att ta sin fram på stora delar. Nu när jag kom dit så visade det sig att hela skogen var rensad från alla grenar och småträd som man har gallrat så skogen var nästan lika fin och framkomlig som tidigare. Helt otroligt! Jag har aldrig varit med om att någon skogsägare har brytt sig om att göra så fint i skogen efter att man gallrat och avverkat.
Hur som helst... Jag började i alla fall med att slänga ut ett spår till Esther som bestod utav upptag, ca 20 meter ut och sex apporter. Apporterna bestod utav 2 skogspinnar, 1 vanlig apport, 2 läderapporter och 1 snusdosa med baconost som slut. Läderapporterna köpte jag i en hundaffär uppe i Haparanda i somras och dom är platta, smala läderbitar, ca 8 x 2 cm och mörkbruna till färgen så dom är helt omöjliga att se när dom ligger i skogen men antagligen så luktar väl lädret en del i hundnosarna. Kul att prova något nytt i alla fall.
Därefter tog jag en kortare promenad med hundarna innan jag passade på att valla en korridor för uppletande och under tiden fick hundarna sitta uppbundna och titta på. Även i dag gick uppletandet bra, Esther var pigg och glad och gjorde ett bra jobb i bra tempo och med målmedvetet letande och utan stopp.
Sedan tog vi en lång promenad innan vi två timmar senare kom tillbaka till bilen och spåret.
Spåret gick kalasbra, fast det brukar det ju göra. Hon gjorde ett perfekt upptag och en klockren vinkel direkt efter upptaget. Sedan markerade hon alla apporterna. Det enda missödet var att hon gick förbi slutapporten pga att hon kom lite snett i sista vinkeln men nån meter efter apporten fick hon den i näsan så hon slog tillbaka och markerade även den. Gulle-Lusen! Hon är ju så himla duktig när hon bara vill och då jag inte överför mina krav på att lyckas på henne. Så himla dumt, för det är ju bara jag som har dom kraven på mig själv och ingen annan.
Nu ska jag ge mig ut i växthuset en sväng innan det är dags att försöka sova en stund eftersom jag ska jobba i natt. Förhoppningsvis blir det en lugn natt eftersom det är torsdag men man vet ju aldrig.
090915, en härlig långpromend i det fina höstvädret
I dag på förmiddagen tog jag och hundarna en lång promenad i skogen. Vädret var helt underbart med strålande sol och riktigt varmt.
Trots att jag bara för några dagar sedan bestämt mig för att vila lite från träningen så kunde jag inte låta bli att ända passa på att släpa med mig en hög föremål och träna lite uppletande i skogen och idag gick det utav någon underlig anledning jättebra. Esther var jätteduktig och sprang ut och letade föremål efter föremål i full galopp. Jättekul var det!
090915, Resultat från söktävlingen
Så kommer då resultatet av helgens söktävling som jag nog helst av allt vill glömma.
Tävlingen började med lydnad som faktiskt började bra men där vissa, mest simpla saker, sket sig. Vilket helt enkelt gjorde mig så besviken att jag avstod från att göra sökdelen.
Efteråt när jag sitter med protokollet i min hand så kan det tyckas att jag har överreagerat, men jag är mera ledsen över känslan inne på planen än vad jag är över siffrorna ifrån domarna.
Jag vet ju att Esther kan alla momenten för sig väldigt bra, men så fort det handlar om att sätta ihop dom i en serie så tappar hon gläjden och motivationen. Detta gör mig väldigt frustrerad och otroligt irriterad vilket gör Esther ännu mera låg. Så... på vägen ut till skogen beslöt jag mig efter ett samtal med Sara att avstå från sökbiten, den som jag sett fram mot allra mest. Men med tanke på hur det kändes inombords så hade jag ingen som helst motivation längre och med den inställningen har jag knappast kunna göra ett bra jobb själv och heller inte stöttat Esther. Samtidigt kan det ju tyckas lite löjligt... hade jag bara gått in och gjort söket så hade vi trots allt förmodligen fått till ett godkänt resultat. ( Fast man ska ju aldrig vara för tvärsäker. ) Men problemet är att jag inte är nöjd med ett godkänt resultat!
Så här ser i vart fall våra betyg ut:
Linförighet: 8.0 / 7.5 lite sneda sättanden, och segt på första
Framförgående: 8.0 / 8.0 lite segt ut
Platsläggande: 8.5 / 7.5 lite segt läggande
Inkallande. 6.0 / 6.0 (Esther travade mot mig. Varför??? Hon brukar springa som en kanonkula. Känns som om tyckte att jag var jobbig)
Krypande: 8.0 / 6.5 Hon ville inte sätta sig upp. Annars bra kryp.
Apportering: 5.0 / 5.5 Trav ut, nosar, dk, trav in
Hopp: 8.0 / 8.0 slog i med höger bakben på tillbaka vägen
Platsliggning: 0 / 0 gick upp
Summa för lydnad: 182.0 / 173,0 = 177.5
Budföring: 8.5 /8.0 dubbelkommando när hon skulle lämna mig. Men det är ändå ett moment som hon gillar så jag tror att det bara blev lite missförstånd där.
Med lite distans till det hela så känns det ändå inte lika jobbigt längre och trots allt så är det ju ändå bara ens hobby det handlar om och ingenting livsviktigt. Men det som känns mest jobbigt är att inse att mina krav nog är lite för höga för att Esther ska hålla. Jag har ju bara tävlat två gånger i år och brutit båda men med lite tur och en bra dag så kan vi nog kanske ändå få till ett godkänt resultat i högre. Men... samtidigt så är det ju inte det jag vill och hur mycket jag än älskar Esther så är det nog bara att inse att så är det.
Ännu jobbigare är det att inse att enklaste vägen att komma någon vart inom brukset är att byta ras och det känns verkligen som någonting jag inte kommer att klara. Redan i söndags var det några som sade just det -"byt ras", "skaffa en schäfer eller "malle". Men det känns verkligen helt omöjligt inne i hjärtat att byta ras trots att jag skulle ge mycket för deras arbetsglädje/kapacitet.
Nu vet jag att det är många boxerfantaster som tycker att det räcker med att byta uppfödare och skaffa hund från någon som avlar på hundar med bruksmeriter/egenskaper och visst... jag kan hålla med om det i mångt och mycket. Men... samtidigt om man ska vara kritisk så räcker det ändå inte med det om det är så att man har målet att vara med och slåss om certen. Det är ju bara att kolla på statistik och tävlingsresultat. Dom flesta som tävlar med boxer tar sig oftast upp i lägre. Ytterligare ett antal tar sig upp i högre och får till ett godkänt resultat men därefter.... hur många tar sig upp i elit och gör något bra resultat med en boxer? Dom är faktiskt inte många hur gärna både jag och många med mig önskar det. ( och jo då... jag vet vilka kennlar som har lyckats ta sig dit, också.)
Så... vad händer nu? Just nu känns det som om jag ska ta en time out från hundträningen och fundera över vad jag vill fortsättningsvis. Jag älskar ju Esther och för mig är hon ingen maskin som man bara byter ut hur som helst. Någon föreslog i söndags att jag skulle försöka placera henne hos någon och skaffa en ny hund men även det är uteslutet. Esther är en älskad familjemedlem oavsett hennes brukskapacitet. Ada, som blir 10 år i nästa vecka, är fortfarande väääldigt pigg och frisk. Så att skaffa ytterligare en hund i nuläget är också helt uteslutet. Dessutom så har jag ingen som helst motivation att börja om med en ny valp just nu. Så därför bestämmer jag ingenting nu utan låter dagarna gå så får vi sedan se vad som händer. Det kan ju vara kul att hinna med att umgås lite mer med Jonas också.
Som det är nu så jobbar jag varannan helg och när jag är ledig då tränar jag hunden medan Jonas seglar och åker skidor. Jag kanske ska ta och prova på det där med segling ändå, som Jonas har tjatat om så länge, eller åka med till Österrike i februari och åka slalom. Vem vet.... det kanske är mycket roligare än att ligga figge ute i skogen.
090831, Sökträning, Tierp
I dag var vi hela 6 stycken som var lediga och hade möjlighet att träna på dagtid fast att det är måndag. Det var jag och Esther, Sara och Benny, Lisa och Brio, Åsa och Siri, Ann och Udda och till sist Eva och Sickan.
Träningen i dag blev lite långdragen pga att en svampplockare lyckades tappa bort sin schäfer som sprang lös i närheten av vår sökbana. Jag stod startklar med Esther när svampplockaren dök upp och undrade om vi hade sett hans hund. Jag vågade inte skicka Esther när det sprang en lös, främmande hund i närheten så jag selade av henne och så tog vi en fikapaus i stället. Efter ett tag gjorde vi ett nytt försök - jag gick ifrån med Esther för att figgarna skulle kunna gå ut och lägga sig och precis när det var dags så dök hundägaren åter upp och meddelade att han fortfarande inte hittat sin schäfer. Dessutom var det en schäfertik som kunde rusa mot andra hundar och skälla så då vågade jag definitivt inte skicka Esther utan jag selade återigen av och den här gången satte jag in henne i bilen.
Strax därefter kom mannen tillbaka med hunden för att berätta att han hittat den så då kunde vi fortsätta igen.
Esther skötte sig bra idag, rullen är inga problem alls. Det var bara vid ett tillfälle som hon utav någon anledning kom tillbaka från figgen två gånger utan att ha tagit rullen. Förstår inte varför för det var samma figge hela tiden på den sidan och hon låg lika gömd hela tiden. När jag skickade henne tredje gången så gick jag med henne ut en bit och då kom hon tillbaka med rullen. Sedan gick hon ytterligare två skick då hon tog rullen hur bra som helst. Ibland förstår jag verkligen inte vad som händer.
Övriga hundar var som vanligt jätteduktiga!
Efter sökträningen var vi några stycken som åkte vägen förbi klubben och tränade en kort stund. VI började med platsliggning som idag dessvärre inte gick så bra. Vi lade hundarna med ryggen mot skogsbrynet. Både Esther och Siri gick upp ganska omgående, tyvärr. Gick tillbaka och lade ner henne igen men tyvärr så gick hon upp ytterligare en gång så jag gick återigen tillbaka och lade ner henne. Efter ytterligare en liten stund så upptäckte jag två konstiga djur i skogen precis bakom hundarna så vi valde att gå tillbaka och det var då jag upptäckte fåren som var på rymmen. Inne i skogen, ca 10 meter bakom hundarna, gick två lösa får och betade. Dom luktade ganska rejält så om det var dom som var orsaken till att Esther inte ville ligga kvar i dag eller ej det vet jag inte. Men för bara 5 dagar sedan så låg hon hur bra som helst när vi tränade platsliggning. SUCK! Tacka vet jag "tant Ada" - hon var stensäker på platsliggningarna = 50 "gratispoäng" .
För övrigt så var hon på ett strålande humör efter sökträningen och tyckte att lydnadsträningen var kul.
090824, Sökträning, Tierp
I kväll var det dags för sökträning igen, denna gång med det "gamla" vanliga gänget, dvs Sara o Benny, Lisa o Brio, Ann o Udda, Åsa o Siri och Ann-Marie o Nessie. Nu märks det verkligen att hösten närmar sig för trots att vi började redan kl 17.30 så var det precis så att vi hann klart innan det blev för mörkt. Denna gång tränade vi på banan vid "vita villan" strax intill klubben.
Esther fick gå som sista hund och jag är verkligen mer än nöjd med henne. Hon höll idag ett bättre tempo än sist trots att hon fick gå många fler skick i följd, skicken är raka och hon går ut på djupet innan hon viker av oavsett terräng. Rullen är heller inga problem utan hon tar den hur bra som helst. Enda missödet idag var att hon vid ett tillfälle lyckades med att få in ett ben genom rullen så jag måste försöka hänga upp den något så det inte händer igen. För övrigt så kan jag återigen konstatera att veckan på boxerläget har gjort att Esther gör ett mycket bättre arbete nu än tidigare och att jag också lärde mig väldigt mycket. Det är så himla kul! Tack, Johanna för det!
I morgon ska jag till veterinären med Ada för att ta bort tandsten och epulider. Förhoppningvis kommer hon att lukta som en nyponros ur munnen istället för som nu, rutten huggorm.
På kvällen blir det sedan lydnadsträning på klubben med Esther.
090821, Sökträning, Tierp
I dag har jag tillbringat en heldag i skogen med att träna sök. Det var en endagskurs för Tomas Ivarsson, E o T Hundägarutbildning, och alla deltagare på kursen var hundar och förare som jag brukar träna sök med. Det var jag och Esther, Sara och Benny, Mia och Puma, Åsa och Siri och Ann och Udda. Vi hade en kanondag i skogen med jättebra träning.
På förmiddagen började vi med att träna på en bana där den ena sidan bestod utav något öppnare terräng eftersom vi hade två hundar som inte tränat så mycket sök tidigare. Vi placerade även ut några dolda legor, på ena sidan hade vi två kompostburar som vi klädde in med kamouflagenät och presenning och på den andra sidan ställde vi ut en låda som man förvarar trädgårdsdynor i.
Vi körde alla hundar i två omgångar på förmiddagen och Esther var jätteduktig. Hon tog den fasta rullen på alla skick utan problem, även på lådan, så det verkar som om min och Saras träning på dolda legor har gett resultat. Andra omgången lade vi även in ett tomslag som även det gick jättebra. Hon gick ut och sökte, kom tillbaks på inkallning och fortsatte direkt ut på andra sida.
På eftermiddagen tränade vi på en bana som var mera kuperad, så gott det nu går i norduppland. Men ena sidan bestod utav tät terräng med ett stort stenröse och i övrigt bergig terräng. Den andra sidan var planare men väldigt igenväxt. Under det här passet körde jag bara "hittaövningar" med Esther. Esther var jätteduktig och hade inga problem med att ta sig ut i terrängen utan gick där jag skickade henne, rakt över stenröset och buskagen. Det känns verkligen som om träningen på boxerlägret i somras har gett resultat.
För övrigt så skötte sig alla hundar väldigt bra och var jätteduktiga och vi hade verkligen en jättetrevlig dag i skogen.
Nu blir det jobb i helgen men på måndag kväll blir det sökträning igen och på onsdag kväll blir det träning på klubben igen.
Här håller vi på och plockar fram en figge ur lådan. Tomas är med som domare.
transportering utav figgen
det är gott och trevligt med en fikapaus ibland. :)
Åsa, Ann, jag, Tomas och Mia. Sara håller i kameran.
090820, lite träningar
Tiden fortsätter att rusa iväg, förstår inte hur dagarna kan gå så fort.
I lördags träffades i vart fall jag och Sara för att träna markeringar på dold lega och idag gick det jättebra. Våra legor som vi tillverkade sist stod kvar ute i skogen men vi började ändå med att tillverka en ny som vi placerade mitt på gräsmattan. Himla kånkande på pallkragar blir det! Sedan klädde vi in den med kamouflagenät som Sara hade köpt. Idag började vi med att bara sätta oss bakom lådan vid första skicket och det gick ju problemfritt, så klart. Sedan klev vi in i lådan och först försökte Esther klättra upp på den för att komma in men då valde jag att ropa -"Esther, här är jag" och då knep hon rullen direkt och kom tillbaka till mig. Så när vi gick upp i skogen och fortsatte träna gjorde jag precis likadant och då, helt plötsligt, fungerade det jättebra. Ut till lådan, snabb koll, tog rullen och tillbaka.
Sedan lät vi hundarna få bada lite för att svalka sig i sommarvärmen innan vi tränade lite lydnad på gräsmattan. Vi körde båda igenom lägrelydnaden och båda hundarna klarade den galant.
I söndags blev det en promenad i skogen för att träna lite uppletande som jag inte har gjort sedan lägret. På lägret gick uppletandet inte bra alls men idag fungerade det faktiskt ovanligt bra. Kanske berodde det på att hon först fick se på då Ada fick leta upp några föremål.
Så till sist, i går kväll, (onsdag) var det allmän träning på klubben så Sara och jag åkte dit för att träna. Mitt huvudsakliga mål var att träna på platsliggning med andra hundar. Vi börjar alltid med platsliggning och budföring med skott och sedan blir det platsliggning och budföring utan skott. På första platsliggningen fick hon ligga bredvid Evas schäfer Sickan som är en säker "liggare". Esther var jätteduktig och låg fint hela tiden trots att jag efter halva tiden förflyttat mig hela sträckan ut. Sedan fick hon även göra en budföring med skott eftersom hon tycker att det är så himla kul moment.
Efter det var det så dags för platsliggning nummer två och den här gången fick hon ligga bredvid Seveds Briard och den här gången reste hon sig upp efter det att jag hade gått några meter. Men jag gick bara lugnt tillbaka och lade vänligt men bestämt ned henne igen och efter det så låg hon återigen hur bra som helst. Jag gick tom och gömde mig bakom planket och när jag kom fram igen var det en hund som hade försvunnit från platsliggningen men Esther låg hur lugnt och fint som helst på sin plats. Så himla skönt! Vi tränade även på apportering med apportbockar som inte var vår egen, eftersom Esther gärna vill börja med att lukta på apporten innan gripandet om det inte är hennes egen. Men idag knep hon den hur bra som helst utan att nosa. För vår del har det gett resultat av att jag har använt apportbocken som en rolig leksak, jag har kampat med den och även slängt den som om det vore vilken kul leksak som helst och det har gjort att hon tycker att det är jättekul. Skönt att se att min teori om att plocka bort godiset som belöning och istället ha kul med hunden fungerar!
I morgon blir det en heldag ute i skogen med sökträning. Sara och jag ska gå en sökkurs för Tomas Ivarsson, återigen E o T Hundägarutbildning. Det ska bli jättekul!
För övrigt så har jag anmält oss till ett lägresök i mitten av september. Klubben har tävlingar och nästan alla i sökgruppen har anmält sig. Det ska bli vääääldigt spännande för jag har aldrig tävlat sök tidigare och har väl inte fullständig koll på vad jag får göra eller inte göra under själva sökarbetet. Men, men... det ska bli väldigt kul i vart fall!
090814, Träningshelg i Tierp, spår i Björklinge och sök i Tierp.
Tusan vad tiden går fort, hinner ju ingenting. Det här är min sista semestervecka och den har jag mest ägnat åt slavarbete känns det som. Trädgården har vuxit igen totalt under vår semester så jag har hållit på hela dagarna med att rensa ogräs och att klippa gräs och buskar.
Lite träning har jag ändå hunnit med mellan varven...
Förra helgen inleddes med att jag och Sara träffades redan på fredag förmiddag. Vädret var varmt som tusan med hög luftfuktighet så man svettades bara av att röra sig. Trots det så släpade vi ut en massa pallkragar i skogen bakom vårat hus för att bygga kojor utav.... nu skulle det tränas markeringsövningar på dolda legor hade vi bestämt oss. Jag kan väl säga att övningarna gick så där... båda hundarna var väldigt intresserade utav hur dom skulle kunna ta sig in i lådorna och glömde mer eller mindre bort att dom skulle ta rullen. Efter lite tragglande gick det väl i alla fall något så där. Blir till att träna mera på alltså!
Efter det var vi så trötta i värmen att vi inte orka göra något mera så i stället gick vi ner till bryggan och badade med hundarna. (mycket roligare)
Eftermiddagen tillbringade vi med att dricka gott vin och ha en yatzyturnering som jag tror att jag vann med 5 -4, eller var det Sara som vann?
Fram emot kvällen dök Ami och Midas upp och vi drack mera vin och åt god mat i form av grillat och efter det blev det ost och kex.
Lördag morgon gick vi upp tidigt för att åka till Tierps BK och en träningshelg för Tomas och Eva Ivarsson, E o T Hundägarutbildning. Vi var 11 stycken som tränade spår och lydnad, jag o Esther, Sara o Benny, Ami o Midas, Emma o Daphne, Petri o Legato, Maria o Trixa, Ann-Sofie o Qurre, Angelika o Hindra, Ida o Nova, Robin o Milla och till sist Jill som var med utan hund eftersom Zorro blivit sjuk.
På lördagen började jag, Sara, Ami, Emma och Petri med att träna lydnad för Eva på klubben. Det var 26 grader varmt ute med det gick ganska bra ändå att träna då vi lyckades hitta några skuggiga delar utav planen att hålla till på.
På eftermiddagen byttes vi av så att vi åkte ut i skogen med Tomas och lade spår. Jag och Esther hade inte spårat på länge men trots det så gick det riktigt bra, tycker jag. Esther kan bli lite slarvig med pinnarna när vi spårar för sällan och dessutom blir tempot lite lågt men något slarv med pinnarna visade hon inte. Hon markerade alla pinnar och spårade jättebra men däremot så var tempot lite väl lågt för att jag skulle känna mig helt nöjd. Efter dagens träningar blev vi bjudna på god mat i form av grillat kött och fisk med goda sallader till utav Tomas och Eva. Mums!
Nästa dag så började "min" grupp ute i skogen med spåren och idag höll Esther lite bättre tempo. Spåret och pinnmarkeringarna fungerade fortfarande lika bra.
Glädjande var också att Midas spårade så bra och att Ami var så duktig bak i linan eftersom dom fick en del problem under boxerlägret. Det är inte lätt att vara nybörjare och försöka lyssna på alla goda råd man får om hur man ska göra eller inte göra. Inte konstigt alls att det blir problem då... men vi som sett Midas spåra innan lägret vet ju att han kan spåra och dessutom göra det bra.
På eftermiddagen tränade vi lydnad för Eva igen och glädjande var att alla hundarna var pigga och arbetsvilliga trots att termometern även i dag visade på 26 grader.
Vilken kanonhelg vi har haft! Jättebra träning med två toppeninstruktörer och ett trevligt, ambitiöst träningsgäng.
I tisdags träffades jag och Maria med Trixa och Troll i skogen vid Läby för att träna spår. Vi började med att lägga ut spår, jag åt Trixa och Maria åt Esther. Sedan gick vi även ut varsitt spår åt Ada och Troll. Under liggtiden höll vi på att bli uppätna utav miljarders av mygg. 
Esther fick börja att spåra och hon gjorde det riktigt bra. Spårupptaget gick bra, däremot så gick hon över den första pinnen som låg nära inpå upptaget. Även Trixa spårade bra, tycker jag. Maria var lite bekymrad över att hon tycker att hon slår lite i spåret men jag tycker att hon gick hur bra som helst.
I går, torsdags, var vi ett jättegäng som träffades för att träna sök. Det var jag och Esther, Petri o Legato, Eva o Sickan, Ann o Udda, Emma o Daphne, Ida och Nova, Sara o Benny, Robin o Milla, Gunilla o Cocos och sist Jill o Zorro. När vi började träna så trodde jag aldrig att vi skulle hinna bli klara innan mörkret föll men vi körde på och hann precis bli färdiga i tid. I och med att vi var så många så blev det inte så många skick per hund men jag är trots det jättenöjd. Vi tränade vid grustaget i Andersbo, Tierp, där terrängen var helt annorlunda den vi tidigare tränat i. Marken bestod utav fin sand och den var helt igenväxt utav låga tallar på den ena sidan och på den andra sidan var den en backe uppför och lika igenväxt terräng. Esther gjorde fyra kanonbra skick och jag är supernöjd med henne. Flera hundar hade problem med att gå ut på djupet i den igenväxta terrängen men Esther gick ut utan problem och tog sin rulle. I början hade jag den hängandes men inför sista skicket fäste jag upp den och det fungerade också jättebra. Jag är helt övertygad om att träningen på boxerlägret har gjort att hon gick så bra idag. Det känns verkligen att hennes självförtroende har stärkts och att hon tycker att det är roligt att träna.
090814, forts på historien om den bitska hunden
I lördags när jag, Sara och Ami var på hemväg från träningen i Tierp passerade vi paret med hunden som bet Ada samt deras nya "lilla valp". Synen av den "lilla valpen" fick mig att ligga sömnlös hela natten. Valpen som är en korsning utav rasena amstaff / rottweiler / dobermann var redan hur stor som helst och jag fick mardrömmar om vad som skulle kunna hända om jag möter båda hennes hundar i skogen.
I måndags morse kände jag att jag hade fått nog. Hela helgen hade jag drömt mardrömmar om hundarna och jag kände mig illamående utav skräck över att behöva gå ut med mina hundar. Så till sist fann jag ingen annan utväg än att jag kände att jag var tvungen att ringa upp hundägaren för att prata med henne om min rädsla. Jag hade redan innan samtalet bestämt mig för att hålla en vänlig men saklig nivå på mitt samtal eftersom jag kände att jag inte skulle komma någon vart med att vara arg. När jag förklarade vad jag ville och varför jag ringde så svarade hon först med lite irriterad ton -"men varför känner du så" ? Redan då höll jag på att brusa upp men lyckades bita mig i tungan. Tack vare det tror jag att vi fick ett väldigt bra samtal för hon slapp att gå i försvarställning. Vi pratade i en halvtimma och hon förklarade att hunden numera alltid är kopplad och att hon aldrig mer kommer att gå i den skogen som jag går i eller att hon kommer att gå rundan förbi vårat hus. Hon förstod mycket väl att jag var rädd och lovade att hennes hundar inte skulle vara lösa eller att jag ens skulle behöva möta henne på "mina" promenadvägar. Hon berättade också att även hon har mått väldigt dåligt efter dom skador hennes hund har ställt till med att grannarna i hennes område har gått ihop och kräver att hunden ska avlivas. Jag är jätteglad över att jag ringde upp henne och att vi fick ett sådant bra samtal. Hon sade också att hon hade tänkt ringa mig men inte vågat och att även hon var jätteglad att vi fick prata igenom händelsen med varandra.
Nu i kväll ringde hon faktiskt upp mig för att berätta att polisen hade varit ut till dom i går för att testa deras hund. Resultatet utav testet blev precis vad jag hade förväntat mig, koppeltvång och munkorg. Eftersom hunden aldrig har gjort utfall mot människor så kan det aldrig bli fråga om avlivning men eftersom den visar aggressivitet gentemot andra hundar så blev det alltså koppel och munkorg som gäller. Hon berättade att de redan i går hade varit till hundaffären och inhandlat en munkorg utav samma modell som polishundarna använder.
Hon sade återigen att hon var jätteglad över att jag ringde upp henne och att det var därför som hon vågade ringa upp mig idag för att berätta. Faktum är att jag tror henne samtidigt som jag också tror att hon förstår att hon måste ha sina hundar under ordentlig kontroll.
Även om inget kan göras ogjort så känns det i vart fall mycket bättre nu och det känns otroligt skönt att jag och hundägaren kan prata med varandra och att hon ärligt och uppriktigt verkar förstå min oro.
090806, Lydnadsträning och sök
I tisdags kväll träffade jag Maria med Trixa och Troll samt Ankie med Seger och Jiva. Vi träffades vid badet i Björklinge för att träna lydnad. Det var länge sedan vi träffades så det var superkul att äntligen få ses.
Träningen gick bra trots värmen och trots att vi höll till på den lilla planen där det blir lite trångt mellan hundarna. Anledningen till att vi fick hålla oss på den mindre planen var för att traktens friidrottare övade spjutkastning på den större!
Vi avslutade med en platsliggning som gick jättebra. Flera händelser med aggressiva hundar och hundar som har gått upp på platsliggningen har gjort att jag har fått stora problem på platsliggningen med Esther när det är okända hundar med. Esther tycker att det är jättejobbigt att bli lämnad när det är okända hundar runt omkring henne. Är det däremot hundar som hon är bekant med eller som ligger snällt utan att stirra på henne så går det också bra. När jag och Sara tränade i Järvsö t ex så lade hon sig på sidan och somnade när vi tränade.
Efter träningen tog Maria och jag en promenad med Esther och Troll för att dom skulle få leka av sig och sedan tog vi ytterligare en promenad med Ada och Trixa.
Igår kväll, onsdag, så var vi några som träffades i Börje utanför Uppsala för att träna sök. Det var första sökpasset sedan lägret så det kändes spännande. Förusättningarna var väl kanske inte dom bästa, termometern i bilen stod på 26 grader när jag åkte dit och luftfuktigheten var hemsk, tillråga på allt så var det helt vindstilla också. Men, men... nu har jag varit på läger och fått lära mig att det bara är att köra på, hundarna orkar mycket mer än vad man (jag) tror.
Vi som träffades för att träna var förutom jag och Esther även Sara och Benny, Gunilla och Cocos samt en ny, trevlig tjej som hette Åsa och hade en storpudel som hette Siri.
Vi tränade som sagt i Börje som ligger precis intill en jaktskyttebana så under hela träningspasset smällde det som om det vore på nyårsafton. Det var jättekul att se att Benny som har varit så skotträdd gjorde det bästa sökjobbet jag har sett honom göra någonsin och att han var helt oberörd utav smällandet.
Esther fick idag gå några fler skick än vad hon är vad hon har fått göra tidigare och även om tempot inte var det samma på slutet som i början så gjorde hon i alla fall ett jättebra jobb utan några stopp. Figgarna låg svårare till och var helt dolda och det var jättekul att se att hon inte hade några problem med det. Däremot behövde hon lite hjälp med den fasta rullen för att hon skulle ta den. När jag tränar markeringsövningar på nära håll så tar hon rullen uten problem men när figgen ligger dold ute på djupet så verkar hon inte riktigt ha förstått. Nästa träning ska jag släppa ner rullen så som jag hade den på lägret igen så får vi se om det kan fungera istället.
Alla hundarna skötte sig bra idag och det var jättekul att se att lägerveckan har gett resultat på Esther (och på mig). Tack till Johanna för det!
Senare idag kommer Ami och Midas hit och Sara kommer hit med Benny och husvagn. Jonas åkte iväg med husbil och segelbåt igår kväll till Lidköping för att segla SM i klassen som heter 606 och kommer hem först på söndag kväll. Under tiden ska vi, jag, Sara och Ami umgås och träna hund. I kväll ska vi ha myskväll med massa "gotta" och vin. I helgen ska vi på läger i Tierp och träna spår och brukslydnad för Tomas och Eva Ivarsson. Då kommer även Maria och Trixa med. Så vi har alltså några roliga och trevliga dagar framför oss.
090806, fortsättning på händelsen med hunden som attackerade Ada
Så har det hänt som aldrig borde ha fått hända. Veckan innan jag for iväg på boxerlägret fanns ett reportage på framsidan av UNT (våran lokaltidning) om ett par som misst sin hund genom att den blivit ihjälbiten. Händelsen skulle ha skett i Björklinge där vi bor och förutom att hunden dog så hade mannen fått hela högerhanden sönderbiten och hade den i ett stort gipsbandage. När jag läste om händelsen så funderade jag mycket på om det kunde vara samma hund som hade varit i farten och jag funderadet ett tag på att försöka få tag i paret som blivit drabbade men bestämde mig sedan för att inte göra det.
En kväll när jag befann mig nere på lägret ringde Jonas och berättade att det hade kommit hem ett par till oss som ryktesvägen fått reda på att Ada hade blivit biten. Det visade sig vara paret som det stod om i tidningen och hunden som hade attackerat deras hund var mycket riktigt samma hund som attackerat Ada. Paret hade polisanmält händelsen och ville prata med mig om jag inte skulle kunna göra det samma. De äger en sommarstuga i närheten och deras lilla hund, en shiba, hade blivit anfallen av hunden ett par gånger innan den här händelsen men då hade ägaren lyckats hindra att den blivit biten. Den här gången var det familjens dotter på 14 år som var ute med hunden och deras nya valp, en korsning amstaff/rottweiler/dobermann som var ca 18 veckor. Hunden var kopplad men slet sig och högg sig fast över ryggen på parets hund. När mannen skulle försöka få loss sin hund blev han illa biten i högerhanden. Hunden dog två dagar senare utav sina skador och mannen har fortfarande en trasig hand trots att detta hände redan den 29 juni, ca 3 veckor efter händelsen med Ada.
När jag fick reda på detta så ringde jag genast upp den aggressiva hundens ägare för att fråga om det stämde att det var deras hund som återigen hade bitit en annan hund. Först svarade dom att mannen ljög men medgav till sist att uppgifterna stämde. Jag förklarade då att detta förändrade mycket och att även jag nu funderade på att göra en anmälan.
När jag kom hem från lägret ringde mannen som blivit biten upp mig och vi pratade en lång stund. Han berättade att deras hund flera gånger blivit anfallen när de hade varit ute och gått med den, att grannarna runt omkring var rädda för hunden och att den har bitit den närmsta grannens barn så att det började blöda över ögonbrynet men att hundägaren fick tag i den sista stund innan den bet igen. För två år sedan gjorde hunden ett utfall mot en annan hund när den var kopplat så att hundägaren kanade efter och bröt benet. Hon har också sagt att hunden inte tycker om små barn och andra tikar.
Efter att ha pratat med mannen så beslöt jag mig för att dels för min skull men också för deras skull att göra en polisanmälan så snart vi kom hem från semestern.
I måndags eftermiddag, alltså i förrgår, dagen efter det att vi kom hem, åkte jag ner till jobbet och satte mig och skrev en anmälan om brott mot lagen av tillsyn av hundar och katter.
I går förmiddag ringde jag till den man som handlägger ärenden utav det här slaget på polismyndigheten för att höra om han hade fått min anmälan och det visade sig att han redan på morgonen hade lämnat över en begäran om att det ska göras en besiktning/test utav hunden vilket görs utav polisens hundförare.
Samma eftermiddag när jag och Maria var ute på en promenad med Esther och Troll stötte vi ihop med mannen som var ute med hunden då den anföll Ada. Vi hade ett bra samtal, tycker jag, och han berättade att det har varit mycket problem med hunden tidigare men att det har blivit ännu värre nu och att den även hade gett sig på hans hund trots att dom tidigare har kunnat leka tillsammans.
Jag ska i morgon bitti ta och kolla upp hur det har gått med ärendet och även ta och prata med dom hundförare som brukar göra besiktningar utav det här slaget.
Själv har jag mardrömmar om vad som kan hända den dag valpen har vuxit upp och familjen har två "monsterkorsningar", så jag kommer att göra allt jag kan för att hunden ska försvinna, men tyvärr så tror jag det är svårt så länge den inte har bitit några människor.
090805, Boxerläger, semester i Norrland och i Norge
Oj vad fort tiden går när man har roligt!
Det första som hände när jag började min semester var att jag packade bilen full och åkte ner till Tånga Hed på årets boxerläger. Jag och Ami slog följe från Arboga och samåkte ner.
Jag hade anmält mig till den ena sökgruppen där Johanna Mastenbroek var instruktör. Övriga deltagare i gruppen var Helen med Risgryn och Vixi, Susanne med Casy, Ulrika med Fly, Brittmarie med Akacia, Carina med Simson och så "fröken" Johanna med "långnäsan" Lupus.
Det blev en otroligt rolig, innehållsrik och lärorik vecka med många trevliga människor, såväl nya bekantskaper som gamla bekanta.
Våran instruktör Johanna var helt underbar på alla de vis, hon var både trevlig, kunnig, engagerad... ja helt enkelt underbar på alla de sätt som tänkas kan!
Första dagen blev jag snabbt varse att vi tränar alldeles för lätt när vi tränar sök i träningen hemma. Vi har för lätta banor, kör för få skick och har figgarna för dåligt gömda. Det var en upptäckt som kändes lite jobbig i början eftersom Esther fick det lite svårt och gick inte alls så bra som jag hade räknat med. Så det blev till att backa tillbaka en bra bit i träningen både för mig och Esther. Tusan så nyttigt det är att komma bort ibland!
Under veckan som gick så lärde vi oss i alla fall väldigt mycket och jag fick väldigt mycket nyttigt med mig hem i bagaget att träna vidare på.
Redan nu längtar jag till nästa års boxerläger och Johanna!
När jag kom hem från lägret så ägnade jag en dag åt att tvätta och packa om innan jag, Jonas och hundarna packade in oss i den nyinköpta husbilen och åkte iväg på semester. Eftersom hundarna inte är rabiesvaccinerade ännu kunde vi bara resa inom Sverige och Norge och eftersom vi båda har varit en hel del i södra delen utav landet valde vi att styra kosan norrut. När vi for hemifrån hade vi inget bestämt mål utan vi åkte dit vi hade lust och dit där vädret verkade bra. Med vädret har vi haft en otrolig tur. Det regnoväder som drog in från södra Sverige och vidare norrut hann aldrig ikapp oss så vi har haft soligt och varmt så när som på en natt och en eftermiddag då det regnade.
Vi har åkt längs kusten norrut på så många småvägar som möjligt för att slippa ifrån E 4:an. Och eftersom vi har stannat så mycket för att se oss omkring och för att fika och äta så har dagsetapperna inte blivit så långa. Första natten sov vi vid Axmar brygga, ca 13 mil hemifrån. Det var ett helt underbart ställe med en mysig restaurang intill havet och supergod mat.
Nästa dag for vi vidare mot Sundsvall där det blev ett stopp vid Ikea för att inhandla fårskinnsfällar till hundarna att sova på i husbilen. Världen är allt bra liten... i kassakön träffade jag på en kollega från Uppsala som i sin tur precis stött på en annan kollega.
Därefter for vi vidare mot Höga Kusten-bron och sedan vidare till ett ställe mellan Härnösand och Ö-vik där vi slog läger för natten på en rastplats med underbar utsikt över Omnefjärden.
Dag nummer tre inledde vi med att shoppa loss på Naturkompaniet/Fjällrävens outlet som låg strax söder om Ö-vik. Kom ut därifrån några tusen fattigare men med flera fynd, bl a ett par nya träningsbyxor. Sådana kan man ju inte få för många av och Jonas handlade bl a två mygghattar som kunde vara bra att ha, enligt honom.
Sedan åkte vi till Umeå där vi hälsade på en kompis till Jonas och fikade vid Baggböle Herrgård vid Vindelälvens kant innan vi åkte vidare till Vindeln där vi checkade in på en camping för natten.
Nästa dag började vi med att vandra en led som hette "Vindeln runt broarna". Det var en sträcka på 6 km som gick längs Vindelälven och över två broar varav den ena var en hängbro i galler som gungade friskt när man gick över. Jag och Ada tyckte det kändes lite läskigt men vi tog oss över i alla fall.
Därefter åkte vi vidare på guppiga och håliga vägar till Burträsk där man tillverkar Västerbottenost och vi fick en guidning på mejeriet för att se hur osten tillverkas. Därefter köpte vi en stor bit för hela 174 kronor kilot vilket visade sig vara en usel affär för i Skellefteå där vi stannade till för att handla kostade osten "bara" 134 kronor kilot. Natten tillbringade vi på en camping mem Piteå och Luleå.
Dagen därefter hade vi bestämt oss för att åka lite längre och ta oss upp till Kiruna. Det var dessutom min födelsedag och vi hade därför tänkt oss att gå ut och äta på någon mysig restaurang på kvällen. Först så missade vi avfarten till Kiruna så att vi hamnade i Kalix. Där stannade vi till för att ta ut pengar och under tiden som jag gjorde det så träffade Jonas på två kalixbor som sa att det var mycket trevligare att åka fram till Haparanda och följa Luleälv. Sagt och gjort... det gjorde vi vilket visade sig bli en "något" längre resa på ca 15 mil.
Väl framme i Kiruna blev vi gruvligt (ha, ha) besvikna... Hur kan någon klara av att bo i Kiruna?? Dödare stad får man leta efter. Det fanns en gräsmatta mitt i city som dom kallade för campingplats så vi valde istället att stanna i utkanten utav staden, vid skidbacken. När vi gjort oss i ordning för att gå ut och äta så visade det sig att restaurangerna i stan stängde redan kl 21. Vi hittade till sist en pizzeria som hade öppet till 03. Dessvärre så serverade de dom mest smaklösa pizzor vi ätit på länge så.
Dagen därpå ville Jonas åka med på en guidad tur i gruvan men det visade sig vara omöjligt, någon plats fanns inte förrän nästa dag men vi kände båda att vi inte skulle stå ut ytterligare ett dygn i Kiruna så vi valde att åka vidare. I stället hamnade vi i Björkliden som var otroligt vackert. På eftermiddagen valde vi att vandra en tur på fjället, en sträcka på nära milen som var helt underbart vacker.
Nu när vi hade kommit så här långt så hade vi bestämt oss för att åka in i Norge och mot Lofoten. Vi började med att åka till Narvik innan vi åkte vidare mot Lofoten. Vi tillbringade tre dygn i Lofoten och tog oss hela vägen ner mot Å som ligger på Lofotens sydspets. Lofoten var en riktig naturupplevelse, hur vackert som helst helst med havsörnar som seglade över bergen och under en promenad så såg vi säl som simmade i havet längs promenadvägen som vi gick på.
Vi lämnade Lofoten genom att åka färja över till Bodö och sedan vidare in i Sverige och via Mo I Rana, Tärnaby och Villhelmina kom vi så småningom fram till Frösön där vi hälsade på en "gammal" kompis sedan åren då jag bodde på Frösön. Det var mellan -82 och -86 jag bodde där så det känns som en evighet sedan.
Som avslutning på resan sammanstrålade vi med Sara och hennes familj i Järvsö dit dom rest med sin husvagn. Vi slog läger vid en sjö ca 5 mil söder om Järvsö och hade en jättemysig kväll med grillning och vin. Anledningen till att vi hamnade där var för att vi dagen efter hade köpt biljetter till en kosert med Tomas Ledin som skulle uppträda i Orhalla som ligger i Vallsta mellan Järvsö och Bollnäs.
Sara och jag hade tänkt oss att vi skulle lägga lite spår men kom snart på andra tankar. Redan första kvällen träffade vi på en man som bodde precis intill badplatsen vi slagit läger vid. Han berättade att han för bara några veckor sedan stött på en björn uppe på vägen när han var ute med hunden. Björnen hade stannat ca 10 meter från honom och stått och tittat på honom innan den lommade i väg. Mannen berättade också att området var väldigt björnrikt.
Nästa morgon när jag och Sara tog en kort promenad på en skogsstig med hundarna stötte vi på en annan man. Vi hade hundarna lösa och Benny hade precis innan dragit till skogs. Vi började prata med mannen och frågade om man vågade på på stigen, som visade sig vara Hälsingeleden, med tanke på björnen. Mannen pekade på mina lösa hundar och sade att det var dom där som var farliga. Först trodde jag att han menade att han var rädd för hundarna men det visade sig att det han menade var att det var när man hade lösa hundar i skogen som det var farligt. Med hunden i koppel brukade björnen hålla sig undan människor men en lös hund som retar björnen blev farlig om den jagade ifatt hunden mot husse eller matte. Mannen berättade att en stockholmare som hade campat på platsen några veckor tidigare hade stött på en björn när han var ute och gick på leden åt andra hållet, strax intill campingen. Björnen stod mitt på stigen och flyttade inte på sig så mannen fick vända och gå tillbaka. Mannen berättade också att det fanns gått om varg i området. I området fanns det 6-8 vargar som hade sitt revir. Efter att mannen hade gått vidare så stod jag och Sara kvar för att invänta Benny som fortfarande var försvunnen i skogen och vi hoppades båda att han inte skulle ha någon björn i släptåg när han kom tillbaks. 
Av förklarliga skäl så valde jag och Sara att istället träna lydnad och markeringsövningar på gräsmattan i stället.
Senare på kvällen åkte vi till Orhalla och konserten med Tomas Ledin. Konserten var kanonbra men dessvärre så vräkte regnet ner precis hela tiden. Vi lyckades trots det hålla oss i stort sett torra tack vare dom "plastfodral " vi köpte direkt dom första dropparna föll.
Även nästa dag regnade det så efter frukosten valde vi att packa ihop och resa hem igen. Borta bra men hemma bäst brukar man ju säga och efter en veckas boxerläger och två veckors husbilsresa så var det rätt skönt att vara hemma igen.
090710, Semester och boxerläger
I dag är första dagen på semestern och om några timmar bär det av mot Tånga Hed och årets boxerläger.
Jag ska träna sök med Esther i en hel vecka vilket ska bli otroligt kul!
Ha en skön sommar!
090705, HURRA för Länsförsäkringar
Först utav allt så vill jag hissa flaggan för Länsförsäkringar och framförallt för en kvinna som heter Jenny som har varit handläggare på ärendet då Ada blev biten.
I måndags den 29 juni på eftermiddagen lämnade jag in alla kvitton på utgifter jag har haft. Dagen efter ringde hon upp mig för att ställa några kompletterande frågor. Samtidigt så berättade hon för mig att hon skulle frångå rutinerna att inte betala ut självrisken till mig. I vanliga fall så brukar LF dra av självrisken vilket skulle innebära att jag skulle få kräva hundägaren på den summan. Men Jenny sa att hon skulle betala ut hela summan till mig och sedan kräva in pengarna från hundägaren för att jag skulle slippa besväret med att behöva kräva dom på pengar. I fredags morse, den 3 juli, fanns hela summan som jag hade krav på , insatta på mitt bankkonto.
Därför vill jag ge en stor eloge till Länsförsäkringar och Jenny som har skött hela händelsen på ett alldeles lysande sätt, de har verkligen varit otroligt tillmötesgående och hjälpsamma. Länsförsäkringar är ju ändå motpartens bolag även om vi har alla försäkringar i bolaget utom just Adas försäkring som är i IF.
Behöver väl knappast tillägga att jag aldrig någonsin kommer att teckna en försäkring i det bolget.
090701, Sökträning, Östervåla
Idag var vi några som träffades i Östervåla för att träna sök. Det var jag / Esther, Mia / Puma, Lisa / Brio och Ann-Marie / Nessie och Rask. Vi träffades redan kl 08.30 för att försöka hinna med att träna så mycket som möjligt innan den värsta hettan men det var trots det redan en bit över 20 grader när vi väl kom igång. Idag tränade vi på en ny, jätterolig bana. Den var mycket mera kuperad än vad vi har tränat på tidigare med en bergsknalle på den ena sidan och sluttande terräng på den andra sidan. På den sluttande sidan var det dessutom kärr längs hela bakkanten vilket hundarna uppskattade, en del mer än andra dock. Dessutom fanns det flera bra, dolda legor med bl a en låda i slutet av banan.
I dag hade jag som mål att träna på markeringsövningar när jag åkte dit men när jag kom fram och såg den roliga banan så kunde jag inte låta bli att strunta i det och istället köra på lösrullen i vanliga sökskick.
I dag var Esther så himla duktig och jag är så stolt och glad över hennes insats. Trots värmen så gjorde hon ett jättebra jobb. När jag skickade henne på andra skicket så hade stighållaren missuppfattat var figgen låg någonstans så jag skickade Esther på helt fel ställe, alldeles för långt fram i banan, vilket resulterade i att Esther fick gå tre tomslag. Men trots att platsen jag skickade henne på var uppför ett berg så gick hon ut i varje skick på djupet och sökte. När hon kom tillbaka på tredje skicket så valde jag att ta fram figgen och då visade det sig alltså att hon låg mycket längre bak än vad vi hade trott. Men även om det lite fel så är jag supernöjd för det var så himla kul att se att hon inte gav upp i värmen och i den jobbiga terrängen.
På det näst sista skicket så låg figgen gömd i lådan och den tyckte hon först var lite läskig så hon tvekade lite innan hon gick fram, vilket gjorde att vi som var på stigen trodde att hon hade varit fram och tagit rullen så jag kallade in henne lite för tidigt vilket resulterade i att hon kom in utan rulle. Men jag skickade om henne direkt och då gick det jättebra. Sedan fick hon avsluta på andra sidan med att springa uppför berget och ikapp en flyende figge.
Träningen idag blev lyckad för att alla hundarna så alla var nöjda och glada efter träningen. Banan var superkul och jag hoppas att vi kan få träna där flera gånger. Det vi alla kunde konstatera var att vi måste försöka få till träningar där vi har figgar som ligger dolda i lådor osv. Men hur ofta har man tillgång till en låda i skogen? Oftast är det ju bara kompostgaller och presenning som gäller. Så nu blir det till att slänga ut en låda i skogen och stoppa ner gubben däri.
Ada då... hon fick var med och valla rutan tillsammans med den gamle gentlemannen Joker, en borderterrierhane som var 13 år och som charmade den gamla tanten så hon blev alldeles till sig.
Efter träningen när jag åkte hem visade termometern att det var 27 grader ute. PUST... vilken värme!
090615, Lite blandat och sedan sökträning
Vilken helg det har varit! Sedan i fredags till nu på morgonen så har regnet fullkomligt vräkt ner, totalt har det kommit lite drygt 90 mm.
I helgen har "min" klubb arrangerat en dubblerad elittävling i spår och både deltagare och funtionärer har blivit ordentligt blöta. Själv så jobbade jag i lördags men gick ut ett spår på söndag fm i hällande regn. Jag hade dessutom lyckats med att glömma gummistövlarna hemma också. Packade två stora kassar med dubbla regnställ och ombyteskläder i massor men när jag skulle åka iväg så klev jag bara över stövlarna som jag ställt i hallen precis innanför dörren. När jag hade gått spåret så plaskade det i "gympadojjorna". Men som tur var så fick jag låna ett par gummistövlar så jag slapp vara blöt om fötterna så länge. Tack snälla Lisa!
Hur som helst.... idag har det i alla fall varit uppehåll även om det har varit hur grått som helst och med tropisk fuktighet. I skogen och på åkrarna är det små insjöar överallt. I morse började jag och hundarna med att ta en ordentlig promenad. Både jag och Ada har återhämtat oss så nu känns livet kul igen.
Innan promenaden började vi med att träna "apportering" redan hemma på gården. Esther och jag leker med apportbocken som om det vore vilken kul leksak som helst, vi kampar och busar och jag slänger den hej vilt omkring mig. Esther tycker att det är jätteskoj och far omkring i full galopp och nästan griper den i luften. Många undrar säkert vad jag håller på med men det jag vill uppnå är att Esther ska tycka att apportbocken är en kul grej istället för som nu när jag har tränat alldeles för tråkigt och med för mycket krav så att hon bara apporterar sämre och sämre för varje gång vi tränar. Egentligen handlar det om att jag måste bli roligare och sluta upp med att vara så himla "ordningsam". (får skämmas)
Sedan fortsatte vi promenaden och då tränade vi på lite övriga lydnads moment.
På hemvägen passade vi på att leta "kuliga" saker i skogen. Vallade av en ruta som var ca 15 x 15 meter och sedan gömde jag 4 saker i rutan. Jag stoppar in föremålen i trädstammar/stubbar eller gräver ner dom, sedan brukar jag gräva/dutta på ytterligare några ställen där jag inte lägger några föremål. Jag vet inte om det är bra eller dåligt ,men jag tänker i vart fall som så att det måste bli väldigt mycket lukt där jag har grävt ner föremålen och jag vill att hon ska lära sig att vinda in föremålen och inte platsen där jag har grävt. Alla sätt är bra utom dom dåliga, sägs det, och det fungerar i vart fall på "lusen". Sedan ställer jag mig mitt i rutan med Esther utan att säga någonting. Esther tycker att detta är jätteroligt och jobbar hur bra som helst. När hon kommer med ett föremål så leker vi med det en stund och sedan tar jag ifrån henne det och blir passiv och då far hon iväg direkt och börjar leta. Det jag håller på med är att jag har börjat om med uppletandet. Det är precis samma sak med det... jag tränar alldeles för tråkigt och med alldeles för mycket ordning så Esther tycker inte att det vi gör är kul. Och ju sämre det går dessto "barskare" blir jag. Bannade mig!
När första rutan var klar gick vi vidare och en bit längre bort gjorde vi om samma sak. Men den här gången ställde jag mig utanför själva rutan och det gick lika bra det. Min tanke är att jag sedan efter hand ska göra rutan större så att det blir som ett uppletande. I nuläget ger jag heller inga kommandon utan belönar bara när hon gör rätt.
Sedan fick hundarna lunch och vila några timmar medan jag körde "snabeldragaren". (dammsugaren)
I kväll har det sedan varit sökträning i skogen vid Holvarbo. Vi var ett stort gäng som tränade ikväll. Förutom jag och Esther var det Sara / Benny, Lisa / Brio, Ann-Marie / Nessie, Ann / Udda, Carina / Tonic och Gunilla / Cocos.
Det var som sagt väldigt blött i skogen så det var "galonbyxor" på som gällde. Esther var jätteduktig idag och hon tycker att det är så himla kul med sök. Hon går ut i raka, fina skick och gör ett jättebra arbete. Min tanke var att försöka få henne att ta den fast rullen men jag skickade med figgarna några lösrullar för säkerhets skull. På ena sidan fungerade det bra med fasta rullen. Visserligen fick figgen hjälpa till att röra på den men då tog hon den och kom in med den till mig. På andra sidan blev det ett misförstånd på första skicket, figgen trodde att hon tog rullen vilket hon inte gjorde så hon kom in utan rulle. Men då skickade jag om henne på en lösrulle istället. Sedan lät jag henne fortsätta att gå på lösrullar på den sidan. Det går bättre och bättre med fasta rullen men "polleten" har inte trillat ner riktigt så när jag och Sara ses i helgen för att träna så ska vi träna på bara markeringsövningar med både Benny och Esther.
Som vanligt var dom andra hundarna också jätteduktiga och vi hade några bra diskussioner efteråt vid fikat på olika saker man kan träna. KUL!
090610, Lydnadsträning och Adas veterinärbesök
Igår var jag och Sara till Tierps BK och tränade lydnad för Tomas I. Både Benny och Esther verkade lite loja, det kanske inte var så där himla bra att låta dom "lajja" i skogen under nära fem timmar igår då vi snitslade elitspåren. Men va tusan.... dom hade ju så himla kul!
Jag tränade som vanligt på mina gamla högremoment och fick en hel del bra saker att tänka på. Även om det var jätteskoj att träna så känner jag mig ändå inte riktigt upplagd för träning just nu. Den här händelsen med Ada har på något vis tagit så mycket kraft ur mig så jag känner mig mest ledsen hela tiden. Även om Ada verkar ha återhämtat sig riktigt bra så känns det som om jag behöver ha en paus ifrån träningen ett tag och bara ta det lugnt. Därför har jag också "döpt" om den här sidan till dagbok istället för träningsdagbok. Allt har sin tid och just nu får träningen ligga nere lite.
Efter träningen så åkte jag iväg till spårmarkerna och provgick dom två spår som vi snitslade under måndagskvällen. Jag ville provgå dom en gång för att vara säker på att dom kändes bra och att det inte var några problem med att hitta snitslarna. Det blev en riktigt händelserik stund ute i skogen. När jag gick det första spåret så flög det först upp två märkliga fåglar som jag aldrig har sett tidigare. Dom var brunspräckliga, lite runda till formen och med en lång smal näbb. Efter ytterligare några hundra meter så flög det plötsligt upp en jättestor, brunspräcklig fågel mitt framför fötterna på mig och Esther och när Esther började "snosa" i gräset så hittade jag ett rede med 5 stycken gulaktiga ägg med brunröda prickar och fläckar på. Äggen var något mindre än ett vanligt hönsägg. Idag har jag kollat i en fågelbok och kommit fram till att dom två första fåglarna var Morkullor. Den andra stora fågeln är antingen en Orre eller en Tjäder men jag tror mest på en Orre.
Så efter detta var det bara till att ändra på sträckningen utav spåret, ville ju inte att något spårekipage skulle trampa fram och störa honan med sitt bo och ägg.
Sedan när jag var på väg hem så fick jag plötsligt, mitt på vägen, syn på en rådjursget med två, pyttesmå kid. Dom kunde verkligen inte vara gamla för dom var bara 2-3 dm höga och det mest "pyttiga" jag sett någon gång. Jag körde så långsamt så jag hade inga problem alls med att stanna men det ena lilla kidet blev trots det så rädd att det bara sjönk ihop och lade sig mitt på vägen. Men lika fort var det uppe på benen igen och for efter mamman in i skogen. Kiden var så små att de hade fullt sjå att ta sig fram bland allt ris. När jag såg hur små kiden verkligen var så förstår jag hur viktigt det är att man har ordning på sin hund i skogen. Dom här skulle inte ha någon som helst chans att hinna undan för en hund.
I dag har jag varit till stan för ett återbesök hos veterinären. Jag åkte in lite tidigare för att hinna ta en promenad med hundarna men den promenaden kändes inte rolig alls. Överallt mötte jag folk med lösa hundar och för varje gång fick jag panik i hela kroppen. Varför kan "hundfolk " inte visa lite hänsyn och koppla upp sina hundar när man möts på en gång, - cykelväg. Även om hunden är snäll så har jag inget som helst intresse utav att den ska fram till mina hundar. Och det här med -"att den brukar alltid lyda" vill jag slippa höra flera gånger. Det går aldrig att föreställa sig hur fort det går när en hund attackerar om man inte har varit med om det. Jag har alltid kännt mig trygg och haft någon slags mental förberedelse för hur jag ska agera om en hund anfaller mina hundar men så här efteråt inser jag hur mycket svårare allting är i verkligheten. Området där veterinären håller till är ett område där det finns mycket hundar och där många dessutom promenerar med hundarna. Redan när jag parkerade bilen så kom en ung, utländsk kille släntrandes med en svart och vitt pittbullhane av modellen större,( förstårs). Killen gick nonchalant och pratade i sin telefon och hunden sprang lös med ett halmeterlångt koppel släpandes. När killen fick syn på en kopplad hund är bit längre fram sprang han ikapp sin hund och tog tag i kopplet. Genast när jag såg hunden och killen fick jag panik i hela kroppen och började nästan gråta. FAN också.... undrar hur länge det ska kännas så här?? Jag som annars tycker att jag är stark och trygg i mig själv.
Hos veterinären gick det i vart fall bra även om skadorna i Adas öra och däromkring var mycket värre än vad jag hade sett tidigare. Eftersom det har varit en massa slangar där och efterom hon har haft så ont så har jag inte velat eller vågat kolla så noga. Under själva örat men framförallt inne i örat är hon ihoppsydd med många stygn. Veterinären sade att jag måste försöka spola i betthålen och tvätta med natriumklorid morgon och kväll för att förhindra infektion och att såren går ihop eftersom dom måste läka inifrån och ut. Kan ju säga att det är lättare sagt än gjort eftersom Ada skriker rätt ut när jag försöker tvätta under örat. Nacken går som tur är bättre.
Skönt är att hon ivart fall inte behöver ha tratten på sig. Den plockade jag av redan när vi kom hem från Strömsholm och än så länge har det fungerat bra utan tratt.
090608, LIte info om Ada och rättigheter vad gäller försäkringar.
Först och främst vill jag tacka er alla som på ett eller annat vis har hört av sig med uppmuntrande ord och hälsningar. Det värmer otroligt mycket ska ni veta!
Det här dagen har jag ägnat närapå 5 timmar med att prata med försäkringsbolag och med den andra hundägaren och det har tagit otroligt mycket energi och kraft. Men eftersom jag är både envis och väldigt målmedveten av mig då jag känner mig orättvist behandlad så lyckades jag till sist få rätsida på vad som egentligen gäller rent försäkringsmässigt. Har dessutom fått reda på att hunden som attackerade Ada är en korsning mellan schäfer/rottweiler/new foundland och mastiff. Inte undra på att Ada såg liten ut i jämnförelse.
Hur som helst.... Började dagen med att ringa upp hundägaren för att höra om hon hade pratat med sitt försäkringsbolag men blev hänvisad till hennes man som var den i familjen som stod för alla försäkringar. Sedan avslutade hon samtalet utan att ställa en enda fråga om hur det var med Ada.
Ringde så upp hennes man som var sjukskriven och satt hemma och surfade på blocket. Han hade verkligen inte haft tid att ta kontakt med försäkringsbolaget eftersom han hade så mycket problem med sjukhuset ang hans sjukskrivning, sade han. Redan då kände jag hur jag började bli irriterad men beslöt mig ändå för att försöka hålla en vänlig ton samtidigt som jag förklarade för honom att han nog var så illa tvungen att faktiskt ringa försäkringsbolaget oavsett om han hade problem med sin sjukskrivning eller inte. Också han avslutade samtalet utan att så mycket som ställa en enda fråga om hur det var ställt med Ada. Vilka märkliga människor det finns!
Efter det var det så dags att ringa mitt försäkringsbolag som tyvärr är IF. Ada var försäkrad där redan då jag fick hem henne och jag vet inte om jag har haft otur eller inte men dom har alltid lyckats göra någon form av fel så gott som varenda gång jag har haft med dom att göra eller så har jag fått vänta i veckor på att få pengarna utbetalda.
Hur som haver.... Kom fram till en kvinnlig handläggare som talade om för mig att det var min hundförsäkring som skulle täcka mina utgifter och att det samtidigt skulle resultera i att jag skulle gå miste om min bonus, få högre premie och dessutom riskera att få Ada utförsäkrad för resten utav året. På mitt försäkringsbesked står det att min veterinärvårdsförsäkring gäller för upp till 40.000 kronor men det visade sig inte stämma. Eftersom Ada är nära 10 år så har den sjunkit till 25.000 och redan nu har jag utnyttjat 20.400 kronor och då har jag minst ett återbesök framför mig och ett halvår kvar på försäkringsperioden. När jag frågade om det verkligen var möjligt att det är min försäkring som ska träda in blev kvinnan hur otrevlig som helst och sade att det väl var självklart. Det var alltid så det gick till när det gällde djurskador, minsann. Att det inte fungerar så vid andra skador hade inte med saken att göra, upplyste hon mig om. Det slutade med att jag blev så djäkla förbannad så jag i princip bad kvinnan fara åt h-e. I min värld borde det ligga i försäkringsbolagets intresse att försöka hjälpa mig som är deras kund och samtidigt slippa betala ut några pengar för en skada som är orsakad utav en part som har ett annat försäkringsbolag.
När jag lugnat ner mig lite ringde jag så upp bolaget igen eftersom jag fortfarande inte kunde förstå varför det var jag som skulle behöva bli lidande för att jag har drabbats av en skada som jag själv inte är orsaken till. Om någon kör in i min bil med en annan bil så är det ju den partens bilförsäkring som får betala mina skador. Varför skulle det då vara annorlunda när det gäller en djurförsäkring??
Den här gången kom jag fram till en manlig handläggare som visserligen var väldigt trevlig men som fortfarande hävdade att det var min försäkring som skulle nyttjas till att betala allting utom min självrisk på 2.500 som deras bolag skulle betala. Jag hävdade fortfarande, med en åsnas envishet, att det inte kunde vara möjligt att det skulle vara så, så till sist kopplade han mig till deras kundtjänst, förmodligen för att han tyckte att det var ett enkelt sätt att bli av med en besvärlig kund.
Fick så prata med en trevlig kvinna i deras kundtjänst som lika bestämt hävdade att det var min försäkring som skulle gälla. SUCK!! Nu började jag tröttna riktigt ordentligt och samtidigt kände jag hur jag började bli förbannad igen så hon kopplade mig snabbt vidare till deras skadechef.
Fick så prata med ytterligare en väldigt trevlig kvinna som sade att det faktiskt var så att det var min försäkring som skulle användas men att IF kunde försöka kräva Länsförsäkringar på ersättning i efterhand men om dom inte ville betala så kunde dom inget göra. Till sist så började jag känna att det förvisso kändes väldigt orättvist men att jag inte verka komma så mycket längre än att jag skulle bli tvungen att acceptera att jag skulle bli den stora förloraren.
Men skam den som ger sig..... jag tog och ringde upp motpartens bolag ( Länsförsäkringar) istället och fick efter några samtal tag på den handläggare som pratat med hundägarens man några timmar tidigare. Hon var jättetrevlig och sade att hon hade full förståelse för att jag inte ville använda min försäkring och riskera att stå utan veterinärvårdsförsäkring under ett halvår på min hund eller att förlora bonus och tvingas betala en högre premie. Hon sade att det rimligtvis borde vara hundägarens ansvarsförsäkring i deras hemförsäkring som täcker det hela och lovade läsa igenom försäkringrsreglerna och sedan återkomma till mig. Sagt och gjort.... 10 minuter senare ringde hon upp mig och sade att det är självklart att deras försäkring betalar mina skador. Det står tom i försäkringslagen att det är motpartens bolag som ska betala upp till ett basbelopp och basbeloppet för 2009 är 43.600 kronor och den summan lär jag inte komma upp till. Dom ersätter mina veterinärräkningar, mediciner, resor och ev andra kostnader som jag har drabbats av förutom 1.500 kronor som är motpartens självrisk men den kan jag istället kräva att hundägaren ska betala till mig vilket jag redan har gjort.
Det är verkligen helt djäkla otroligt att det är Länsförsäkringar som till sist ger mig rätt istället för IF som är mitt eget bolag när detta tom är reglerat i försäkringslagen.
Jag har bara haft två försäkringar i IF, den ena är Adas och den andra är Maruskas. Jag kan lova att jag aldrig någonsin mer kommer att ha en försäkring i det bolaget. Alla tidigare hästförsäkringar och andra hundförsäkringar samt alla övriga försäkringar vi har finns i Länsförsäkringar och Agria och ännu har jag inte blivit besviken.
För övrigt så verkar Ada må bättre nu. Under dagen har hon bara legat ihoprullad och sovit men nu i kväll har hon varit med mig och Sara i skogen när vi har snitslat två spår till helgens elittävlingar som klubben anordnar. Ada har ju adrig varit särskilt förtjust i Benny utan brukar få gå med i koppel men sista gångerna vi har träffats så har det inte varit några problem utan hon har varit med och varit lös hela tiden. Nu var jag lite orolig att det skulle bli problem igen och i början var det också det men efter ett tag släppte det så dom kunde springa lösa alla tre.
När vi var klara med spåren så passade jag och Sara på att träna lite markeringsövningar med fasta rullen med Eshter och Benny.
Det blev en lång och jobbig dag idag men det känns ändå väldigt bra. I morgon bitti väntar lydnadsträning för Esther och Benny.
Lite bilder på Adas skador
Nu har det gått några dagar sedan händelsen och Ada börjar vara lite piggare.
Hon verkar fortfarande ha väldigt ont trots att hon får smärtstillande medicin och är ganska låg. Men såren ser fina ut och på onsdag ska vi åka till vår "husveterinär" och plocka bort slangarna. I morgon, måndag, ska jag ta kontakt med försäkringsbolaget för att höra vem som ska stå för kostnaderna. Det känns inte riktigt som att det är min försäkring som ska betala "kalaset". Men hundägaren verkar inte särskilt intresserad utav att höra vad som händer eller hur Ada mår.
Någon träning med Esther har det inte blivit förutom cykelrundorna. Dels måste jag jobba i helgen och dels känns det inte så roligt just nu. Men, men.... vi kommer åter. På tisdag ska jag och Sara träffas och träna lydnad för Tomas I.
090605, Lite-utav-allt-möjligt kul och tråkigt
Vilken vecka det har varit.... så mycket träning har det inte blivit även om jag har tränat lite lydnadsmoment och uppletande så gott som varje dag. Uppletande är det väl kanske synd att säga men eftersom det inte är aktuellt med några tävlingar förrän efter sommaren så "lajjar" vi mest leta saker för att få Esther att tycka att det är så kul som hon egetligen tycker att det är att leta saker. Bara förbannade matten kan sluta upp med att var så förbaskat tråkigt så... Med husse är allt hur kul som helst eftersom han hela tiden gör kuliga saker. Känns lite surt att inse att det inte är hunden det är fel på utan matten.
Lydnadsmomenten som vi har tränat på har i vart fall gott bra och det är ju jättekul!
Nu till det tråkiga som har hänt.
I går kväll var jag ute på en promenad med hundarna på den vanliga rundan som jag brukar gå här hemma. Ungefär halvvägs så fick jag på långt håll syn på en hund som bor ca 3 kilometer ifrån oss. Jag har träffat den tillsammans med matten och ytterligare en hund flera gånger. Tjejen som äger hundarna brukar alltid vända och gå åt ett annat håll då jag möter henne eftersom hon har problem med att hålla i dom när hon möter andra hundar. Jag kopplade upp mina hundar så fort jag fick syn på hunden och eftersom den samtidigt försvann så tog jag för givet att hon som vanligt hade dom hopplade och gick åt ett annat håll. När jag kom närmare så upptäckte jag hur den ena hunden kom farandes emot mig i full fart och attackerade mina två, kopplade, hundar. Innan jag ens hann reagera så flög hunden på Ada och bet sig fast i hennes huvud och ruskade henne. Panikkänslan som spred sig i kroppen går inte ens att beskriva.
Jag skrek så mycket jag kunde på hundägaren att hon måste komma och hjälpa mig men ingen hundägare dök upp. Vad i h-e gör man när man har två hundar i koppel att hålla reda på samtidigt som den andra hunden sitter fast i Adas huvud och ruskar henne. Ada hade ingen chans att försvara sig trots att hon har ett djäkla humör, för den andra hunden var mycket större än henne. Hunden är en korsning mellan schäfer / rottweiler / new foundland och ytterligare en ras av större modell. Den ser mest ut som en rottweiler men större och med smalare huvud, ett djävla as med andra ord. I min värld är det helt osannolikt hur man kan hålla på och korsa en djäkla massa raser och utav någon underlig anledning så hamnar alltid såna där monsterkorsningar hos en massa korkade människor som inte har mycket hundvett att tala om heller.
Med panik i hela kroppen insåg jag att jag inte skulle få någon hjälp utav hundägaren och att jag på något sätt måste agera om inte Ada skull slitas sönder helt. Som tur var höll sig Esther utanför det hela så jag kastade mig över hunden och lyckades få tag i halsbandet så pass att jag ivart fall kunde hålla fast den. Ada satt fortfaraden fast som i ett skruvstäd i hundens käftar när det plötsligt dök upp en gubbe som började sparka på hunden. Vet inte hur... men rädslan gjorde nog att jag fick oandade krafter att agera så jag började vråla åt gubben att ta bort hunden varvid han tog tag i halsbandet och lyfte upp den och då släppte den faktiskt greppet om Ada.
Sedan ställde han sig på vägen och höll i hunden samtidigt som han plockade upp sin mobiltelefon och började fumla med den och det var väl ungefär då som jag insåg att det var han som var ute med hunden och inte den vanliga hundägaren. Jag var fortfarande i något slags chock/paniktillstånd så jag mer eller mindre halvlåg över mina hundar och störtgrinade. Den djälva gubben sa inte ett enda ord till mig utan fortsatte bara att fumla med sin förbannade telefon utan att koppla upp hunden så jag var livrädd för att den skulle komma loss igen. Till sist lyckades jag i vart fall ta mig upp och maka mig lite åt sidan samtidigt som jag frågade om han inte hade sett mig på vägen och fick till svar att det hade han gjort men att hunden alltid brukar lyda honom så därför hade han inget koppel till den. Den andra hunden som var en rottweilerhane var hans egen och tack och lov så verkade han ha ett koppel till den i vart fall.
I vanliga fall så brukar jag alltid ha med mig mobilen men så klart hade jag inte det idag men jag lyckades till sist få gubben att klara av att slå numret hem till Jonas som kom och hämtade mig med bilen. In med hundarna och iväg till djursjukhuset på Ultuna. Både jag och hundarna var dyngsura och ingrodda med lera eftersom det regnat hela dagen och därtill blodiga så jag fick lov att klä av mig kläderna innan jag ens kunde sätta mig i bilen.
Framme på Ultuna fick vi komma in ganska omgående och veterinären började med att kolla igenom Ada och lyssna på hjärtat. Sårskadorna var värst på högra sidan utav huvudet, på och under örat. I nacken hade hon flera sår och den ena hörntanden i överkäken stod rakt upp. När hon lyssnade på hjärtat så slog det med dubbelslag i mellanåt så veterinären bestämde sig för att göra ett EGK. Även EKG:et visade att hjärtrytmen inte var som den skulle så veterinären vågade inte söva henne utan att en kontroll utav hjärtat först skulle göras och det skulle inte kunna göras förrän på dagtid. Ada hade jätteont i såren så det gick inte ens att kunna titta hur allvarligt skadad hon egentligen var utan veterinären beslöt sig för att ge henne en smärtlindrande spruta och antibiotika. Sedan bedövade hon vid tanden och klippte bort den. Därefter fick vi åka hem för att återkomma dagen efter. När vi skulle få en akuttid till i morse så visade det sig att det inte fanns någon möjlighet att få tid hos en tandveterinär så då beslöt jag mig för att istället åka till Strömsholms djursjukhus med henne, så i morse kl 08 var jag där.
Även på Strömsholm började veterinären med en allmän genomgång av henne och hjärtrytmen visade sig fortfarande slå ojämnt så ett nytt EKG gjordes med samma resultat. Eftersom veterinären trodde att Ada kunde ha ett hjärtfel så vågade man fortfarande inte söva henne utan att ha gjort en undersökning utav hjärtat. Fast jag har aldrig haft någon boxer med hjärtfel och Ada har ju varit sövd och undersökt flera gånger tidigare utan att någon veterinär har påtalat att hjärtat slår ojämnt. Men hellre en ordentlig undersökning än att dom söver henne och hon aldrig mera vaknar. Veterinären som ultraljudade hjärtat visade sig också vara boxerfan och hade en boxer från Enchanters kennel.
Hur som helst.... hjärtat var det inget fel på även om det ibland slog dubbelslag. Veterinären sa att det kunde bero på stressen eller att hon helt enkelt är lite till åren. Så till sist bestämde dom sig för att det skulle gå bra att söva henne så att dom skulle kunna börja undersöka skadorna som hon hade.
Man började med att röntga käkarna för att se om tandroten satt kvar och sedan undersökte man såren. Någon tandrot hittade man inte så hålet efter tanden syddes ihop. Såren på huvudet var riktigt fula och många så där blev det en hel del stygn och slangar. I nacken fanns det ytterligare ett antal hål så även där sitter det några slangar och stygn. I början utav nästa vecka ska vi åter till veterinären för att ta bort alla slangarna.
Det blev en väääääldigt lång dag i Strömsholm. Jag var där redan 07.40 och fick åka därifrån 19.15. Men tack gode gud för att det finns så bra veterinärer och djursjukhus på nära håll och ska jag rekommendera något djursjukhus så är det faktiskt Strömsholm. Jag åker alltid dit om det inte är riktigt akut eller någoting som inte min vanliga husveterinär kan fixa. Ultuna ger jag dessvärre inte mycket för, tyvärr. På Strömsholm är all personal otroligt trevliga och kunniga och det är aldrig några problem med någonting. När jag skulle lösa ut Ada så var klockan så mycket att försäkringsbolaget hade stängt men kvinna i receptionen sa bara att jag ju redan hade betalat för självrisken på Ultuna kvällen innan så -" ta med dig lilla vovven och åk hem så löser jag det här med försäkringsbolaget på måndag". Himla skönt för räkningen slutade på ca 14.500 kronor och kvällen innan hade jag redan betalat 2.900 till Ultuna. Sedan fick jag åka vägen förbi apoteket också och hämta ut medicin för ytterligare 500 kronor.
Ada har sovit hela vägen hem och ligger nu i sin korg och sover med en filt över sig. Innan hon somnade åt hon faktiskt lite mat i form av konservmat som jag blötte ut med vatten så den blev som soppa.
Just nu känner jag mig så otroligt glad och tacksam för att det ändå gick så bra som det gick samtidigt som jag känner mycket ilska över gubbens nonchalans. Den här hunden är inte snäll, det har jag ju sett tidigare, och har man en hund som är aggressiv så går man väl för i h-e inte ut med hunden utan koppel och säger att -"den brukar alltid lyda". Ada är inte heller någon hund som älskar andra hundar utan kan snarare låta rikigt illa mot andra hundar men det ställer ju ännu högre krav på en som ägare. Jag har i varje fall pratat med hundägaren som naturligtvis tycker att det hela är tråkigt. Nu återstår att se vad som händer när notan ska betalas för självrisken är ju inte gratis.
Tur i oturen så hände detta en dag då det var stora ryttartävlingar på Strömsholm, nämligen pingstävlingarna, lite senare än vanligt, och en av mina allra "bästaste" vänner var där med sin son som tävlade en juniorklass i medelsvår dressyr. Så under tiden som Ada var sövd och under behandling passade jag och Esther på att kolla på dressyrtävlingar. Ludwig, som sonen heter, började rida för några år sedan. Då red han lätt C och lätt B på ponny för att sedan hålla upp med ridningen i två år. Sedan fick han en stor häst för ett år sedan och har på det året avancerat till nationell medelsvår och ska nästa helg rida junior SM. Inte illa pinkat, minsann,
090527, Sökträning, Korsbo, Tierp
I kväll var vi ett gäng som träffades för att träna sök, det var jag / Esther, Sara / Benny, Ann / Udda, Gunilla / Cocos och Lisa / Brio. Det var ett tag sedan som vi tränade sök sist så det var verkligen hur kul som helst.
Sara och jag har ju tränat markeringsövningar för oss själva ett par gånger och
bl a tränat på den fasta rullen så idag var vår tanke att vi skulle prova att låta både Esther och Benny ta den fasta rullen. Benny började och med lite hjälp på traven så tog han den fasta rullen ute hos figgen.
Esther skötte sig riktigt bra på själva sökarbetet idag med raka fina skick och framslag, jättekul! Däremot så har det här med rullen inte riktigt gått hem så på första skicket kom hon in med en lösrulle. På andra sidan gick det bättre, vet inte om det berode på att Sara var figge där och att hon visste hur hon skulle hjälpa henne för att hon skulle ta den. På tredje skicket fick hon en lösrulle som hon tydligen släppte efter ett tag för när jag fick syn på henne så hade hon ingen rulle. Men jag tog och skickade ut henne ytterligare en gång och den här gången kom hon in med den fasta rullen. Esther fick gå i totalt sex skick och jag är verkligen jättenöjd med hennes sökarbete och orken. Det var varmt och klibbigt idag, när vi höll på med näst sista hunden började det åska och spöregna, men Esther jobbade trots det bra. Det som inte riktigt fungerar är ju ute hos figgen när hon kommer första gången. Hon vill väldigt gärna hinna med att pussa lite på figgen innan hon koncentrerar sig på att leta efter lösrullen. I fortsättningen får det bli så att figgen håller rullen i handen nere mot marken så att Esther slipper leta efter den och sedan får jag också träna på själva markeringsövningarna för sig.
Alla hundarna var så duktiga idag och lilla Udda har hunnit med att tävla appellsök och bllivit uppflyttad sedan vi tränade sist. Grattis till Ann och Udda!
090525, Träningshelg 090521 - 24
Vilken helg det har varit! Jag och Sara / Benny och Ami / Midas har ägnat hela helgen åt träning och att äta god mat och ha trevligt!
Vi träffades redan i torsdagseftermiddag när jag sovit klart efter två nattpass. Sovit klart var kanske att ta i för jag vaknade redan kl 11 efter att ha sovit i fyra timmar men det gick bra det med, kände mig lite ovanligt "yrslig" bara.
Vi började med att åka iväg till skogen i Läby där vi började med att lägga ut spår åt varandra. Jag gick ett spår till Benny med många vinklar eftersom Sara ville träna på det. Sara gick ett spår till Midas som visade sig bli både längre och klurigare än vad han provat på tidigare och Ami gick ett spår till Esther som var väldigt kul med nedgrävda apporter på lite kluriga ställen. Under liggtiden passade vi på att valla av en ruta för att träna på uppletande.
När vi var klara i skogen åkte vi hem till mig dit även Saras sambo och son anlänt. Nu tände vi på grillen, lagade till god mat och drack gott vin.
På fredagen började vi med att träna lydnad på planen i Björklinge. När det var avklarat åkte vi vidare till skogen i Lövstalöt där vi lade ut spår. Esther verkade idag ha svårt för att spåra och var sig inte alls lik så jag selade av henne efter en kort bit. Jag vet inte vad som var fel men det kändes som om hon inte fick spåret i näsan för hon jobbade som tusan och vindade och vindade. Märkligt!
När vi var klara i skogen åkte jag och Ami till Vänge för att hälsa på Barbro och Lasse och samtidigt titta på valparna. Valparna var sju veckor gamla och helt underbara. Det finns verkligen inget så underbart som boxervalpar!
Väl hemma igen blev det en sen promenad med hundarna i hällregn innan middag.
Lördag: I dag började vi med att åka till Tierps BK för att träna lydnad. Det var alldeles tomt på klubben trots att det var lördag och härligt väder så vi hade planerna alldeles för oss själva. När vi tränat färdigt fortsatte vi till Vendel där vi träffade Maria / Trixa o Troll och Ankie / Seger o Jiva för att spåra. Skogen i Vendel är helt underbar och det fanns även stora fält som vi fick gå på så Midas, Troll och Seger fick gå gärdesspår medan resten gick spår i skogen. Ankie lade spår åt Esther och hade dels gjort ett spårupptag med en "gottaburk" snabbt inpå upptaget och sedan ytterligare ett spår som var både långt och jättekul. Tack snälla Ankie för det!
Idag var Esther sig lik och skötte sig alldeles utmärkt. Upptaget var klockrent! Sedan gjorde jag ett upptag även på det långa spåret och även det gick jättebra. Resten utan spåret gick hon galant även om hon gick över två pinnar. Det är ju visserligen lite trist men samtidigt så var spåret långt, det var varmt och jag hade inget vatten med mig och dom två pinnarna hon gick över låg på slutet där det var ett hygge där det var torrt som tusan och solen gassade. Jag tror att hon missade dom för att hon helt enkelt blev trött. Men för övrigt var jag kalasnöjd! Alla hundar skötte sig jättebra i spåret och vi hade en trevlig eftermiddag i skogen. Precis när vi spårat klart började stora svarta moln torna upp sig och åskan började mullra. Trots det så tog jag och Ami en promenad med hundarna i skogen medan övriga åkte hem. Även om himlen var kolsvart så höll regnet uppe och vi hade en härlig promenad i skogen innan vi for hem hem.
På lördagskvällen var vi ensamna hemma eftersom Jonas hade åkt iväg till Gävle för att tävla i segling både lördag och söndag så vi passade på att köpa med oss pizza hem eftersom ingen av oss var speciellt sugen på att laga middag efter en hel dags träning. Efter pizzan tog vi med oss en dunk vin och en påse chips och satte oss nere på stranden i den härliga kvällssolen. Esther hon ägnade sig åt att bada och att försöka få fart på gässen som nonchalant låg och guppade några meter ut i vattnet, fullt medvetna om att dom var utom räckhåll för Esther. Midas var inte lika badvillig... han var rätt nöjd med att doppa klospetsarna.
Sedan kom söndagen då jag egentligen skulle ha varit iväg till Östhammar för att tävla. Uj, vad jag har velat hit och dit innan jag till sist bestämde mig för att inte åka!  Men jag hade bestämt mig redan på fredagen och ringde återbud på lördagmorgon. Det var flera orsaker till att jag valde att avstå bl a värmen men också det att jag kände mig osäker på flera moment. Om jag ska ha någon chans att lyckas så måste vi ha en bra dag och det har vi definitivt inte när det blir en varm dag, tyvärr.
Så istället åkte vi iväg till träningsplanen i Björklinge där vi började med att träna lydnad. Tyvärr var det lite för varmt idag för att någon av oss skulle känna att det kändes så där väldigt inspirerande så istället åkte vi iväg till skogen där vi lade spår åt Midas medan jag och Sara tränade markeringsövningar med fasta rullen på Benny och Esther.
Till sist åkte vi vidare till Börje för att ta en promenad med hundarna vid skjutbanan där det pågick jaktprov. Dels ville vi att Benny skulle få träna på att höra skotten när han hade hundar med sig som inte bryr sig om skott och sedan ville vi se hur Midas skulle reagera eftersom han ska göra sitt MH nästa helg. Benny reagerade en del i början men när vi bara fortsatte att promenera precis som vanligt så fungerade det väldigt bra efter ett tag och han verkade inte höra smällarna. Midas reagerade inte alls på skotten vilket var jätteskönt men inte heller oväntat eftersom han är en väldigt trygg och stabil kille.
Summasumarum..... vi har haft en superhelg med mycket rolig träning. Absolut något vi måste göra om!
Idag, 090525, har det inte blivit någon träning. Både jag och Esther behövde få lite vila. Dessutom har det varit kalasväder idag med rena sommarvärmen så jag har passat på att jobba i trädgården hela dagen. Men nu i kväll passade jag och Esther på att cykla fem kilometersrundan, dvs jag cyklar och Esther får göra jobbet.
090516, Högrespår, Avesta BK
Ja, vad ska jag säga om det? Skit blev det i alla fall men det var definitivt inte Esthers fel.
Dagen började med att jag klev upp redan 03.40 eftersom det var samling i Avesta redan kl 07. Vid samlingen visade det sig att högrespåret bestod utav sex ekipage och elitsöket utav två och vid lottningen så fick jag dra sista lotten som innehöll starordningen nummer 1. När lottningen var avklarad så fick vi reda på att tävlingen skulle börja med platsliggning om fem minuter. Jag hämtade ut Esther ur bilen och gick en kort runda för att hon skulle få kissa. (rastat hade jag redan gjort efter vägen, strax innan Avesta) På den lilla rundan råkade jag passera en bordecollie utav modellen större hane. Vi möttes på varsin sida utav vägen och när vi skulle passera så visade BC tydligt att den gärna skulle vilja ge sig på Esther men matten som var beredd fick tag i den och höll den i nackskinnet. Några minuter senare skulle vi lägga hundarna på platsliggningen och då visade det sig att BC hade startnummer 2 utav sökhundarna och att Esther skulle ligga jämte denne. När vi lade ner hundarna så stirrade och grimaserade BC elakt mot Esther och jag märkte redan då att hon kände sig obekväm men kände att jag inte hade något val eftersom det var tävling. Hade det varit en vanlig träning så hade jag aldrig ens kommit på tanken att lägga henne intill den hunden.
Men, men... det som hände var att redan efter ca 15 meter så kom Esther smygande efter mig i nedhukad ställning.
Fan också!!! Och nu svär jag verkligen inte över Esther utan över att jag lämnade henne när hon kände sig så pressad. Esther har ju aldrig någonsin gått upp på en platsliggning (på lägretävlingen hade hon tom en stor schäferhanne som stod och slickade i henne i örat men den hunden visade med hela sitt kroppsspråk att han var vänlig) Det enda som brukar hända när hon ligger plats är att hon kan byta ställning eller att hon ligger och jagar insekter, men att kliva upp och lämna platsen det var verkligen något som jag inte hade räknat med. Så här efteråt med lite distans till det hela kan jag bara säga att det ju var tur för BC att det inte var Ada han skulle ligga plats bredvid för då hade han minsann fått se vem som kan leka arga leken längst.
Efter det så åkte vi ut till spåret och under den resan fanns det många tankar i mitt huvud, dels var jag förbannad på mig själv för att jag lade Esther intill den här hunden men samtidigt väldigt besviken och oroad över framtida platsliggningar.
Ute vid spåret visade det sig att min upptagsruta först och främst bestod utav ett kärr och för det andra hade ett älgjakttorn 2-3 meter precis framför påsläppspunkten. När jag förstod var det var jag skulle släppa på Esther så trodde jag först att tävlingsledaren drev med mig, men tydligen inte. Domarna började skämta om att jag för att få full utdelning på upptaget var tvungen att ta mig upp och över tornet men att jag skulle få hoppa ner på andra sidan eftersom det bara fanns stege från ena hållet. KUL!
Vid påsläppet gick Esther ut till tornet och började kolla av stegen, därefter gick hon iväg till höger där hon kollade av lite. Jag tror knappt att hon fattade att hon skulle leta spår men i högre klass kanske det är så att hundarna ska klara av att släppas på rakt mot ett jakttorn. Ganska snart förstod hon i vart fall att hon skulle leta spår och gick ut i rutan. Spåret låg allra längst ut på djupet, precis innanför snitslarna, och när hon fann på det så tog hon upp det åt höger. Sedan spårade hon ut ur rutan några meter innan hon plötsligt vände och gick åt andra hållet vilket visade sig vara åt rätt håll. Skönt, i vart fall inget bakspår!
Sedan markerade hon fyra pinnar vilka jag tror var dom fyra första för det kändes så avståndsmässigt. Därefter kom vi fram till ett viltstängsel där Esther slog som tusan strax före stängslet. I det läget hade jag bestämt mig för att hon måste ha villat bort sig i spåret, hur jag nu kunde komma på det efterom hon brukar vara så noga i spåret och vid dom tillfällen då hon kommer fel så brukar hon aldrig ge sig utan jobba på tills dess att hon hittar på spåret igen. Men jag kände mig så störd, dels utav händelsen på platsliggningen men även utav jakttornet på upptaget så jag plockade av selen och sa att hon hade varit jätteduktig trots allt. När jag kom tillbaka till spårupptaget så hittade jag på mottagaren ute på vägen, precis innan viltstängslet. Spårmottagaren hade inte gått spåret själv så hon visste inte hur det låg men förmodligen så hade det varit en vinkel strax innan vi kom fram mot stängslet.
Så detta var resultatet utav Esthers första högrespår. Upp som en sol och ned som en pannkaka, kan man väl säga.
På hemvägen valde jag att köra en annan väg vilket gjorde att jag passerade Heby BK och där kunde jag ju inte låta bli att stanna, så klart. Det kändes otroligt skönt att få köra igenom lydnadsmomenten och se att dom fungerade, ja så när som på apporteringen då. Men jag hittade på en tungapport i ett förråd på klubben så vi tränade på det en stund.
Som avslutning var jag ju bara tvungen att lägga en platsliggning. Tyvärr så fanns inga andra förare / hundar på klubben så jag lät Esther och Ada få ligga plats. Under platsliggningen så provade jag allt jag kunde komma på för att se hur stadigt hon skulle ligga, som tex att gå ut i skogen och gömma mig, att gå ett varv runt klubbhuset, att locka Ada att lämna platsen med hjälp utav lite torkad lever, att sätta Ada strax framför Esther och göra en inkallning, att låta Ada springa efter Esthers bästa leksak och kampa med den, att ställa mig bakom Esther och slänga en kong över huvudet på henne ett par gånger osv men duktiga Esther låg stilla hela tiden på sin plats.
Så himla skönt det kändes!
I morgon blir det ingen tävling eftersom jag ringde och lämnade återbud till den redan då jag åkte från Avesta. Nu får vi satsa på Östhammr om en vecka istället och hoppas på att förutsättningarna bllir bättre där.
090512, Lydnadsträning på Olandstraktens BK för Niina Svartberg
Idag har jag varit till OtBK på lydnadsträning för Niina Svartberg tillsammans med ett härligt gäng. Det var Sara / Benny, Carina / Tonic, Seved / Bella, Malin / Sandro och Cissi / Adder. (bilder från träningen finns på sidan som heter Träningsdag på OtBK)
Den här dagen har varit hur kul och givande som helst! Även om jag har kanonbra träningshjälp på min hemmaklubb så är det både givande och kul att komma iväg och träna för någon annan instruktör ibland. Det är så himla kul att få lite nya tips och råd och just nu känner jag mig så laddad och träningssugen så det liksom kryper i hela kroppen.
Jag började med att träna på framåtsändandet och det var verkligen nyttigt att få träna med en hel grupp och inte bara med koner som jag oftast gör för på första skicket ville Esther fram och hälsa på dom som stod innerst i gruppen. Åt andra håller gick det bättre men då blev istället avståndet lite kort men jag fick bra tips utav Niina på hur jag både skulle få ut avståndet och få henne att gå ut lite snabbare. Tipset bestod i att jag slängde en boll över huvudet på henne vilket jag har testat tidigare i och för sig. Men skillnaden mellan då och nu var att jag innan jag kastade bollen ropade -"varsågod" vilket gjorde att hon fick förväntan framåt istället för som tidigare då hon bara gått och tittat bakåt och väntat på att bollen ska komma. Det kan ju tyckas märkligt att så lite ska förändra så mycket men det fungerade faktiskt.
Sedan tränade jag också på dom övriga högremomenten såsom kryp, skall, hopp och apportering utav tungapporten. Det mesta gick väl riktigt bra men det finns ju så klart alltid detaljer att slipa på för att momenten ska bli bättre.
Dom andra hundarna skötte sig också jättebra, särskilt Adder och Sandro som inte var mer än 3-4 månader. Dom var så himla duktiga och hur goa som helst! Alla var jättenöjda med dagen och superinspirerade av att träna vidare.
När vi var klara med träningen för Niina passade jag, Sara, Seved och Carina på att lägga en platsliggning med hundarna. Idag var Esther jätteduktig och försökte bara jaga flygfän vid ett tillfälle.
Niina var otroligt kul att träna för. Hon hade tips på lösningar till alla våra funderingar och var otroligt engagerad under hela dagen.
I morgon kväll blir det träning på TBK då jag, Sara och Carina ska ses och träna vidare.
090419, Sökträning, Korsbo och lydnad TBK
Så vad det återigen en helg med sökträning, den här gången i Korsbo som ligger i närheten utav TBK.
Den här helgen var det förutom jag och Esther även Sara / Benny, Tomas / Rask, Ann-Marie / Nessie, Gunilla / Cocos, Mia / Gimli och Ann / Udda som tränade.
Skogen vi var i var en sån där jättehärlig skog, typ Johan Bauer, med glest mellan träden, massor med stenar och kullar med mossa och helt ljudlös. När man väl kom ut i rutan så såg all skog likadan ut, helt omöjligt att veta var man var någonstans vilket visade sig på första hunden då jag lyckades med konststycket att gå vilse i rutan. Där ser man vikten av att ha åtminstone hörnen utav rutan markerade!
Esther skötte sig väldigt bra i dag även om hon inte höll det högsta tempot som hon brukar göra. Hon ville inte äta någon frukost hemma innan vi åkte heller. Men, men... hon skötte sig bra i alla fall.
Idag hade jag bestämt mig för att jag skulle prova att skicka ut henne i ett tomslag. Från ena sidan kom det jättebra vind så vi lade ut två figgar på den sidan redan innan jag kom ut till banan. På den andra sidan var det tomt på figgar. När jag skickade henne på första figgen tror jag att hon fick vittring på figge nummer två för hon drog iväg väldigt snett fram i banan så jag kallade tillbaka henne och skickade om henne och då gick hon rakt ut och klockrent på figgen. Sedan skickade jag ut henne på andra sidan på tomslaget. Det kändes lite vanskligt för när jag ställde upp henne för att skicka henne så stod hon och vindade in figge nummer två på andra sidan. Men, tack och lov, så gick hon ut utan problem och gjorde ett jättebra tomslag. Sedan kom belöningen då hon fick gå ut på den figge som hon redan vindat in på andra sidan. Som sagt... hon skötte sig jättebra idag förutom att hon ibland har lite svårt att ta lösrullen hos figgen. Fast det är inte alltid utan bara vissa gånger. När jag började träna in söket så höll figgen rullen i handen, lågt ner mot marken och då går det alltid bra. I sökgruppen tycker mina kamrater att rullen ska ligga på marken och det kanske är det bästa, men jag tycker ändå inte att det riktigt fungerar på Esther. Om hon inte hittar rullen direkt så börjar hon gå på figgen och pussa och det vill jag ju inte att hon ska göra. När jag tränar för Tomas I så tycker han att figgen ska hålla rullen i handen så i fortsättningen tror jag att det får bli så oavsett vad "mina kamrater" säger. Det viktiga är att de håller handen mot marken så får vi se hur det blir framöver. Jag vill i vart fall inte att hon ska behöva springa runt figgen och leta efter lösrullen när hon kommer fram.
Därefter åkte jag, Sara, Gunilla och Mia ner till klubben, där även Lisa / Brio anslöt, för att träna lite lydnad. Det var rätt varmt i solen på planen så Esther började kännas lite trött. Jag började i vart fall med att träna på framåtsändandet så som jag tränade för Tomas i fredags och det gick jättebra. Tränade också på återhoppet, lite fritt följ och apportering. Vi passade också på att göra två platsliggningar där Esther den ena gången lade sig på sidan och somnade. Skönt att hon äntligen har förstått att platsliggning är ett moment där man ska passa på att koppla av och vila.
090417, Lydnad, Tierps BK
I dag har jag och Sara / Benny varit till Tierps BK, vår hemmaklubb, och tränat lydnad för Tomas I. Det var jätteskoj och jag fick många bra tips och idéer. Eftersom det har varit vinter och ett tag sedan som jag tränade lydnad sist för Tomas så passade vi på att kolla av högremomenten för att se hur dom fungerar och vad jag behöver lägga energin på att träna.
Först började vi med framåtsändandet och där fick jag ett par bra tips på hur jag ska träna det vidare. Tomas höll med mig om att jag ska skita i galoppen och bara koncentrera mig på att få ut henne i trav på lagom avstånd och låta henne trava hela sträckan. Vi provade först så som jag har gjort dom sista gångerna, nämligen att jag skickar en boll över huvudet på henne när hon går bra. Första gångerna jag gjorde det så fungerade det jättebra men nu har Esther lärt sig att det kommer en boll bakifrån så hon går bara och väntar på att bollen ska komma. Därför gjorde vi så att vi lade ut en boll, modell större, i ena änden på planen och sedan kommenderade jag ut henne mot bollen. Hon svarade jättebra på det och gick till och med ut i galopp. Jag ska fortsätta att träna så men skaffa mig en boll till så att jag kan ha en även i andra änden.
Sedan tränade vi på apporteringen och där fick jag också en hel det bra tips. Eftersom Esther är klickertränad så använde vi oss återigen av hennes älsklingsleksak, nämligen fotbollen. Först lade jag bara ut apportbocken på marken och sedan kampade vi en stund med bollen ( det är hål i den så den är rätt platt och kampvänlig ) Efter en stund tog jag bort bollen och stod bara stilla och väntade och eftersom hon är van att få "tänka" själv så förstod hon ju ganska snart att hon måste göra någonting för att få bollen och eftersom apportbocken låg på marken intill så sprang hon ju dit och plockade upp den och samtidigt så langade jag iväg bollen. Vi provade det några gånger och det fungerade faktiskt riktigt bra så jag ska fortsätta att träna så ett tag framöver samtidigt som jag ska byta till en normalstor apportbock.
Sedan så kollade vi av ytterligare ett antal moment, bla skall. Föst blev hon lite konfunderad när hon hörde sig själv i eko men sedan gick det jättebra. Hon sitter stilla vid sidan och skäller ihållande. Krypet gick kalasbra!! Likaså fria följet, hon håller positionen jättebra, sätter sig snabbt och rakt utom möjligen lite, lite snett vid vändningar till höger. Läggande och ställande under gång fungerar också bra, särskilt ställandet.
Vid hoppet satte hon sig som vanligt lite snett till höger om hindret på första uthoppet så det måste jag träna på. Visserligen har hon en väldigt bra hoppteknik så hon har inga problem med att hoppa tillbaka även då hon hamnar snett men det är så himla onödigt. Tomas tyckte att jag bara ska träna på återhoppet ett tag framöver. Sedan avslutade vi med stegen som visserligen inte är något högremoment men som Esther tycker är jättekul och som hon också gör väldigt bra. Hon går på alla stegen och har ett bra tempo över.
Sara och Benny körde igenom lägremomenten eftersom dom snart ska tävla och dom flesta momenten gick väldigt bra.
I dag var det superkul att träna och nu börjar det faktiskt kännas som om det inte är så långt kvar till tävlingsdags.
090416, Lydnadsträning i Björklinge
I kväll blev det återigen lite lydnadsträning. Det var jag / Esther, Maria / Trixa o Troll och Ankie / Seger och Jiva som träffades vid planen mem badet i Björklinge. Det var alltså idel, ädel "hoffar" förutom Eshter.
Idag var Esther inte lika "sprallandes" pigg som igår utan mera som vanligt. Började med att träna på framåtsändandet genom att bara låta henne trava ut framför mig och hålla ett lagom avstånd framför mig över hela planen. Det fungerar faktiskt väldigt bra så jag har faktiskt bestämt mig för att skita i galoppen ut till gruppen. Det står faktiskt ingenting om att hunden måste galoppera, bara snabbt förflytta sig ut.... osv. När hon travar framför mig på lagom avstånd och håller sig där en längre sträcka så slänger jag en boll över huvudet på henne.
Sedan bestämde jag mig för att jag måste börja träna på apporteringen eftersom både jag och Esther hatar det momentet. Ju mer jag har tränat på det ju sämre går det. Esther travar ut, luktar på apporten innan hon griper och travar tillbaka. Ända sedan appellen då tävlingsledaren sträckte fram den största träapport som jag någonsin har sett så har jag använt mig av en apportbock modell större när jag tränat. Esther gillar den verkligen inte och jag vet inte vad det kan bero på. Men en anledning kan ju vara att jag för snart 1½ år sedan av misstag drämde den rätt i pannbenet på henne när vi höll på och lekte med apportbocken. Fy, vad läskigt det var! Jag trodde först att jag hade slagit ihjäl hunden, tur att Eva I var med för hon fann sig ganska snabbt och började tjoa och tjimma så Esther blev snabbt glad igen. Hur som haver... idag tog jag till sist och lånade en apportbock av modellen normalstor utav Ankie och då minsann...
Esther galopperade ut, grep den direkt och galopperade tillbaka!!!!
Varför i h-e har jag inte testat det tidigare?? Det ska bli spännande att se om det var en engångsföreteelse eller om det fungerar även nästa gång.
Tränade också på lite positioner, fritt följ, läggande och ställande, skall och inkallande med ställande. (trots att jag så sent som igår hade bestämt att jag bara skulle träna på släta inkallningar ett tag. Ställandet går ju bra så det finns ingen anledning att hålla på och nöta på det. Dumma mig!)
I morgon bitti ska jag åka till Tierps BK för jag och Sara ska träna lydnad för Tomas I.
Det ska bli jätteskoj!!
090415, Uppletande och lydnad, Läby och Tierps BK
Idag hade jag egentligen inte alls tänkt träna någonting eftersom jag gick av i morse efter tre nattpass och då brukar jag vara alldeles för trött för att orka träna. Men eftersom jag ändå skulle till klubben och skriva provet för att bli godkänd tävlingssekreterare så var det lika bra att passa på att träna lite när jag ändå var där och dessutom var det ju allmän träning med skott som det brukar vara på onsdagar på våran klubb.
På väg dit stannade jag till i Läbyskogen för att ta en promenad med hundarna och passade samtidigt på att träna lite uppletande med Esther. Jag vallade en ruta som var ca 20 meter bred och med fullt djup och slängde ut 7 saker, dom flesta i bakkant. Esther gjorde i dag ett riktigt skapligt jobb och det känns som om det sakta med säkert ändå går mot att bli bättre och bättre. Hon fick gå i 5 skick och även om hon "bara" går ut i trav så gör hon ju ändå ett bra arbete och stoppar inte heller. Jag fick tipset utav Tomas när vi var i Marma att jag ska vara väldigt tydlig när jag skickar ut henne så att hon aldrig ska behöva känna sig osäker på vad det är jag vill. Jag har ibland kunnat slarva lite när jag har skickat iväg henne och bara låtit henne liksom gå iväg lite utav sig själv bara för att jag inte har velat lägga för mycket lydnad på henne. Men nu märker jag att hon fungerar mycket bättre när jag är tydlig och gör ordentliga skick varje gång. Jag kan tom kalla tillbaka henne om jag inte tycker att hon går ut bra och skicka om henne. Så idag känns det som om det ändå finns lite hopp! Kanonkul!
Efter att jag hade skrivit provet klart gick jag ut och tränade lite lydnad. Tyvärr missade jag precis platsliggningen med skott men jag passade i stället på att träna en budföring med skott. Som dom flesta andra boxrar tycker Esther att budföring är något av det roligaste som finns. Hon älskar att springa och kutar fram och tillbaka som en kanonkula. Efter det blev hon som "superladdad". Hon gjorde allting jättebra och med större gläjde än vad jag sett på väldigt länge, nästan så att hon blev lite för överambitiös för hon gjorde allting nästan lite före mina kommandon. Men.... vad kul det är att träna när hunden är så där himla mycket på hugget! Jag tränade egentligen inte så mycket på någonting utan kollade bara av momenten, fria följet gick bra, läggande och ställande under gång gick också jättebra, särskilt ställande, och inkallning med ställande gick också bra. Hade kanske velat ha lite högre tempo men jag tror att hon väntade lite på ställandekommandot så jag ska ta och träna bara släta inkallningar ett tag nu. Krypet gick också bra teknikmässigt, men idag när hon var så laddad ville hon gärna krypa iväg lite för fort. Men det är ändå skönt att hon inte alls brydde sig om att planen var lerig, våt och kall. Sedan var det dags för platsliggning utan skott och det har vi inte tränat på sedan tävligen i höstas så jag lämnade henne bara en liten bit första minuten. Men eftersom hon låg bra trots en stökig schäfer på ena sida så gick jag snart ut på fulla avståndet. Som avslutning tränade vi också på hoppet och det gick som vanligt galant. Det är bara på första uthoppet som hon ibland hamnar lite till höger om hindret så det måste jag tänka på. Även om hon inte brukar ha några problem med att hoppa tillbaka trots det så är det ju ändå väldigt onödigt att låta henne sätta sig snett.
Det känns jättekul att träningen gick så bra idag trots att jag inte alls var på något träningshumör egentligen. Hade det inte varit för provets skull så hade det inte blivit någon träning alls idag.
Provet ja... det gick också galant, godkänd med råge!
090411, Sökträning Östervåla
Idag har vi varit till Östervåla och tränat sök i Lisas skog. Vädret har varit helt underbart med strålande sol och 16-17 grader varmt. Nu är det äntligen snöfritt i skogen och blåsipporna har börjat slå ut så bara det gör ju att man blir på ett strålande humör, dessutom var sökbanan jättekul med kuperad och tät terräng
Idag var vi ganska många som tränade. Det var jag och Esther, Lisa / Brio, Gunilla / Cocos, Mia D / Gimli och Puma ( fast Puma fick gå spår), Tomas / Rask, Ann-Marie / Nessie och så var det Mia Ö / Bosco och Lena / Banjo som gick spår.
I dag märktes det att hundarna reagerade en del på värmen som helt plötsligt har kommit för de tog slut väldigt fort. Därför var jag inställd på att Esther, som gick som näst sista hund, skulle tröttna ganska fort men ack vad jag bedrog mig. Hon fick gå i sex skick och hon gjorde ett jättebra jobb med raka skick och helt utan retning. Det enda som störde mig lite var att hon i början var lite slarvig med rullen på väg in mot mig. På första skicket kom hon i hög fart tillbaka och gjorde ett jättehopp över en vattensamling och då tappade hon rullen mitt i språnget så det säger jag inte så mycket om men sedan släppte hon rullen ytterligare en gång 10 - 15 meter framför mig. Men då gick vi tillsammans ut och hämtade rullen och gick sedan tillbaka till stigen innan påviset. Efter det så höll hon rullen hela vägen in. Jag avslutade med att hon på det sista skicket bara fick springa ut till figgen och kampa med en kampleksak. Oh, vad nöjd och glad jag är med henne idag!
När alla var klara hade vi en välförtjänt fikapaus i det underbara vädret med genomgång utav samtliga hundars strålande insatser.
090409, Lydnadsträning, Björklinge
I dag var vi några stycken som träffades för att träna lydnad i Björklinge. Det var jag och Esther, Maria / Trixa o Troll, Carina / Tonic.
Esther var på ett strålande humör idag så träningen gick riktigt bra. Vi tränade en hund i taget och Esther, Trixa och Tonic fick alla träna på framåtsändande. Jag fick flera bra tips på framåtsändandet som jag ska prova på Esther och som jag tror kan fungera bra på henne. Jag har ju ganska länge nött på att hon ska galoppera fram till en musmatta och det har ju visserligen fungerat ganska bra men samtidigt så tycker inte Esther att det är så himla kul. Första gångerna går bra men sedan brukar hon ledsna.
Sedan fick Esther träna kryp vilket hon gjorde galant. Himla kul att krypet fortfarande fungerar så bra med tanke på att det är ett moment som jag inte tränat sedan i höstas. Skallet fungerar också riktigt bra liksom fria följet förutom att hon sätter sig lite snett vid vändningar till höger. Det är ett problem som jag har haft länge så det måste jag ta tag i nu. Inkallande med ställande gick också riktigt bra idag. Sedan avslutade vi med att "lajja" med både träapporten och tungapporten. Tyvärr så får jag så gott som alltid trav in vid apporteringen så idag tränade vi bara på inkallningar med apporten samtidigt som jag slängde en boll bakom mig. Det gick riktigt bra så jag tror jag ska fortsätta ett tag med det.
Annars är jag hopplöst dålig på att träna på just apporteringen eftersom jag själv tycker att det är ett tråkigt moment och så är det ju så mycket roligare att träna på det som går bra!
När vi tränat färdigt fick först Esther och Troll leka en stund på planen och sedan tog vi en promenad längs motionsspåret i Björklinge med alla hundarna, dvs Ada, Esther, Troll, Trixa, Tonic och Lexi. Hej och hå!!
090408, Uppletande och lydnad, Tierps BK
I kväll har jag varit till klubben och varit ansvarig för den allmänna onsdagsträningen så jag passade på att åka dit lite tidigare så att jag skulle hinna med att träna med Esther.
Ada och jag började med att valla av halva uppletanderutan och slänga ut 5 föremål längst ut i rutan. Sedan gick jag tillbaka och hämtade Esther som hade fått vänta i bilen eftersom jag ville prova att skicka henne utan retning. Första skicket gick hon ut i galopp och sedan fick hon gå i ytterligare två skick då hon gick i trav. Men strunt samma.... hon går ju i vart fall ut och hon jobbar på bra. Fast jag märker en väldig skillnad på henne när jag bara slänger ut föremålen på marken mot när jag gömmer dom. Hon blir mycket mer intresserad och "taggad" då hon får leta efter dolda föremål.
Sedan tränade jag lite lydnad och började med stegen som idag gick kalasbra. Esther har inte gjort det många gånger och första gången hade hon lite svårt att veta hur hon skulle placera baktassarna men idag var det inga som helst problem. Hon tom ville klättra upp på stegen på egen hand och satte tassarna på alla brädorna, inkl den nedersta på båda sidorna. Det är så himla kul att se henne för hon blir så djäkla glad när hon kommer ner på andra sidan och kråmar sig med hela kroppen så hon ser jättemallig ut.
Sedan tränade vi på inkallande med ställande som inte gick lika bra idag som det brukar gör. Farten var bra men ställandet var lite för långt. Fria följet var bra liksom hoppet och krypet. Skönt att se att hon inte hade några problem med att krypa trots att planen var som en leråker. Sedan lekte vi lite med tungapporten och tränade bara på själva ingångarna.
Det var allt vi hann med innan det var dags att dra igång träningen.
090403 - 05, Träningsläger i Marma
I helgen har jag varit till Marma som ligger i närheten av Älvkarleby i Norduppland på träningsläger. Jag hade förmånen att få hänga med ett härligt gäng ifrån Knivsta BK på deras läger tack vare min kompis Barbro H. Med på lägret var även Sara / Benny och Ami / Midas, en boxer som är kusin med Esther.
Vi anlände till Marma på fredag eftermiddag och började med att packa ur bilen. Direkt därefter for jag, Sara och Ami iväg till skogen och lade ut spår. Tyvärr var det rätt mycket snö kvar i skogen så det var dels svårt att komma fram överallt med bilarna men även svårt att hitta mark att lägga ut spår på. Spårat i snö har vi ju fått göra länge nu så jag kände mig rätt trött på det.
Sara och jag lade ut spår till varandra och Esther fick ett spår med spårupptag och terräng som bestod utav blandad barmark och tung, blötsnö. Bennys spår bestod mestadels utav decimetertjock, tung blötsnö. Under liggtiden passade vi på att lägga ut några spår till Midas som aldrig gått något spår tidigare. Inte heller Ami hade gått några spår tidigare så dom fick lära sig tillsammans men dom var jätteduktiga så det gick jättebra. Ami fick gå ut spåret medan jag höll i Midas och sedan gick vi spåret direkt därefter. Han fick två korta spår som han klarade galant.
Sedan var det Bennys tur och även han skötte sig bra i spåret. Därefter var det dags för Esther att få gå sitt spår. Hon gjorde det bra även om det blev lite strul vid påsläppet pga utav att jag missförstod Sara var spåret låg någonstans så jag släppte på henne på tok för långt ifrån spåret. Men efter att jag hade fått klart för mig var spåret låg någonstans så var det inga problem. Upptag åt rätt håll, såklart! Jättekul, för hon väljer verkligen rätt håll utan tvekan!
Sedan fick också Tant Ada gå ett spår. (höll på att glömma henne. ) Ami gick spåret med Ada och hon skötte sig som vanligt bra. Gamla Ada är som en dammsugare i spåret och stensäker.
Därefter tog vi en promenad med alla hundarna tills Barbro ringde och undrade var vi tagit vägen någonstans. Vi som hade så trevligt på promenad i härligt väder!
Resten utav helgen var vi två grupper där den ena gruppen tränade spår och den andra tränade sök. Jag och Sara ingick i sökgruppen och vi åkte ut innan frukost för att försöka hitta bra sökmark med så lite snö som möjligt. Det gick väl så där... jag lyckades köra fast med bilen i den blöta snön så Sara fick dra loss mig med hjälp utav spårlinan.
(det gick jättebra när jag bara kom ihåg att släppa på handbromsen! )
Efter frukost samlades vi i sökgänget för att börja träna i en ruta som på ena sidan bestod utav gles skog och på den andra bestod utav en ås med tjock, tung snö framför. Eftersom Marma är en gammal militäranläggning så finns det gott om skyttegravar att gömma sig i. På förmiddagen tränade vi själva och på eftermiddagen hade vi hjälp utav Tomas Ivarssom som var med som tränare hela helgen. Han delade sin tid med att halva dagen hjälpa spårgänget och den andra halvan hjälpa sökgänget.
Esther var på lördagen lite seg och kändes inte alls som om hon var sugen på att jobba, tyvärr, vilket gjorde att jag kände mig irriterad på henne och det gör ju inte saken bättre. Hon är otroligt känslig för vilket humör jag är på även om jag försöker låtsas vara glad. Så min plan att träna in den fasta rullen den här helgen sket sig. Visserligen tog hon rullen ute hos figgen med lite hjälp men samtidigt så försökte hon spotta ut den under hela vägen in tillbaka till mig. Så jag bestämde mig för att enbart köra hitta övningar istället. Varför hon var lite seg vet jag inte men dels så var vädret otroligt varmt och soligt, årets första riktigt varma, och dels så hade hon världens diarré och matvägrade. Eller så hade hon helt enkelt bara en sådan dag!
Dagen avslutade vi med att träna lite uppletande och trots att Esther var lite seg så känner jag mig ändå nöjd med jobbet hon gjorde. Jag hämtade henne från bilen och kunde skicka henne i tre skick utan någon retning innan och även om hon inte hade något tempo att tala om så stoppade hon i vart fall inte.
På söndagen så fick vi i sökgruppen hjälp utav Tomas direkt på morgonen. Redan när jag tog ut Esther ur bilen så kände jag att hon var på ett helt annat humör än dagen innan. Första skicket fick hon gå med lite retning eftersom jag kände mig lite osäker efter gårdagen. Men Esther var på ett strålande humör och skötte sig galant så resten utan skicken fick hon gå utan retning och då gjorde hon allting hur bra som helst. Hon hade inga som helst problem med att ta sig upp för branten och ut på den öppna terrängen där ovanför. Therese, som låg som figurant på det näst sista skicket, berättade att hon kom farandes uppför backen och att hon bara fortsatte i full fart ut tills hon fick henne i vinden. Oh, vad glad jag blev! Därefter avslutade jag med att hon fick jaga ikapp en flyende figge på den andra sidan.
Jag diskuterade lite med Tomas ang rullen. Esther har en tendens till att vilja pussa på figgen om hon inte hittar lösrullen direkt och därför var ju min plan att försöka få henne att ta den fasta rullen istället. Men den biten får jag lov att träna in på sidan om. Istället tyckte Tomas att jag ska låta figgen hålla rullen i handen, framför sig och nere på marken istället så att hon inte behöver leta och frestas att pussa figgen.
Eftersom Esther gick så himla bra på förmiddagen så bestämde jag att jag inte skulle köra mera sök den dagen utan på lunchen lade jag ut ett spår till henne. Spåret blev liggandes hela eftermiddagen tills vi var klara med söket och lite annat men när jag väl gick det så skötte hon sig bra.
Både Benny och Midas har skött sig jättebra hela helgen och framförallt Midas har gjort stora framsteg. Jag tror att både Ami och Midas har fått blodad tand för hundträning!
090402, Lite-utav-varje
Dom sista tre dagarna har jag ägnat åt att träna lite utav varje här hemma. En hel del uppletadeövningar har det blivit och peppar, peppar så har det fungerat riktigt bra. Esther tycker att det är mycket roligare nu när jag gömmer föremålen för henne.
En del lydnad har det också blivit. Inkallande med ställande går riktigt bra och det känns jättekul. Skallet fungerar också riktigt bra liksom ställande under gång och fritt följ. Nu börjar äntligen snön försvinna också så snart ska jag väl också kunna börja jobba lite på krypet, läggande och platsliggningen också. Jag är kanske lite larvig som inte tränar det under vintern men eftersom Esther har ett bra kryp och skapligt läggande så vill jag inte hålla på och träna det när det är kall blöta, lerigt eller isigt ute.
Idag så har vi bara varit ute och promenerat i det härliga vårvädret för jag har ägnat kvällen åt att packa och förbereda inför morgondagen då jag ska åka till Marma på ett litet miniläger under helgen. Det är ett gäng ifrån Knivsta BK som har bokat Marma för ett läger och jag och Sara har fått förmånen att följa med tack vare min kompis, Barbro H. Det blir en sökgrupp och en spårgrupp och både jag och Sara ska träna sök men förhoppningsvis hinner vi med lite annat också. Tomas Ivarsson kommer dit som instruktör.
Så i skrivande stund har jag en långpanna med lever som står på torkning i ugnen så hela huset luktar urk.... Men "Lusen" gillar lever skarpt så det är bara att stå ut.
För övrigt så fick vi idag reda på att våra semestrar är klara vilket innebär att jag har lyckats få semester i juli och kan åka på boxerlägret i sommar. Jag har inte varit med på flera år men i år känner jag mig lite sugen igen.
090316, Uppletande TBK
I kväll var det TS-utbildning på klubben så Sara och jag passade på att åka dit lite tidigare för att hinna träna lite innan. Tiden gick väldigt fort så vi hann inte med mer än uppletande. Tiden går väldigt fort när man har kul, sägs det, och i vårt fall stämde detta verkligen!
Vi vallade av halva rutan och lade ut tre föremål längst ut. Esther fick börja och även om hon har långt kvar tills dess momentet är tävlingsmässigt så känns det ändå som om det går framåt. Sen har ju jag förvisso rätt stora krav och känner inte att jag kommer att gå ut och tävla förrän det fungerar väääldigt bra på träning. Rätt eller fel... ? men sån är jag.
Sedan var det Bennys tur. Det gick jättebra för honom ända tills dess Petri dök upp för att se vilka som "tjoade" i skogen. Petri var klädd i en halvlång svart rock med uppfälld kapuschong vilket Benny tyckte såg jätteläskigt ut så han ägnade sig mest åt att skälla på honom. Tacka tusan för det när det kommer så "fula gubbar" i skogen.
Sedan lade jag ut några föremål till åt Esther och så fick hon hämta in dom samtidigt som vi "lajjade" ute i rutan. Som bonus hittade hon på Trixas gamla hockeyhandske som måste ha blivit kvar i rutan sedan de tränade där i lördags.
När jag kom hem så släppte jag ut Esther innan jag började plocka ur bilen. Vips så var hon borta men efter en stund så kom hon tillbaka med den "bannade bebisen" i munnen. Esther är specialist på att öppna dörrar från både in-, och utsidan så det hon gjorde när hon blev utsläppt ur bilen var att springa direkt in och hämta sin vinylfisk som varit hennes valp sedan i fredags kväll. Detta var tredje löpet och skendräktigheten och lungt kan jag konstatera att hon blir mer och mer påverkad för varje gång. Så här kan vi inte ha det i fortsättningen för då blir jag galen!
090312, uppletande
Idag liksom i måndags och i tisdags så har jag passat på att träna uppletande i samband med att vi har varit ute och promenerat. Peppar, peppar.... så har det gått riktigt bra.
Idag vallade jag en halvstor ruta och slängde ut 5 föremål längst ut i rutan. Några föremål hade jag lagt på stenar och stubbar och ett föremål hängde jag upp på en gren i ett träd. Efter att ha ställt ut "gottaskålen" så började jag att skicka Esther. Första skicket gick hon ut kalasbra, tom i galopp. På andra skicket stoppade hon precis så som hon alltid gör men efter att ha stått och funderat en liten stund så gick hon ut igen. När hon fick vittring på föremålet i trädet blev hon alldeles till sig och var på väg att klättra upp i trädet. Det är så märkligt att hon stoppar och står och funderar innan hon går ut för när hon väl bestämmer sig för att göra det så gör hon ett kalasbra jobb ute i rutan. Hon är väldigt energisk och jobbar intensivt tills hon har vindat in föremålet och hon ser dessutom ut att tycka att det är jättekul. Efter att hon lyckats lokalisera föremålet i trädet och kommit in och avlämnat det så började hon själv att leka och kampa med det. Sedan gjorde jag någonting som jag egentligen inte skulle ha gjort men som tack och lov gick väldigt bra. Eftersom hon hade gått ut bra och gjort ett jättebra jobb ute i rutan borde jag ha slutat där men i stället så skickade jag ut henne ytterligare en gång.
Men hör och häpna... hon gick ut i galopp och jobbade på jättebra ute i rutan. Tack och lov så hittade hon också på föremålet som var en pytteliten latexfigur och när hon kom farandes tillbaka i full galopp blev jag så glad så jag nästan började gråta. Vi kampade och lekte och hade jättekul tillsammans och jag fick en sån där riktig aha-upplevelse som man får ibland. Sista tiden har jag ju tränat med extern belöning i form av en skål med "gotta". Det har fungerat bra men samtidigt så är inte "gotta" den bästa belöningen, tycker Esther. Får hon välja så är det lek och kamp som gäller vilket hon tydligt visade idag. Dessutom så tyckte hon att det var jättekul när hon fick leta efter föremålen på helt andra ställen än vad hon brukar få göra. Så nästkommande träningar kommer jag att fortsätta på samma sätt som vi gjorde idag. Sedan gäller det att hålla tummarna för att det kommer att fungera.
090307, Lydnad och uppletande, Tierps BK
Idag var jag till "hemmaklubben" Tierps BK och tränade lydnad och uppletande tillsammans med Sara / Benny, Maria / Trixa och Ankie / Seger.
Vi började med att träna uppletande och idag så tränade vi i en fullstor ruta. Esther fick först gå fyra skick och sedan band jag upp henne en stund medan dom andra hundarna tränade. Därefter fick hon gå ytterligare tre skick. Esther gjorde visserligen det hon skulle med attans så lusigt. Hon går ut en bit och sedan stannar hon upp och funderar innan hon till sist bestämmer sig för att gå ut. Maria och Trixa har precis samma problem så vi försökte slå våra kloka huvuden ihop för att komma på en bra träningsmetod. Måste erkänna att det är otroligt frustrerande när det liksom inte händer någonting. Men,men... vi tränar vidare och ser vad som händer. Det viktigaste utav allt är att inte bli arg för då tror jag att jag kommer att få ännu större problem eftersom både Esther och Trixa ser ut att inte riktigt ha förstått vad som egentligen förväntas utav dom. När hon inte går ut så står jag bara lugnt kvar och väntar på henne eftersom jag vill att hon ska få tänka själv.
Sedan fortsatte vi med att träna lydnad. Det blev lite fritt följ, positioner och vändningar på stället, framåtsändande och skall. Esther gjorde det hon skulle men mycket mer än så var det inte. Hela hon kändes trög idag men det kanske inte var mer än väntat heller eftersom det är hög tid för henne att "valpa" i dag eller i morgon. SUCK, vad jag är trött på löp och skendräktighet. Förra gången fick hon fullt med mjölk och ville absolut inte göra någonting så det blir väl så den här gången också. Ska det vara så här två månader om året så kommer jag att bli tokig!
090303, Sökträning i Storvreta
Idag blev det åter en dag med sökträning. Förutsättningarna var kanske inte dom bästa men lika kul var det ändå. I går eftermiddag började det snöa ordentligt och det fortsatte långt in under natten så på morgonen hade det kommit yterligare en dm. När jag åkte hemifrån var det fortfarande någon minusgrad men ganska snart var det ett par plusgrader så snön var jättetung och blöt. Från träden "regnade" det snöklampar hela tiden.
Men, men... skam den som ger sig. Det går att träna i alla väder.
Vi, det var jag och Esther, Carina / Tonic, BM / Kyra och Pia / Dansa. BM och Pia hade jag aldrig träffat tidigare men det är alltid lika kul med nya hundar och förare. Alltid lär man sig något nytt!
Vi började med att valla av sökområdet och redan efter det tror jag att vi alla var rätt svettiga, det var tusan så tungt att pulsa i den djupa, blöta snön. Sedan fick Esther börja. Dom två första skicken gick kalasbra utan retning, inte heller några problem med rulle eller påvis. Sedan kom det tredje skicket på den sida utav banan som är totalt igenväxt, och dagen till ära var det dessutom helt vindstilla och massor med snö, där fick vi problem. Esther gick bara ut en bit och sedan slog hon framåt i banan och kom tillbaka. Jag provade då att skicka om henne men hon gick bara ut knappt halvvägs även denna gång. Så för att inte trötta ut henne struntade jag i den sidan och fortsatte skicka på den andra sidan i stället. Denna gång låg figgen gömd i en trälåda och eftersom Esther inte är så van vid det gick jag ut en bit i banan och lät henne få vittring på figgen. Därefter gick jag tillbaka till stigen innan jag skickade ut henne och då gick hon kalasbra. Ut, hämtade rullen och tillbaka till mig. Också intransporten utav figgen gick bra. Sedan avslutade jag med att låta henne få jaga ikapp en flyende figge på den andra sidan. Eftersom banan var så tungsprungen (Esther hade snö upp till magen på flera ställen) så ville jag inte köra flera skick utan valde att sluta när hon fortfarande tyckte att det var kul.
Dom övriga hundarna skötte sig också bra även om alla hade stora problem på den igenväxta sidan.
Vilken dag det blev! När vi var färdiga så var kläderna blöta från insidan utav svett, blöta på utsidan av den blöta snön, fingrarna luktade lever och kattmat och ändå hade vi jättekul! Herre gud, ibland kan man undra om man är riktigt klok.
Efter sökträning hann jag ta en promenad här hemma med hundarna innan det var dags att åka iväg till jobbet. På promenaden hann vi också med att träna lite skall. På ett ställe längs promenaden blir det eko när Esther skäller och det tycker hon är jätteskumt. Hon fattar inte hur det kan komma sig att det är någon som skäller tillbaka långt borta i skogen.
090227, Uppletande och lydnad i Björklinge
Idag har jag varit och tränat lydnad tillsammans med Maria med Trixa / Troll i Björklinge.
Vi började med att träna uppletande med Esther och Trixa. Den här veckan har jag tränat uppletande både i måndags och tisdags här hemma och det har gått rikigt bra. Jag har nämligen börjat om helt och hållet från början och tränar nu med extern belöning. Jag började i måndags med att lägga ut en hel drös med föremål som låg helt synligt för Esther. Sedan hällde jag upp kattmat i en skål som jag ställde upp strax bakom mig. Efter det så ställde jag mig bara och tittade ut mot föremålen utan att säga någonting. Det tog en liten stund innan Esther förstod vad hon skulle göra men när hon väl hade fattat så gick det jättebra. Fullt ös ut och hämtade ett föremål för att därefter få springa till skålen med kattmat.
På tisdagen gjorde vi om samma procedur fast då hade jag rå lever i skålen och så hade jag lagt ut föremålen något längre ut bland en massa träd. Idag visste Esther precis vad hon skulle göra och sprang snabbt ut och hämtade föremålen. Jag använde mig inte utav något som helst kommando och krävde heller inte någon lydnad utan koncentrerade bara träningen på att hon skulle gå ut och hämta föremålen.
Så idag gjorde jag återigen på samma sätt fast att vi idag hade vallat en korridor. I skålen serverades rå köttfärs. I dag när vi var på en annan plats än hemma så blev det inte riktigt lika bra fart. Hon fick först gå fyra skick och sedan fick hon sitta uppbunden och titta på när Trixa tränade. Sedan fick hon gå ytterligare två skick, det första med synretning och det andra utan, och på sista skicket gjorde hon ett jättebra jobb, fort ut, plockade ett föremål och snabbt in. Det kändes verkligen jättekul!
Sedan tränade vi lite lydnad. Jag började med att träna på framåtsändandet som gick väldigt bra. Esther var på ett stålande humör och tyckte att det var jättekul. Därefter blev det lite skallträning. Det fungerar jättebra så länge hon sitter framför mig eller lite snett på sidan men om jag sätter henne i position så skäller hon bara ett par skall. Men, men.... det är väl bara att träna lite mera så ska hon väl också kunna skälla i rätt position.
Sedan tränade jag också på fritt följ, stegförflyttningar, ställande under gång och inkallande med ställande. Idag kändes det som om allt gick bra, Esther var jätteglad och med hela tiden och hon tyckte att det var kul att träna.
Själv tyckte jag att det var jättekul att få sällskap i träningen mitt på dagen en vanlig vardag. Det händer ju inte så ofta. Men nu ska jag jobba tre nätter på rad så tyvärr missar jag lydnadsträningen i morgon och sökträningen på söndag.
090219, Sökträning i Lunsen
I dag har jag tränat sök igen och idag var det såååå djäkla kul, tyckte både jag och Esther.
Jag har idag tränat med lite nya hundar och mattar i Lunsen, en skog som ligger i Uppsalas södra utkant. Det var en jättekul bana som var kuperad och med rätt tät och delvis lite risig terräng. Vädret var lite gråkallt med lite lätt snöfall och ca 6 minusgrader.
Vi som tränade var, förutom jag och Esther, Ann / Udda, Carina / Tonic, Maria / Chewie och Snobben, Lotta / Paxa, Anette / Casper.
Innan träningen så funderade jag mycket på det här med att vinda in figgen alt köra med popuper och inte blev jag ett dugg klokare. Till sist så insåg jag det finns lika många åsikter om träningsmetod som det finns förare som tränar sin hund så till sist beslöt jag mig för att inte bestämma mig för varken den ena eller andra metoden utan att försöka använda mig av mitt eget sunda förnuft och titta på terrängen, vindar och Esthers dagsform. Det enda jag hade bestämt mig för innan var att jag endast skulle köra hittaövningar och att jag skulle börja med att skicka åt vänster därifrån vinden kom.
När jag kom ut på stigen så såg jag hur Esther vindande in figgen redan innan jag hade ställt upp henne så första skicket gick kanonbra. Oh, vad glad jag blev!
Skick nummer två blev sedan i medvind och figgen ( Carina) låg längst ut i rutan. Esther kändes riktigt taggad så jag beslöt att skicka henne utan retning och hon gick rakt ut på djupet och hittade på Carina. Skick nummer tre var åter i motvind och figgen låg återigen längst ut i rutan. Esther gick ut kanonbra och gjorde ett jättebra jobb men hittade ändå inte på figgen pga att hon låg lite längre fram än vad jag hade tänkt mig och då fick hon inte figgen i vinden. Men istället fick jag ett jättebra tomslag.
Esther var fortfarande lika taggad (försökte tom att tjyva) så jag skickade om henne utan någon retning och då hittade hon på på figgen jättebra. Skick nummer fyra gick också lysande, spikrakt ut på djupet och rakt på figgen. När jag sedan skulle skicka på femte skicket gick jag fram några meter så att jag skickade henne strax framför figgen och då tog hon figgen direkt i vinden. Därefter var jag så djäkla glad och nöjd så jag beslöt att sluta där genom att låta henne jaga ikapp den sista figgen. När jag var på väg in mot stigen fick hon se Carina som sprang iväg bakom en liten höjd och precis då skickade jag Esther som for iväg i full rulle. När hon kom ikapp Carina överöste hon henne med pussar så Carina åkte på en rejäl fläskläpp. Sorry!
Det var faktiskt enda gången som hon var på någon figge och det är jag jätteglad över.
Vilken dag det blev! Esther var supertaggad och jobbade både med glädje och fart och jag är jättenöjd med mig själv att jag slutade när det gick som bäst. Det var också jätteskoj att träna med lite nya hundar och mattar och i ny terräng. Alla gjorde ett bra jobb och alla hundar var jätteduktiga.
Efter träningen tog jag, Ada och Esther en långpromenad i skogen och bara njöt!
I helgen blir det ingen sökträning för min del eftersom jag jobbar på lördag när gänget ska träna. Däremot så tror jag att jag ska träna markeringsövningar här hemma med husse.
Nu blir det till att "nanna" några timmar eftersom jag ska jobba inatt.
090215, Sökträning i Tierp
Så var det då en ny dag med sökträning. I dag tränade vi i Tierp och vi som tränade det var var, jag / Esther, Sara / Benny, Ann-Marie / Nessie och Tomas / Rask. Idag var temperaturen något mildare, bara -4.
Även idag var det en superrolig träning och alla hundarna skötte sig utmärkt. Esther var jätteduktig och tyckte att träningen var jätteskoj utan tillstymmelse till att vara seg. Jag hade redan innan träningen bestämt mig för att bara köra hittaövningar. Första skicket var på en figge som låg i en låda. Eftersom hon inte gått på figge i låda tidigare så fick hon se när figgen kröp ner i lådan. Sedan när hon var framme vid lådan så "gluttade" figgen på locket och matade henne med godis. Nästa skick fick hon gå på popup. Efter det så gjorde vi om träningen lite på tips ifrån Tomas. Istället för att köra på popup så använde vi oss av vinden. Figgen låg gömd ute i terrängen och jag lät Esther vinda in figgen i koppel, när hon fick figgen i näsan så kopplade jag loss och skickade henne som vanligt. Det fungerade jättebra och kändes också väldigt bra eftersom hon då gick mer på nosarbete än på synen.
Jag har hört både för- och nackdelar med både popup och med att vinda. En nackdel som jag har fått lära mig med att låta hunden vinda in figgen, skulle vara att hunden kan få vittring av en figge som ligger väldigt långt fram i banan och markera den direkt. Samtidigt så fick jag lära mig förra våren då jag var på träningsläger för Maria Hagström att hon tränade in söket med att låta hunden vinda in figgen. Hon ansåg att hunden gick för mycket på synretning när man tränade med popup.
Men, men... det är svårt att veta vad som är rätt eller fel, alla är saliga på sin tro, brukar man ju säga. Idag kändes det väldigt bra att träna med vindens hjälp för Esther kopplade verkligen på näsan och gjorde ett jättebra arbete med stor glädje.
Även Sara och Benny tränade med att vinda in figgen och det fungerade kalasbra även för dom. Fast Benny har verkligen blivit jätteduktig och positiv i all träning sedan han blev kastrerad för ca 1 månad sedan.
Sedan blev det fika och lite promenad med hundarna innan Tierps årsmöte. Esther och Benny fick leka lite och Ada fick som vanligt promenera i koppel.
090214, Sökträning och uppletande i Storvreta
I dag har vi varit ett gäng som har varit i Storvreta och tränat sök och uppletande. Det var jag / Esther och Ada, Sara / Benny, Maria / Trixa och Troll, Carina / Tonic och Marie / Alice.
Vilket väder det var! När vi började var det -9 grader och strålande sol med 1-2 dm snö. Men tack vare solen så steg temperaturen ganska snart till - 3 grader så det kändes helt otroligt underbart att tillbringa några timmar ute i skogen.
Vi började med att träna sök och det gick jättebra för alla. Eftersom Esther är lite ur form pga att hon tror att hon snart ska ha valpar så körde jag med mycket retning för att få henne att gå ut och tycka att det var kul. På dom sista skicken körde jag dessutom bara hittaövningar. Esther tyckte att det var så jättekul och gjorde ett bra jobb.
Sedan hade jag egentligen inte tänkt att göra mer än så men Maria ville träna lite uppletande med Trixa, som suttit i bilen under dom andra hundarnas sökträning. Sara och jag tänkte att vi kunde göra henne sällskap och samtidigt låta våra hundar få röra lite på sig men när vi väl började valla ruta och lägga ut föremål så blev även vi sugna på att köra uppletande. Vi band upp alla hundarna (Ada, Esther, Benny och Trixa) i varsitt träd och så körde vi en i taget. Hundarna blev "supertaggade" av att se sina kompisar leta saker så alla gjorde ett jättebra jobb. Vi körde bara några skick per hund (Esther fick bara gå ett) sedan bytte vi hund och nästa fick ta vid. När alla gjort en vända så körde vi alla hundar ytterligare en gång. Det var verkligen jätteskoj att se hur laddade alla blev och med vilken glädje och fart dom arbetade.
I morgon väntar sökträning i Tierp.
090201, Spår och uppletande vid Kvarnbo i Uppsala
I dag blev det spår och uppletande vid Kvarnbo som ligger i utkanten utav Uppsala. I dag var det lite kyligare igen, -6,5 grad och ca 1 dm snö med hård skare på samt så gott som vindstilla. Vi, det var jag och Esther, Sara / Benny och Angelina / Kira, en boxer från Bol´s.
Vi började med att lägga ut spåren. Jag lade ut ett spår åt Benny med direktpåsläpp och 5 pinnar och Sara lade ut ett spår åt Esther som var 600 meter långt och innehöll upptag och 6 apporter. Sara går ut spåren med GPS vilket är himla bra, dels slipper man gå vilse och dels vet man längden på spåret. Angelina gick ut sitt spår själv till Kira. Under liggtiden så passade jag och Sara på att träna lite uppletande på en äng. Eftersom både jag och Sara har problem med att få hundarna att gå ut så provade vi idag en ny taktik. Vi gjorde som så att vi band upp båda hundarna och sedan lät vi dom gå varannat skick. Både jag och Sara använde oss av extern belöning. På Benny fungerade detta suveränt bra. Han sprang som en tok och tyckte att det var jättekul. På Esther fungerade det inte alls lika bra, tyvärr, hon gick visserligen ut men inte alls i samma tempo och med mycket fundering. Det känns som om hon har blivit väldigt osäker på vad det är hon ska göra så det blir väl till att backa tillbaka och försöka få henne att förstå vad hon ska göra och tycka att det är kul. Jag tycker att jag hade kommit en bit på väg innan löpet men nu är det samma visa igen.
Sedan blev det dags för spåren och det blev Kira som fick börja. Hon var kalasduktig, hon spårade bra och markerade apporterna tydligt. Jättekul att se!
Esther fick gå som nummer två och hon gjorde ett jättebra spårupptag, hon känns verkligen stensäker i upptagen och väljer alltid rätt håll på spåret.
Ännu har det inte blivit ett enda bakspår. Spåret för övrigt gick jättebra och markeringarna utav apporterna är inte heller något problem även om hon idag missade en pinne någonstans.
Benny gick sitt spår sist och gjorde ett jättebra spårarbete idag där han struntade helt i viltspåren som vi kunde se i snön.
Efteråt tog jag och Sara en promenad med hundarna så att Esther och Benny fick springa och leka lite.
Som om inte det var nog blev det några varv på långfärdsskridskor tillsammans med husse på Långsjöns upplogade bana när jag kom hem. Nu fick även Ada följa med och både hon och Esther tycker att det är så himla kul. Jag har alltid varit skeptisk till att ha hundar på isen men sjöisen är både skrovlig och lite frostig så det är inga problem alls.
Men nu sover båda hundarna gott i soffan framför brasan!
090131, Sökträning i Östervåla
Idag var vi ett gäng som samlades hemma hos Lisa för att träna sök. Det var jag / Esther, Sara / Benny, Lisa/ Brio, Ann / Udda, Gunilla / Cocos och Mia / Gimli. Det var en jättetrevlig skog och bana som jag inte har tränat på tidigare och närapå en dm skarsnö med -3-4 grader och vindstilla.
Esther gjorde idag ett kanonbra förstaskick som jag känner mig supernöjd med. Sedan gick skick nummer två mindre bra. Esther gick ut bra men så fanns det ingen figge där jag skickade utan 10 -15 meter längre bak vilket gjorde att jag blev irriterad och när Esther känner att jag blir irriterad så fungerar ingenting utan då blir hon i stället låg. För mig är det viktigt att figgen ligger rakt ut där jag skickar eller något framför så att Esther gör ett framslag. Men, men... det är ju sådant som kan hända och jag måste lära mig att inte bli irriterad för det. Esther märker så tydligt när jag blir irriterad eftersom jag blir stel som en pinne. Efter det så beslöt jag mig för att bara köra hittaövningar med små popuper och då gick det bra igen. Jag avslutade med ett skick nära där det låg tre figgar ute samtidigt vilket Esther tyckte var jätteskoj.
Dom övriga hundarna var jätteduktiga idag och några har gjort stora framsteg.
Efteråt fikade vi och hade genomgång av dagens övningar.
010926, Spårträning och lite uppletande, Läby
I dag har jag varit till Läby och lagt spår och tränat lite uppletande. Underlaget i skogen var väl inte det bästa, 5-10 cm snö med skare på och under det tösnö och vatten . Eftersom det är tjäle i marken så rinner vattnet inte undan, utan det är bara blött och tungt att ta sig fram.
Spåret gjorde jag med ett spårupptag, 6 apporter och väldigt snirkligt. Spårupptaget gjorde hon som vanligt jättebra, ingen tvekan alls om att hon har koll på åt vilket håll spåret går. Också idag hade jag lagt en apport nära inpå upptaget och den markerade hon utan några som helst problem. Övriga pinnar markerade hon också bra även om hon inte var så intresserad utav att plocka upp dom, men hon stannade i vart fall vid varje pinne och det är jag jättenöjd med. Spåret för övrigt var det inga problem alls med. Esther är så duktig på att spåra att det ibland nästan känns lite tråkigt att spåra med henne. Det spelar liksom ingen roll vad jag gör med spåren för hon reder alltid ut dom utan några större bekymmer.
Så till uppletandet... det känns som ett större bekymmer dessvärre även om det idag ändå kändes halvskapligt. Idag gjorde jag mest så att vi "lajjade". Först kampade vi med föremålet innan jag satte henne och så sprang jag ut och gömde det i en korridor som jag hade vallat innan. Vi gjorde på detta sätt flera gånger och det fungerade jättebra. Esther var glad, pigg och laddad. Men det känns ju inte som vi är i närheten av att kalla detta för uppletande i tävlingsmässig form precis.
Väl hemma igen så insåg jag att underlaget inte var det bästa att träna på. Esther var jättenött i den ena trampdynan och ville inte ens sätta ner tassen. Inte förrän till kvällen började hon sätta ner tassen igen, stackars "lusen".
090125 Sökträning, Östa, Tärnsjö
I dag var vi ett gäng som träffades i Östa i närheten utav Tärnsjö för att träna sök. Vädret var så där lite lagom roligt med en temperatur strax under nollan och tung blötsnö som föll från himlen mest hela tiden.
Men vad gör väl det i glada vänners lag.
Vi som tränade var jag / Esther, Sara / Benny, Lisa / Banjo, Mia / Gimli och Gunilla / Cocos. ( "storasyster" )
Skogen var ganska gles så vi började med att rigga ett antal dolda legor med hjälp av kompostgaller och preseningar. Efter det så fick Esther börja. Hon fick idag gå sex skick med och utan popuper och även om jag tycker att hon var något segare än vanligt så skötte hon sig bra. Jag vet inte om det beror på att hon slutade löpa för bara några dagar sedan eller om det var den tunga, blöta, decimetertjocka snön som var tungsprungen. Det var bara på ett ställe som hon gärna ville in och pussa på Gunilla innan hon tog rullen.
Alla hundar skötte sig bra idag och när vi var färdiga med söket gick Gunilla och Exit, Mia och Puma varsitt spår. Efter det grillade vi korv och pratade igenom dagens övningar.
Trots det blöta vädret så blev det en kalasdag!
090123 Spårträning och uppletande, Tierp
I dag har jag varit till Tierp och tränat spår och uppletande med Tomas / Lia och Andros. Sista dagarna har det kommit lite mera snö så i skogen var det helt snötäckt och på vissa ställen ungefär en dm med skare överst vilket gjorde det lite jobbigt att gå eftersom man trampade igenom.
Under tiden som Esthers och Lias spår låg till sig så passade vi på att träna lite uppletande. Esther fick börja eftersom jag inte tränar henne i en hel ruta. Vi vallade en korridor åt henne och slängde ut 5 föremål på en linje medans Esther fick sitta kvar i bilen. Sedan började jag med att skicka ut henne och även i dag var tempot väldans lusigt. Hon går ut i trav och stannar så upp för att fundera en stund innan hon bestämmer sig för att fortsätta. När hon väl har bestämt sig så travar hon i allafall ut och har inga problem med att ta sig ut på djupet och hon letar också hela tiden tills dess hon hittat ett föremål. Hon har heller inga problem med att komma till mig och avlämna föremålet. Esther fick plocka in fyra utav föremålen. Sedan vallade vi en fullstor ruta till Andros och Lia.
Efter lite fika så fortsatte vi med spåren och nu fick Lia börja. Lia håller lite högre tempo än vad Esther gör så jag fick pinna på rätt ordentligt bakom Lia och Tomas för att hänga med i snön med mina korta ben. Tur att det kom en apport lite då och då så jag hann återhämta mig lite.
Sedan var det Esthers tur. Tomas hade lagt ett väldigt snirkligt spår som innehöll spårupptag, sex apporter och en tillbakagång som innehöll tre utgångar. Esther gjorde ett väldigt bra spårupptag och har hittills inte valt bakspår någon gång. Dom fyra första apporterna markerade hon väldigt tydligt. Visserligen plockade hon inte upp någon men hon stannade i alla fall vid dom och det är jag nöjd med. Både Lia och Esther slog mer än vanligt i vinklarna. Esther brukar annars inte slå i vinklarna mer än någon enstaka gång men idag ville hon gärna kolla av dom lite innan hon valde rätt. Kanske är det så att det är lite svårare i snön med vinklarna. Helt säkert är det i varje fall att hudarna inte går på synen vid spårning i snö utan på vittringen som vilket spår som helst. Vid trevägskorsningen jobbade hon ganska mycket innan hon letade sig tillbaka i spåret och hittade rätt utgång. Sedan så gick hon tyvärr över både den femte och sista apporten pga av att hon kom lite på sidan av dom. Men, men.... det är ju sådant som händer ibland. Jättekul i vart fall med sällskap i skogen så här mitt i veckan.
Därefter så tog jag en promenad med bägge hundarna så att också Ada fick röra på sig lite. Nöjda och glada for vi sedan hem mot Björklinge igen.
090119 Spårträning och uppletande
Idag åkte jag upp till Stentorget som är ett naturreservat som ligger strax norr om Björklinge. Det är ett område som är ett klapperstensfält och består av mängder utav kullerstenar. Jag hade tänkt att jag skulle lägga ett spår rakt över stenfältet men när jag kom dit så hade snön börjart vräka ner och under snön var det is överallt så det var helt livsfarligt att gå på kullerstenarna.
Så istället blev det ett vanligt skogsspår med spårupptag, sex pinnar och återgång i spåret. När jag hade lagt ut spåret så tog jag först en promenad med båda hundarna och efter det så började jag med att träna uppletande. Efter att ha vallat en korridor på 10 x 50 meter och lagt ut 5 föremål så fick Ada börja leta upp saker medan Esther fick sitta kvar i bilen och titta på. Ada skötte sig som vanligt bra och letade snabbt upp tre föremål. Sedan var det Esthers tur och hon skötte sig riktigt bra idag. Hon fick gå ut i 5 skick och även om hon bara går i trav så går hon ändå ut och gör ett bra jobb.
Sedan var det dags att gå spåret och då hade det redan hunnit med att snöa 1-2 cm. Spårupptaget gick riktigt bra. Hon fick idag gå ut på lite längre avstånd än sist men väl framme vid spåret hade hon inga problem med att ta upp det åt rätt håll. Idag markerade hon apporterna jättebra, tom den första som låg tidigt efter upptaget och två utav apporterna plockade hon även upp.
Återgången i spåret löste hon också jättebra. När hon kom fram till slutet så slog hon runt några gånger innan hon letade sig tillbaka i spåret där hon hittade på det igen. Jättekul!
Under hela tiden som vi tränade så vräkte snön ner så när vi var klara hade jag så mycket snö på min svarta fleecetröja så jag såg ut som en snögubbe.
090116, spårträning i Björklinge
Idag är det vinter igen, -9,5 grad, 1-2 cm snö på marken och strålande sol, kallt men härligt.
I dag lade jag ut ett spår med spårupptag och 3 pinnar + slut i skogen en bit här hemifrån. (hade tyvärr inga fler korta pinnar) Sedan åkte jag till stan för att uträtta en del ärenden och när jag kom tillbaka hade det gått närapå 2.5 timma.
Esther gjorde ett jättebra spårupptag. Hon har verkligen förstått att det finns ett spår längre ut och har inga problem med att gå ut i linan och leta upp spåret. Hon tog upp spåret åt rätt håll, kollade bakåt och fortsatte genast åt rätt håll igen utan någon tveksamhet. Sedan gick hon tyvärr rakt över den första pinnen som jag hade lagt snabbt efter upptaget men därefter markerade hon dom övriga pinnarna jättebra. Pinne nummer 3 gick hon tom över men vände genast om och markerade den tydligt. Spåret för övrigt gick idag jättebra med bra tempo och drag i linan. Så idag kändes hon som hon brukar göra igen men höglöpet är ju över för den här gången. Himla skönt!
I morgon är det jobb som gäller men på söndag blir det sökträning igen.
090113, spårträning och uppletande, Vendelsvarv
Idag har jag varit till Vendelsvarv strax söder om Månkarbo och tränat spår och uppletande tillsammans med Tomas / Lia, Sickan.
Det var jättetrevligt att få sällskap så här mitt i veckan, det är jag verkligen inte bortskämd med, och jättekul att få gå ett icke förarspår.
Esther är mitt i sitt höglöp och var rätt seg i det mesta hon gjorde men jag känner mig ändå rätt nöjd med träningen. Vi började med att lägga ut spår och under tiden som dom låg till sig så tränade vi uppletande. Esther fick börja och hon fick se på när Tomas gick ut med föremålen. Han lade ut 4 föremål i en korridor och Esther plockade faktiskt in alla föremålen även om hon var väldigt seg. I vanliga fall brukar hon ju ändå galoppera men idag gick det i seg trav. Men trots att hon var så seg så känner jag ändå att det är på väg i rätt riktning för när hon väl bestämmer sig för att gå ut så gör hon det målmedvetet och hon jobbar på bra. Fast idag gjorde hon någonting som hon aldrig annars gör.... hon pinkade under arbetet. Rackarns henne! Men, men... vad gör man inte när man höglöper och vill sprida sina dofter till ev friare.
Efter att Lia och Sickan gjort sitt uppletande var det dags för spåret. Tomas hade gått Ethers spår och det innehöll spårupptag och fem apporter som bestod utav två pinnar och tre godisburkar. Spårupptaget gick jättebra. Jag släppte på henne ca 10 meter framför spåret och hon tog upp det jättebra och åt rätt håll. Sedan började hon spåret jättebra och godisburkarna som låg som nummer 1 och 3 markerade hon jättebra medan pinnarna gick hon rakt över allihop utan tillstymmelse till markering. När hon närmade sig slutet fick hon vittring på någonting och började plötsligt vinda efter någonting så slutapporten gick hon också över. Det är verkligen inte likt henne att börja vinda efter någonting så jag vet faktiskt inte vad som hände där. Förra helgen när Sara och jag spårade så markerade hon träapporterna utan några problem så varför hon gick över dom idag förstår jag inte heller. Men, men... det är ju inte alltid man förstår vad som händer. Tomas tyckte att jag ska lägga enbart pinnar i spåret i fortsättningen och byta dom mot godisburkar så jag får väl prova med det så får vi se vad som händer.
Nu är det tredje gången hon löper men det är faktiskt första gången som jag märker att hon är påverkad utav det.
Även om Esther var ovanligt seg i dag så känner jag mig jättenöjd med träningen för vissa saker gjorde hon ändå väldigt bra och det var som sagt jätteskoj med sällskap.
Lia och Sickan skötte sig som vanligt jättebra och det är inte utan att jag blir lite "avis".
090108, spårupptag och lite lydnad
Iag har det blivit träning av spårupptag samt lite lydnad här hemma. Esther löper och är nu inne på andra veckan men det verkar inte påverka henne.
Jag gjorde idag två spårupptag och båda fungerade väldigt bra. Jag började med att gå ut och lägga ett spårupptag som jag avslutade med en kampgrej. Sedan lät jag det ligga en stund. Därefter tog jag med Esther ut och så började vi med annat upptag som jag gjorde enligt följande. Först så "lajjade" vi jättemycket med en av hennes favoritleksaker, därefter band jag upp henne och så fick hon se när jag gick iväg med leksaken för att sedan försvinna iväg in i skogen ca 60 meter. Därefter gick jag i en båge tillbaka till Esther. Jag ställde upp henne på ca 10 meters avstånd från spåret och selade på precis som jag alltid gör, sedan släppte jag ut henne och hon hade inga problem med att ta upp spåret och spåra fram till leksaken. Där selade jag av och så fortsatte vi att leka med leksaken en stund innan jag plockade bort leksaken och vi gick tillbaka.
Tillbaka igen så ställde jag upp henne ca 10 meter framför det första spårupptaget som jag redan hade gått, selade på och släppte ut henne på precis samma sätt. Även denna gång gick det bra även om hon efter ett par steg vände sig om för att kolla av bakåt men vände snabbt åt rätt håll igen och spårade fram till kampleksaken. Åter igen samma procedur, av med selen och så "lajjade" vi en stund. Jag känner mig jättenöjd med båda upptagen.
Därefter så tränade vi lite fritt följ med väldigt mycket lek och att hon snabbt ska in i position. Själva fria följet går väldigt bra men jag vill att hon ska bli lite mer "på tårna" för att prata hästspråk.
Tungapporten tränade vi också på och den tycks hon verkligen gilla.
090103, Spår mm
Idag har jag tränat spår, uppletande och markeringsövningar tillsammans med Sara och Benny vilket var jätteskoj på flera sätt. Esther började nämligen löpa på nyårsaftonen så Benny trånade mer en vanligt efter henne.
I vart fall så var vi ute i skogen vid Läby och var jätteflitiga i ett par timmar. Vädret var jättehärligt med -5,5 grad, lite lätt snöfall och helt vindstilla. Det var bara solen som saknades.
Vi började med att lägga ut spår, jag åt Benny och Sara åt Esther. Esthers spår blev rätt långt, pga att Sara gick vilse, och innehöll tre apporter plus en handske som spårslut. Under liggtiden så tränade vi uppletade i en ruta som var ca 15 x 60 meter. Uppletandet gick väl sådär får jag lov att säga. Visserligen var det nu ett par veckor sedan som vi tränade uppletande men jag hade nog förväntat mig att hon skulle jobba lite bättre. Men inte då... första två skicken var det väl inga större fel på men sedan tappade hon intresset/motivationen som vanligt. Så Sara fick gå ut och lyfta på dom två sista föremålen. Lite mera vind hade nog varit önskvärt också för att få henne att orka hålla intresset uppe. Suck.... men skam den som ger sig. Det blir till att ta nya tag. Tur att jag är envisare än Esther.
Därefter blev det spårträning. Jag började med att träna på ett spårupptag som Sara gick ut och som bara var en jättekort spår med en leksak på slutet. Esther fick se på när hon gick i väg och när Sara kom tillbaka lät jag Esther leta reda på spåret genom att jag bara gick med henne ut i spårlinan mot spåret. Hon gick över spåret litegrann men gick sedan direkt tillbaka och tog upp spåret. Därefter fick hon gå sitt spår vilket jag tycker att hon gjorde jättebra. Det är nu flera månader sedan vi spårade sist och på slutet av spåret så började hon nog bli lite trött för då började nosen åka upp lite grann samt att spårslutet låg precis intill en stig där en kvinna med hund och en pojke på cykel passerade bara några minuter innan spårpåsläppet. Spåret för övrigt gick som sagt jättebra liksom markeringen utav apporterna.
När vi spårat färdigt så tränade vi markeringsövningar på dold lega. Vi riggade upp en lega utav kompostgaller och pressening under några granar. Esther behöver träna på att inte ta sig in till figgen i buren och Benny behöver träna på att gå fram till buren. På första skicket gjorde Esther vad hon kunde för att hitta en öppning i buren, på andra gick det lite bättre och på det tredje tog hon rullen direkt och kom farandes tillbaka. Också Benny skötte sig jättebra och tyckte inte att buren var det minsta läskig.
Nöjda och belåtna for vi sedan hem till mig och åt grillade korvar som "grabbarna" fixat i ordning och så lite yatzy på det.
081221, Sökträning i Tierp
I dag var vi återigen några stycken som samlades för att träna sök. Vi var inte så många den här gången eftersom några hade fullt upp med julstök. Fast det handlar ju bara om att prioritera. Eller hur?
Vi som tränade var jag och Esther, Sara / Benny, Eva / Sickan och Ann / Udda. Vädret var härligt, minus 1 grad och strålande sol. Förra veckans snö hade smält bort så det var barmark. Vi tränade på samma ställe som förra helgen, ett ställe som ligger vid Tierps flygfält där det tidigare har varit en militär anläggning så det finns flera roliga bunkrar att gömma sig i.
Esther var idag jätte,jätte duktig och jag känner mig så nöjd och glad.
Jag började med att skicka ut henne på ett tomslag som gick jättebra. Hon gick ut på djupet där hon gjorde ett framslag och kom därefter tillbaka. Sedan skickade jag ut henne på andra sidan med en liten popup som också det gick jättebra. Hon tog rullen utan problem och kom tillbaka som ett skott för att sedan rusa lite snabbt ut på påvis. På den sidan ligger det en hel del fällda träd och när hon far iväg som en skållad råtta så hinner jag inte med när hon hoppar som en hjort över träden. Konstigt nog så gick påvisen på andra sidan mycket bättre för där kunde vi transportera oss ut till figgen tillsammans i skapligt tempo. Hur som haver... det blir nästa problem. Tredje skicket gjorde vi på exakt samma ställe som på det första men nu med en figge och med en liten popup. Det blev ett klockrent skick utan tillstymmelse till att inte vilja gå ut på sama ställe två gånger.
Sedan blev det ett skick långt ut utan popup som också det gick jättebra. Tyvärr samma fart ut på påviset så jag hängde inte med denna gång heller. Därefter ett skick på dold figge utan retning. (Sara i en bur av kompostgaller med pressening över) Påviset gick bra i lagom tempo och även intransporten av Sara. Sedan blev det ytterligare ett skick på Eva som låg längst ut i bortre hörnet i en bunker. Hon fick gå även det skicket utan retning och det gick kalasbra. Jag är verkligen mer än nöjd med dagens träning.
Så himla kul var det!
Dom andra hundarna var också jätteduktiga idag. Det är verkligen kul att se olika hundar jobba och även att se hur det går framåt för hundarna och deras mattar.
Efter träningen stannade jag och Sara till längs vägen hem och tog en promenad med hundarna så att Esther och Benny fick springa omkring och leka lite. Ada som inte är så förtjust i Benny fick gå i koppel. Hon har ju för övrigt ena framtassen i bandage efter att ha spräckt en klo i veckan som var. Men det läker fint och om några dagar slipper hon bandaget.
081213, Sökträning, Tierp
I dag var vi ett gäng som samlades i Tierp för att träna sök, det var jag och Esther, Sara / Benny, Lisa / Brio, Emma / Daphne, Eva / Sickan, Ida och Magnus / Nova och Robin / Milla.
Det var som vanligt superkul och trevligt! Vädret var friskt, minus 4,5 grad och ca 1 dm snö.
Men vad gör väl det? Med rätt kläder så går allt.
I dag provade jag att skicka Esther från samma ställe på flera skick eftersom hon inte alltid är så sugen på att gå ut mer än en gång på ett och samma ställe. När hon tycker att hon har sökt av ett område så får det räcka. I veckan som var pratade jag med en av mina allra "bästaste" vänner, nämligen Karin S som gav mig tipset om att lägga ut flera "figgar" på samma ställe. Vi gjorde inte riktigt så som Karin beskrev men följde ändå tanken på flera "figgar". Vi gjorde så att vi lade ut två "figgar" på en linje, sedan fick Esther en "pop-up" på "figgen" längst ut (Robin) innan jag skickade henne. Tanken var att hon skulle finna den närmaste "figgen" ( Lisa) först och därefter gå ut ytterligare ett skick på den bakre "figgen" från samma ställe. På första försöket sprang hon förbi Lisa men gjorde ett jättebra skick ut på Robin. Vi körde endast markeringsövningar så jag gick ut och hämtade Esther och transporterade sedan in Robin i en vid lov för att hon inte skulle se Lisa. Sedan skickade jag ytterligare en gång till från samma plats och då gick hon rakt ut till Lisa. Det såg nästan ut som om hon hade koll på att Lisa låg där för hon gick bara rakt på henne.
Sedan gjorde vi om samma sak på andra sidan. Då låg Ida närmast i en grop och Robin låg längst ut i en dold lega, kompostgaller som vi ställt som en bur med presenning över. Innan skicket så fick hon en pop-up på Robin innan han kröp in i "buren". Esther gick ut jättebra och tog ett jättesprång rakt över Ida. Mitt i språnget upptäckte hon Ida och vände i stort sett i luften. Kanonbra blev det!
Efter intransport av Ida så provade jag att skicka ut henne en gång till på Robin. men då kom stoppet, aldrig två ggr på samma ställe, tycker Esther. Men då valde jag att flytta mig några meter fram i banan och då gick hon ut hur bra som helst på Robin. Eftersom jag fortfarande bara körde markeringsövning så tog hon sig in i buren och "överföll" Robin med pussar. Sista skicket gjorde jag ett skick på Lisa som låg längst ut. Det var en markeringsövning utan pop-up och med framslag som blev kanonbra. Superkul kändes det för både mig och Esther.
Övriga hundar skötte sig också jättebra. Efter träningen blev det fika och sedan tog jag och Sara en promenad med hundarna så att Esther och Benny fick springa och leka en stund.
081207, Uppletande mm
Den här helgen blev det ingen sökträning för vår del pga av att jag jobbar och sover.
Istället har vi idag varit ute på en långpromenad och hunnit med att träna både på framåtsändandet, stegförflyttningar och vändningar på stället och sedan till sist uppletande.
Delarna i framåtsändandet går bra och jag skulle därför behöva få till några träningar med grupp där jag också kan sätta ihop alla delarna. Tyvärr är det ju lite svårt den här årstiden när det är mörkt på kvällarna och planerna är täckta av snö och is. Men, men... nu vänder det snart mot ljusare tider då aktiviteterna börjar komma igång igen på klubbarna.
Stegförflyttningarna och vändningarna på stället gick faktiskt väldigt bra, tom vändningarna med halt till höger. Tidigare så har hon gärna velat sätta sig lite snett framför, vänd mot mig, för att liksom söka kontakt. Men idag satte hon sig helt rakt i perfekt position. Återstår att se om det råkade vara en engångs företeelse eller om det även fungerar nästa gång.
Uppletandet tränade jag återigen ute på en vall som var full med sorkhål och rådjursspillning. Jag vallade en ruta som var ca 20 x 60 meter och slängde ut fyra föremål. Esther var jätteduktig idag och jag blev så himla glad. Hon gick hur bra som helst utan att stoppa en enda gång. Full galopp ut och bra arbete ute i rutan för att sedan springa som en tok in till mig med föremålen. Jag har dom sista gångerna "klickat" henne när hon har lyft föremålet vilket har gjort att hon verkligen springer som en "tok" in med föremålen för att få belöning. Jag blev verkligen jätteglad och sken som en sol hela vägen hem. Det känns verkligen som om träningen har gett resultat. I veckan ska jag ta och träna lite uppletande ute i skogen .
Som avslutning på träningen slängde jag återigen ut några föremål och så skickade jag ut både Ada och Esther i rutan för att att leta. Det fungerar jättebra och Esther blir "taggad" som tusan till att leta upp föremålen innan Ada hinner med. Ada bryr sig inte så mycket om Esther utan galopperar glatt omkring och blir överlycklig då Esther hittar ett föremål så att det blir "gottautdelning". Matgladare hund än Ada, det kan inte finnas på denna jord!
081203 "lite-utav-varje-träning"
Nu när jag jobbar som vanligt igen så hinner jag med att träna lite olika moment/delar av moment på dagtid igen. Himla skönt att kunna vara ute på dagen när det är ljust.
Dom sista dagarna har jag passat på att dels träna på uppletande men även på delar av framåtsändandet och en del lydnadsmoment.
Uppletandet har peppar, peppar gått riktigt bra och det känns som om det finns hopp inför framtiden. Nu kan hon gå ut i flera skick med glädje och arbetsvilja utan att jag får stopp efter dom två första skicken.
Vi har även tränat på sista delen på framåtsändandet när vi har varit ute och promenerat. På en del av promenaden har vi en jättelång allé som är alldeles perfekt att träna i. Där tränar vi att hon ska kunna gå rakt fram på lagom avstånd framför mig, göra halt för att sedan återigen börja trava långsamt framför mig. Där tränar vi också inkallning med ställande och fn gör hon jättefina stopp nära mig så nu är målet att träna in själva ställandet på längre avstånd från mig. Problemet är bara att det är ett moment som är svårt att träna på för mycket utan att hon börjar tappa i tempo.
Så där får jag nog "klura" lite.
Idag tränade jag även på galoppen in efter apportering. Eftersom jag inte hade någon apport med mig på promenaden så lade jag helt enkelt ut en kamptrasa och sedan kommenderade jag -"apport" varpå Esther glatt sprang ut och apporterade trasan och kom tillbaka i galopp. Attans att det ska vara så svårt att galoppera med träapporten.
Ada är jättenöjd att bara få vara med och äta varmkorv utan att behöva göra någonting. Idag hade hon även turen att jag lyckades tappa en hel korv och den greppade hon snabbare än snabbast och svalde nästan hel innan jag eller Esther han med att plocka av henne den. Rackarns henne!
081129, Sökträning i Östervåla
I dag var vi några stycken som träffades hemma hos Lena i Östervåla och tränade sök. Det var jag / Esther, Sara / Benny, Tomas / Rask, Lena / Banjo, Lisa / Brio och Ann / Udda.
Det var jättekul även om inte Esther var riktigt på "hugget" idag. Först ville hon inte äta någon frukost i morse men hon verkade trots det hur pigg som helst. Sedan var det väldigt tungsprunget ( ett par dm tung, blöt tösnö) och sedan blev hon störd på dom två första skicken ( hon fick syn på Ann som gick för att hämta sin hund och på grannar som hämtade en adventsgran ute i skogen ) så det gick väl inte så där bra som det brukar göra. Men, men... det är ju sånt som händer och inte mycket att deppa för.
Nästa gång går det säkert bra igen
Skicken efter dom två första gick i vart fall halvbra. Jag lät henne gå med lite synretning och en flyende "figge" för att få henne att komma igång och även för att få henne att tycka att det var kul att springa ut i den tunga snön.
Nu är kursen som jag gått på inom arbetet klar så nu ska jag väl få lite mer tid att träna på igen. Det var en bra och rolig utbildning men fy så trist att arbeta dagtid hela veckan. Mörkt på mornarna och mörkt på kvällarna och supertrött varje kväll. Hoppas bara att isen som är överallt smälter bort fort. I början av veckan fick vi dryga halvmetern snö inom ett dygn och flera minusgrader men i förrgår så blev det plötsligt 8 plusgrader så nu är det skridskobana överallt.
081122 Sökträning, Djupa
Oh, vad kul! Äntligen lördag och dagsljus efter en hel vecka med bara mörker. Jag har ju gått på kurs hela veckan som har varit och ska så göra även nästa vecka så nån träning har det inte blivit sedan förra helgen.
Jättetrist!
I dag var vi i vart fall sex stycken som träffades i Djupa för sökträning. Förutom jag och Ester var det även Lisa / Brio, Lena / Banjo, Sara / Benny, Tomas / Rask och Ann-Marie / Nessie. Det var i dag en dag med strålande sol, snö och minus 6 grader och jättehärligt!
Esther var också idag jätteduktig och jag känner mig mer än nöjd. När Lisa gick ut som "figge" så råkade Esther få syn på henne men jag valde trots det att skicka första skicket på motsatta sidan där Lena låg eftersom det kom så bra vind därifrån. När så Esther skulle ut och söka rätt på Lisa så hade hon gömt sig så bra bland en massa omkullvälta granar så Esther hittade inte på henne utan kom tillbaka utan rulle. Jag skickade då om henne en gång till på samma ställe och den här gången fick hon vind på Lisa. Jag blev verkligen jätteglad över att hon gick ut så bra med samma energi på andra skicket för jag har tidigare haft problem med att hon inte har velat gå ut ytterligare en gång på samma ställe om hon inte hittat någon "figge" direkt. Sedan gick ytterligare tre skick jättebra. På sjätte skicket gick hon ut jättebra men lyckades inte hitta på "figgen" trots att hon sprang förbi precis intill. Men även där gick ut hon ut jättefint på omskicket och hade turen att få Lisa i vind även denna gång. Senare visade det sig att flera hundar hade stora problem på precis samma lega. Förmodligen blev det konstig vind som snodde runt från det öppna fältet som var precis bakom legan. Men det var kul och jätteskoj att hon klarade det så bra.
Jag är verkligen jättenöjd med Esther idag och särskilt glad över att jag kunde skicka om henne två gånger på samma ställe när hon inte hittade på någon figurant. Markeringar, påvis och intransport av figuranter är det inga problem med alls. Nästa helg blir det återigen sökträning på lördag. Då ska vi ses hemma hos Lena och träna markeringsövningar på dolda "figgar".
Det ska bli jätteskoj!
081115 Uppletande
Idag blev det åter en dag med uppletandeträning. I dag gjorde jag så att jag tränade uppletade ute på en vall här hemmavid när jag var ute på promenad. ( en vall som rådjuren använder som betesplats varje dag men jag tänkte att går det så går det....) Jag vallade en fullstor ruta och slängde ut 5 föremål längst ut längs bakkanten. Vinden låg på från bakkanten, snett från höger. När jag skulle börja skicka ut Esther upptäckte jag att jag inte hade fått med mig påsen med köttbullar som jag hade gjort iordning hemma men beslöt ändå för att skicka ut Esther. Peppar, peppar ta i trä.... idag gick hon ut i tre klockrena, raka fina skick trots att hon inte fick någon belöning i form av "gotta" utan "bara" mycket beröm. Kan det vara så att träning ger färdighet eller var det bara tur... det återstår att se. Efter det så band jag upp henne och skickade ut Ada i tre skick.
Ada gick bra förutom att hon lyckades hitta på en hög med rådjursbajsar som hon bara var tvungen att mumsa lite på.
Efter det så gjorde jag ytterligare tre skick med Esther och då fick jag tyvärr ett stopp efter det första skicket. Men då började jag bli lite trött på att hon stoppar så där utan anledning så jag kommenderade helt enkelt ut henne genom att med barsk röst säga -"leta, ut" och då gick hon klockrent i ytterligare två skick med glädje och full sprutt.
Rackarns henne.... hon är nog lite bekväm av sig "lilla fröken".
081113 Lydnad TBK
Idag har jag och Sara / Benny varit till TBK och tränat lydnad för Tomas I igen. Det är så himla kul och båda hundarna var dessutom jätteduktiga idag och tyckte att det var lika kul som vi gjorde att träna.
Vi började först med framåtsändande som gick jättebra idag. Det är jättenyttigt att få möjlighet att träna på en grupp människor ibland också och inte bara några djäkla koner (nåja... en halv grupp, i vart fall.) och att också få hjälp med att slänga ut musmattan. Jag började precis som vanligt med att gå hela sträckan med Esther hängandes i en kamptrasa. Sedan sätter jag upp henne och gör en inkallning och till sist så börjar jag träna på momentet efter gruppen. När jag gjort det i båda riktningarna så tränar vi på galoppen ut till gruppen. Till sist så slutade vi med att sätta ihop galoppen och saktatraven efter gruppen vilket gick jättebra. Hon galopperade glatt ut till musmattan och väl där så kommenderade jag bara -"före" och då fortsatte hon snällt i sakta trav.
Sedan tränade jag på vändningar på stället och på stegförflyttningar. Det gick jättebra och jag fick också en hel del bra tips utav Tomas på hur jag själv ska flytta fötterna för att Esther lättast ska förflytta sig och hålla positionen. Esther har väldigt lätt för detta och är snabb och kvick i rumpan. Det är bara vid vändningar till höger som jag fått lite snett sättande och det är precis vad jag också får i fria följet så det blir till att träna på. Jättekul var det i vart fall!
Efter det så tränade vi på stegen som numera inte är några större problem. Upp och även att gå på stegen är inga problem alls. Det som är problemet är att hon gärna hoppar över sista och även ibland dom två sista stegen på nedvägen så det får vi också träna mera på.
Som avslutning tränade vi på tungapporten som gick jättebra. Just nu tränar vi bara på att hon ska gripa den och galoppera till mig med den. Ingångarna kommer vi att träna längre fram när hon lärt sig att balansera den ordentligt. Idag fick jag ett jättebra tips på hur jag ska träna för att hon ska tycka att det är kul med "tungen". Jag höll i Esther i halsbandet medan Tomas gömde apporten ca 20 meter bort bakom ett plank, sedan släppte jag Esther som galopperade ut till appporten, stod en stund och nosade på den innan hon till sist grep den och kom galopperandes till mig med den. Vi gjorde på samma sätt ett par gånger till fast bytte så att Tomas höll i halsbandet och jag gömde apporten och för varje gång grep hon snabbare och kom galopperandes till mig med den. Himla kul! Jag tror att jag ska prova samma tips när jag tränar med träapporten för att se om jag kan få fram galoppen även där. Att träna med tungapporten tycker Esther alltid är kul. Dels blir det lite kamp att lyfta apporten och dels så ser hon själv ut att känna sig jättestolt när hon galopperar omkring med den. Om hon kunde prata så skulle hon förmodlligen ropa -"titta på mig" när hon galopperar omkring med den i munnen.
På väg hem stannade vi till och tog en promenad i skogen fast då hade det börjat regna så speciellt mysigt var det inte. Nu ligger båda hundarna i soffan och snarkar framför brasan och själv ska jag göra mig iordning för att åka till jobbet. Det känns mindre kul!
081111 Uppletande
Idag har vi varit ute i skogen och tränat lite uppletande och även delar av framåtsändande.
Först började jag med att binda upp båda hundarna i ett träd medan jag vallade en bred korridor, ca 15 meter, på ett hygge. Sedan slängde jag ut 4 föremål, tre längst ut och ytterligare ett ungefär på mitten. Sedan började jag med att skicka ut Esther som var jättetaggad och gjorde två bra skick. Hon började med att plocka in det föremål som låg på mitten och sedan det som låg i högra hörnet. Sedan när jag skulle skicka iväg henne på tredje skicket så "fastnade" hon ett par meter in i rutan. Det händer ofta på just tredje skicket och i vanliga fall brukar jag låta henne tänka till en stund för efter det brukar hon gå ut igen. Men eftersom det ofta händer på just tredje skicket så valde jag idag att helt vänligt kalla tillbaka henne och så kopplade jag upp henne och lät Ada få springa ut i rutan. Ada brukar var duktig och leta på föremålen snabbt men idag hittade hon någonting som hon började äta på mitt ute i rutan så då blev även hon inkallad och uppbunden igen. Därefter fick Esther gå ytterligare i två skick för att plocka in dom två kvarvarande föremålen och då jobbade hon jättebra igen.
Under resten av promenaden stannade vi till ytterligare några gånger så att Esther fick springa ut i skogen och leta upp leksaker. Esther får då sitta kvar på stigen och så springer jag ut i skogen där hon inte kan se mig. Sedan slänger jag ut några leksaker, både nära och långt ut. När jag kommer tillbaka till stigen får hon snabbt skena ut och leta reda på sakerna. Det tycker hon är jättekul och viktigast för mig just nu är att få henne att tycka att uppletande är en jättekul lek och inte något tävlingsmoment med en massa krav. Än så länge är det långt till våren och tävlingar.
Under promenaden så passade vi också på att träna på delar av framåtsändande. Dels tränade vi på att hon ska kunna gå ut i galopp när jag kommenderar -"framåt "och dels tränade vi på att hon ska kunna trava rakt framför mig när jag kommenderar -"före". Båda delarna gick bra och Esther tyckte att det var kul.
Idag kändes hon pigg och glad när vi var i skogen men på förmiddagen låg hon mest och sov i soffan. Ännu inget löp i vart fall.
För övrigt så förstår jag inte varför vi har månaden november. Jag är såååå... himla trött på att tvätta träningskläder, dammsuga och torka golv!
081110 Lydnad och uppletande
Idag blev det först lite träning på framåtsändande och apportering härhemma innan vi tog en promenad med uppletandeträning i skogen.
Lydnadsträningen gick sådär... Esther känns inte riktigt i form, hon känns lite seg och jag tycker att hon sover mer än vanligt. Men jag tror att det kan vara löp på gång Hon har bara löpt två ggr trots att hon är 2 år och 8 månader och sista gången var i månadsskiftet februari - mars. Mellan första och andra löpet var det 10 månader och det är nu 9 månader sedan hon löpte sist. Egentligen har jag redan trott i flera veckor att hon snart ska börja löpa för jag tycker att hon har börjat svälla i baken men ingen hund som hon har träffat har visat något intresse av henne. Så sent som i går fick hon och Benny springa omkring och leka och han brukar visa väldigt noga om hon luktar gott.
Men,men... om lydnaden gick halvdant så gick i vart fall uppletandeövningen väldigt bra. Jag gjorde som jag brukar göra när jag är ute i skogen och promenerar. Jag binder först upp hundarna i ett träd och sedan vallar jag en bred korridor. Idag slängde jag ut 3 föremål långt ut och sedan började jag med att skicka ut Esther. Då märktes det inte av någon seghet... Esther var jättetaggad och sprang gladeligen ut i tre skick och hämtade in föremålen. Sedan avslutade jag med att jag sprang ut med ytterligare ett föremål som hon direkt fick springa ut och hämta och så hade vi "dragis" med föremålet en stund innan Ada fick ta vid. Sedan kom regnet och vi fick börja traska hemåt.
081109 Sökträning, Djupa
Idag var vi fem stycken som träffades i Djupa i närheten av Tierps BK för att träna sök. Det var förutom jag och Esther även Sara / Benny, Lisa / Brio, Ann / Udda och Thomas M / Rasken.
Det var en sökbana som var rätt jobbig för det var en hel del stora stenar och en del omkullvälta träd som gjorde det lite marigt att ta sig fram på vissa ställen men samtidigt var den jätterolig.
Esther fick gå sex skick där jag växlade mellan små popuper och utan retning. På andra skicket låg figgen gömd under en pressenning mellan några stora stenar och då blev hon lite fundersam men tog sig ändå fram för att hämta rullen. Som vanligt var det inga problem med markeringar, påvis eller transporter utav figgarna tillbaka till stigen.
När alla kört sina hundar en vända så tog vi en gemensam fika. Sedan valde jag, Sara och Ann att träna lite till. Jag och Sara valde då att träna markeringsövningar på en figge som låg gömd under en filt. På dom två första skicken fick hundarna se figgen stå ca 15 meter ut för att sedan lägga sig ned och dra filten över huvudet innan vi skickade. Ute hos figgen blev det massor av "gotta". Sedan avslutade vi med att lägga figgen ute på djupet, täckt av filten, och så fick hundarna springa ut och hämta rullen och så gjorde vi påvis som vanligt.
Återigen en rolig och lyckad träningsdag!
081104 Lydnad
Idag blev det träning på apportering och framåtsändande här hemma. Vi började med framåtsändandet, ett moment som ibland kan kännas hur långtråkigt som helst, och tar en hel evighet att träna in för att det ska bli bra. Började som vanligt med delen efter gruppen och den känns faktiskt helt OK. Sedan slängde jag ut musmattan och så tränade vi en gång på galoppen innan vi provade hela sträckan. Hon fastnar en kort stund vid musmattan innan hon fortsätter framåt efter gruppen. Jag tror att jag ska prova nästa gång att ge kommando precis innan hon bryter av galoppen för att se om hon då bryter av och fortsätter fram i trav istället för att stanna till vid musmattan. Jag provade även att ta bort musmattan en gång men fick även då det lilla stoppet. Men som sagt.... hon har inte riktigt förstått att hon ska sakta ner och fortsätta framåt ännu så nästa gång ska jag testa med att ge ett nytt kommando precis innan hon bryter av.
Sedan var det apportering som gällde. Också ett moment som jag tycker känns trist eftersom Esther galopperar ut, griper skapligt och travar in. Men det vore väl tusan om det inte skulle kunna gå att få till galopp även in. Sist jag tränade för Tomas sa han åt mig att jag skulle slänga en leksak bakåt så fort hon gripit apporten och vänt upp mot mig. Detta gjorde jag två ggr och varje gång släppte hon apporten och sprang efter leksaken i full galopp. Vid tredje försöket så galopperade hon ut till apportbocken, "duttade" till med nosen på den och trodde att det skulle komma en leksak. Men ack vad hon bedrog sig. När hon inte fick någon belöning blev hon ståendes vid apporten där hon började skälla på mig. Eftersom jag vill att hon ska få tänka och klura ut själv vad det är jag vill så stod jag bara still och väntade ut henne. Hon sprang fram till mig och skällde för att sedan återvända till apporten och skälla några gånger till innan hon plockade upp apporten och vände upp emot mig. Vips.... så fick hon sin belöning och den här gången höll hon kvar apporten några steg innan hon släppte den. Sedan provade jag ytterligare en gång och då grep hon apporten direkt och fattade galopp i riktning mot mig. Kanon! Belönade direkt och sedan lekte vi en stund innan vi gick iväg på en promenad.
Ibland känns det hur trist som helst att träna på moment som inte riktigt fungerar klockrent. Det är alltid mycket roligare att träna på momenten som hon redan kan och dessutom gör bra. Men idag kändes det hur kul som helst när vi tränat färdigt och promenerade iväg. Tänk att så små detaljer kan förgylla en hel dag!
081102 Sökträning, Skärplinge
Idag blev det sökträning igen. Jag och Esther fick åka med Lisa och Brio från Månkarbo till Skärplinge där vi sammanstrålade med Jill/Zorro, Ida o Magnus/Nova, Emma/Daphne och Robin/Milla.
Esther var riktigt duktig också idag. Det första skicket var på figge med liten retning och därefter på en figge utan retning. Sedan skickade jag henne på en dold figge utan retning. Hon hade inga problem med att lokalisera figgen men sedan tyckte hon att det var lite konstigt att gå fram till figgen som låg bakom en rotvälta gömd under en pressening. Först så stoppade hon in huvudet under presseningen och fick syn på Lisa och blev rädd, så Lisa fick lätta lite på presseningen och stoppa fram rullen åt henne, så gick det bra. Vet inte om det berodde på att Lisa såg läskig ut eller om det var dagen efter korningen som spökade, för figge under pressening har inte varit några problem tidigare. Sedan hade jag bara tänkt göra ytterligare ett skick till på en dold figge på motsatta sidan. Men där drog Esther kraftigt bakåt i rutan vilket samtliga hundar gjorde. Jag provade då att skicka om henne men inte heller då hamnade hon rätt så att hon hittade på figgen. När jag så skulle försöka igen ville hon inte gå ut så då tog vi fram figgen och lät henne se när figgen sedan kröp tillbaka in i rishögen. Då gick skicket bra och hon kom snabbt farande med rullen. Efter det så lät jag henne gå ytterligare ett skick med synretning så att hon skulle få en kul och lätt avslutning.
Sedan blev det en snabb fika innan några valde att köra sina hundar ytterligare en gång. Tyvärr så haltade Esther på vänster framben när jag tog ut henne ur bilen så för hennes del blev det inget mer kul.
Annars var träningen jättekul med jätteduktiga hundar och deras förare.
081030 Sökträning, Tierp
I dag har jag varit till Tierp och tränat sök. Vi var hela 7 stycken som tränade en helt vanlig torsdag.
Träningen blev väl egentligen sådär, kvalitetsmässigt. Dom flesta av oss hade
aldrig tränat sök tillsammans tidigare så det blev lite struligt i början. Dels hade vi bara 2 radioapparater som inte användes i början och dels var banan väldigt djup. Så när jag skulle skicka Esther så visste jag inte var "figgarna" låg någonstans. Resultatet blev att vi fick ropa till "figgen" att ge sig till känna vilket blev helt fel. Efter dom två första skicken kom Eva T till min räddning och tog över som stighållare så övriga skick gick i vart fall bra även om jag inte kunde träna riktigt som jag hade tänkt. Men skit samma.... Esther fick gå på pop up:er i ytterligare 4 skick vilket gick jättebra. Lösrullen och påviset gick också bra liksom transporteringen av "figgen" tillbaka till stigen. Efter en kort fikapaus körde vi några hundar ytterligare en gång men för att alla skulle hinna med innan skymningen så blev det bara två skick till per hund. Även dessa gick bra så totalt sett så blev träningen bra i vart fall och jag är jättenöjd med Esther. Fast jag är nog för mycket ordningsman för att jag ska känna mig helt nöjd när inte förutsättningarna fungerar som dom ska. Jag vill ha en stighållare som har koll på var "figgarna" ligger någonstans eftersom jag inte vill skicka ut hunden bara för att springa omkring och leta. Det är viktigt för mig att det blir raka skick med framslag t ex. Men, men... får vi trima ihop oss så blir det nog bra till slut.
081029 Lydnadsträning, Tierps BK
I dag har jag varit till klubben och tränat lydnad för Tomas Ivarsson tillsammans med Sara och Benny. Oh... vad kul det var!
Esther var jätteduktig idag också. Vi började med att träna på framåtsändandet och det gick riktigt bra. Tomas och Sara bildade grupp och det var ju kul att få träna på riktiga människor också. Esther brydde sig inte alls om detta utan skötte sig jättebra. Som vanligt började jag med en inkallning rakt igenom gruppen och sedan tränade jag en gång på delen efter gruppen för att sedan träna två gånger på galoppen ut, både med och utan framföring. Därefter satte vi ihop hela momentet i båda riktningarna. Sedan tränade jag på lite fritt följ med ställande under gång. Detta gick klockrent! Det känns verkligen superkul för ställandet har vi aldrig tränat in utan jag har tidigare tränat på att hon ska stå på kommando så nu när jag kommemderar stå under fria följet tvärnitar hon och står still under tiden som jag fortsätter framåt. Detta får jag tacka Eva Ivarsson för som lärde mig att "klicka" in stå inför framåtsändandet.
Sedan gjorde vi ett inkallade med ställande som även det gick superbra. Hoppet är det heller inga problem med även om jag tycker det känns lite otäckt att hon måste hoppa så högt. Men Esther hoppar som en hjort så jag förstår inte varför jag tycker att det är läskigt. Sedan provade vi på stegen och det har aldrig Esther gjort tidigare. Jag har bara provat på balanshindret som finns på agilitybanan och den låga stegen tidigare. Men Esther var jätteduktig. I början var hon lite osäker på var hon skulle placera baktassarna men det lärde hon sig snabbt. Därefter hann vi även med att träna lite på metallapporten. Där har jag samma problem som med träapporten, nämligen att hon galopperar ut i full fart men sedan travar tillbaka. Detta får vi träna på under vintern för det kostar ju tyvärr lite poäng och känns onödigt. Som avslutning på passet gjorde vi en platsliggning där både Sara och jag gick och gömde oss.
Summasumarum... ett jättekul och bra träningspass. Esther var glad och tyckte att allt var kul. Jag är så glad för all hjälp jag får av Tomas med träningen och det känns som om det finns hopp även för högre klass!
Också Benny var duktig även om Sara fick jobba mycket för att få honom att inte intressera sig för min godisficka. Esthers torkade levergodis var bra mycket godare än hans egen blodpudding, tyckte Benny. Men med min godispåse i Saras ficka så var han med på noterna. Efteråt fick Benny och Esther springa och leka på en promenad medan Ada fick promenera i koppel eftersom hon inte gillar Benny riktigt.
081028 Lydnadsträning i Björklinge
I dag har jag varit in till Björklinge och tränat lydnad på den stora gräsplanen mem badet. Det är helt fantastiskt men mem badet i Björklinge finns en stor och jämn gräsplan som kommunen håller kortklippt och fin. Hur kalasfin som helst att träna på och utnyttjas utav många runt Björklinge för att träna lydnad på.
Jag började med att "lajja" med kamprullen innan vi började själva träningen så att Esther skulle komma igång och bli lite på hugget. Sedan förberedde jag för framåtsändadet genom att ställa ut fyra koner som grupp. Därefter gick jag hela sträckan genom "gruppen" med Esther hängandes i kamprullen för att sedan göra en inkallning på samma sträcka. Sedan började jag med att träna på delen som kommer efter gruppen genom att ställa upp henne strax före gruppen. Sedan ställer jag själv upp ca 10 meter bakom henne (den sträckan kommer efter hand att förlängas) och kommenderar "före". Då börjar hon trava framåt och jag börjar samtidigt att gå bakom henne. Jag bryter/belönar sedan genom att "klicka" och samtidigt ropa -"Estherhit" och då kommer hon snabbt tillbaka till mig och sluter upp vid min sida i fotgående samtidigt som hon får en "gotta. Efter ett par upprepningar så tränade vi på den första delen som jag tränar in genom att lägga ut en musmatta på lämpligt avstånd framför gruppen. Sedan ställer vi upp ca 25 meter framför och så kommenderar jag "framåt". Då galopperar hon fram till musmattan och stampar på den och när hon gör det så "klickar" jag och slänger en godisbit till henne. Samtidigt som Esther galopperar ut så fortsätter jag att gå bakom henne. Jag tränade på det några gånger och lade ibland även in ett fotgående innan jag sände henne. Till sist så tränade jag på hela sträckan genom att sätta ihop dessa två delmoment på så sätt att jag inte klickade när hon stampade på musmattan utan istället kommenderade -"före" och då fortsatte hon i trav genom gruppen istället. Efter det så tränade vi på lite fritt följ, ställande under gång, läggande under gång, inkallning med ställande, kryp och till sist apportering
Idag var det verkligen superkul att träna. Esther var jätteallert och glad under hela träningen och det har verkligen gått framåt sedan Tomas sa åt mig att utnyttja hennes vilja att kampa och leka med henne mellan momenten istället för att bara belöna med godis. Nu växlar vi och hon har börjat jobba på förväntan för att få "lajja" med kamprullen vilket också märktes på sista tävlingsresultatet. Jag är så himla glad över den hjälp jag har fått.
081025 Uppletandeövning
Idag är jag mitt emellan två nattpass så idag har det blivit någon form av uppletandeövning i skogen och på en åker här hemmavid när vi ändå var ute på promenad.
Eftersom det inte är aktuellt med några tävlingar förrän tidigast till våren så har jag bestämt mig för att ändra träningstaktik vad det gäller uppletande. Nu gäller det att få henne att tycka att det är en kul lek att springa iväg och leta saker. Så det jag gjorde idag var att binda upp bägge hundarna i ett träd och sedan visade jag att jag hade den jätteroliga kamprullen med mig innan jag sprang ut i skogen och gömde den ca 40 meter ut i skogen. Eftersom jag inte vill att hon ska sätta ner nosen i marken och spåra sig fram till leksaken så sprang jag som en jagad hare kors och tvärs fram och tillbaka. Dessutom slängde jag iväg leksaken så att den landade bakom en sten men inom det område som jag "vallat".
(Hoppas att inga grannar såg mig)
När jag kom tillbaka var Esther som en tiger och jätteladdad på att få springa ut och leta. Jag kopplade loss henne och lät henne ändå sätta sig fot innan hon fick tillåtelse att rusa iväg på mitt letakommando. Så taggad som hon var idag var det länge sedan hon var. Hon kastade sig ner i fotposition och for iväg som en raket. När hon hittade rullen kom hon snabbt farande med den och så lekte vi med den en stund. Sedan sade jag åt henne att sätta sig ner och sedan gjorde vi om samma sak. Vilken glädje det fanns i henne idag! Efter att vi hade promenerat en bit kom vi fram till alla åkrarna. Även där tränade vi "leta kamprulle" på ungefär samma sätt förutom att jag slängde ut rullen på mycket längre avstånd och så skickade jag ut båda Ada och Esther för att leta. Första gången var det Ada som direkt vädrade in rullen och kom farande med den. Esther blir alldeles vild när Ada hinner före henne. På andra skicket så fick Esther leta ensam och hon gjorde det jättebra med stor glädje, vilja och bra arbete. Ada fick under tiden leta köttbullar i åkerkanten vilken gladde henne väldiga.
081022, Spår och uppletande
Idag har jag varit till Börje och tränat spår och uppletande tillsammans med Malte och hans matte och husse, Anette och Willy. Malte är en jättehärlig boxer som egentligen heter Korad Bol's Applejack Collins och kommer från samma kennel som Ada och Esther.
Hur som haver... vi började med att jag lade ut ett spår först åt Malte och sedan ett åt Esther. Till Esther lade jag ett spår med spårupptag på ca 10 meters djup, ca 250 meter och med 4 apporter + slut.
Under liggtiden så passade vi på att träna uppletade. Idag hade jag en ruta som var ca 15 x 60 meter. Det blåste som tusan och vinden låg på bakifrån. Ada fick börja och vad att säga om henne? Jo, hon var som vanligt jätteduktig och skuttade glatt omkring och plockade in 4 föremål innan hon fick sin externbelöning. Sedan var det Esthers tur och hon var inte på något vidare humör för uppletande idag. Redan på första skicket blev hon störd av två svampplockare en bit längre bort som intresserade henne mer än någonting annat. Men med lite retning så gjorde hon i varje fall ett skapligt jobb och plockade in 3 föremål innan jag gav mig. Även Malte fick prova på. Han har aldrig gjort något uppletande förut men var jätteduktig och jag tror att både matte och husse blev glatt överraskade.
Sedan var det dags för spår. Esther började och gjorde ett riktigt bra upptag. Hon har bara gjort ett par stycken men hon har förstått redan från början vad det går ut på och väljer rätt riktning. Jag hade lagt en godisburk väldigt tidigt efter upptaget och den missade hon tyvärr då hon gick på fel sida om ett träd. Men, men... det är sådant som händer och inget jag bryr mig om. Resten av spåret gick väldigt bra även om hon missade ytterligare en apport men i den blåsten som var idag så är jag ändå mer än nöjd för hon var jätteduktigt i spåret.
Sedan var det Maltes tur och han var också jätteduktig. Han har inte gått så många spår men går från klarhet till klarhet.
Ada fick nöja sig med uppletande idag.
081019 Sökträning i Tierp
I dag har vi haft sökkurs för Tomas Ivarsson. Det var fjärde och sista gången vilket kändes lite trist. Men Esther var jätteduktig så jag känner mig väldigt nöjd. Vi körde alla hundar två gånger, före och efter fikat. I första omgången gick hon sex skick där "figgen" i fösta skicket låg i ett skyttevärn på djupet. På andra sidan låg "figgen" gömd under en pressening. Efter fikat fick hon gå tre skick till. Hon har varit jätteduktig och gått utan retning. Framslagen fungerar jättebra och hon tar även lösrullen jättebra och kommer snabbt tillbaka till mig. Påviset och transporten utav "figgarna" går också jättebra. Det enda som jag kan klaga på det var att hon i första omgången ville stoppa in huvudet under presseningen och kika på "figgen" innan hon tog rullen och och kom farande. Rackarns henne! Men det är ju inte lätt när man är en glad boxer som gärna vill pussa på alla. I andra omgången så gick det mycket bättre, då tog hon rullen direkt utan att kika under presseningen. Det är så himla kul att träna när man känner och ser hur kul hunden tycker att det är. Dessutom har det varit en jättetrevlig grupp med duktiga hundar och mattar och en jätteduktig och engagerad instruktör.
081014, spår och uppletande i Marma
I dag har jag varit till Marma och tränat spår samt uppletande. Vädret var inte det bästa, det regnade ihållande. Men vad gör väl det, det finns ju inget dåligt väder bara dåliga kläder.... brukar man ju säga.
Meningen var att jag och Mia skulle ha tränat tillsammans men pga av ett missförstånd så dök inte Mia upp.
Hur som haver, eftersom jag ändå hade åkt hela vägen dit så var det ju lika bra att träna. Jag började med att lägga ett spår åt Esther som var ca 500 meter med 5 apporter och ett spårupptag på ca 20 meters djup. Sedan lade jag ett kortare spår åt Ada med direktpåsläpp och 3 apporter. Under liggtiden så passade jag på att först gå en kortare kissrunda och sedan tränade jag på uppletande. Jag vallade en ruta på ca 20 X 60 meter och lade ut 5 föremål på djupet. Började sedan med Esther som idag tyckte att det var jättekul med uppletande. Dom 3 första föremålen gick kalasbra. På fjärde skicket gick hon först ut några meter innan hon stannade och började att fundera. Men jag lät henne fundera en stund och plötsligt for hon iväg och sökte upp ett fjärde föremål. Efter det avbröt jag och hon fick sin externa belöning. Ada tyckte även hon att det var jättekul med uppletande och sökte snabbt upp fyra föremål innan jag avbröt och hon fick sin belöning.
Sedan fick Ada börja gå sitt spår och det gick som vanligt bra. Gamla Ada är säker hon. Hon går som en dammsugare i spåret och apporterna markerar hon som vanligt jättebra. Därefter var det Esthers tur. Upptaget skötte hon riktigt bra. Det var första gången som jag provade ett upptag på det djupet. Visserligen gick hon ut lite snett bakåt men när hon väl kom ut till spåret så valde hon att gå åt rätt håll. Var sedan lite fundersam på hur hon skulle göra med apporterna eftersom det var första spåret sedan tävlingen. Men det var inga problem alls. Hon markerade alla apporterna jättetydligt även om hon inte plockar upp dom. Men det struntar jag i. Hon är nöjd med att få en liten godbit och sedan får hon fortsätta spåra, det är hennes bästa belöning.
Efter spåret passade jag även på att träna lite ställande under gång, inkallning med ställande och skall innan jag packade ihop och åkte hem. Alla momenten, eller delar av dom eftersom jag har plockat sönder dom, gick jättebra.
Så summa summarum så blev det en jättebra och rolig träning även om vi var lite våta när vi åkte hem igen.
|
|
 |
|
|
|